LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara rider vidare men märker att hon inte hör ett enda samtal för att hovarna klapplar mot gatustenarna, så hon hoppar av och leder Nyx i tömmarna och går längst med marknadsplatsen. Men åt detta håll hörs inte många tjänare, mer bönder och deras åtaganden. Men snart nästan i slutet av marknaden stannar hon upp och låtsas studera Nyx hovar. Två kvinnor i 30- årsåldern med korgar på armarna står och diskuterar vid ett marknadsstånd med rotfrukter, "Ja, min herre, ja du vet hur han är Mary." säger kvinnan till tydligen den som var Mary. "Han kom på sex i morse att han inte vart till skomakaren, och balen är ikväll, ja vilket liv det blev för att få dit skomakarn i rådaste rappet, och en dyr historia med spetsar och allt, men vissa har råd de." säger hon och gör en teatralisk suck och fortsätter, "Men maskerna har de ja, de sägs att de är gjorda av alver, så undersköna ska du veta."
Då slutar Tamara att lyssna och börja gå för att möta Daeron, mycket kunde alver men de skulle aldrig göra masker till människor om de nu inte hade ett syfte med det hela, inte bara för nöjets skull.
Tamara ser Daeron komma med ett leende på läpparna och hon visste att de tänkte samma sak, maskeradbal.

Daeron fick syn på Tamara då han kommit hela vägen runt marknadsplatsen. Han stannade upp då han nådde fram till henne.
"Det verkar som om vi fritt kan välja", sade han. Då han föreslagit att de skulle hitta en tjänare hade han aldrig trott att så många av dem ännu skulle vara ute i staden. Men det lovade gott, för det betydde stor fest. Bara de fick tag på inbjudningarna skulle det vara en enkel sak att ta sig in i slottet, hoppades Daeron.
"Du får äran", sade Daeron med tillgjord röst och gjorde en vid gest med armen över marknadsplatsen.

Tamara såg roat på Daeron och var påväg att göra en nigning och säga, tack herre med tillgjord röst men kom på att hon var man eller ja pojke nu. Så hon bockar och säger med tillgjord artig röst, "Tack, min herre." och ser sig sedan om. Hon såg åt det hållet den tysta Mary och den pratglada kvinnan stod och gissade att Mary skulle vara utmärkt. Mary var en sådan person som tog emot all information och skvaller men delgav inget själv. På så vis skulle det löpa än mer mindre risk att det skulle komma ut vad hon och Daeron gjorde. Tamara nickar åt Marys håll som precis börjat gått från marknadsplatsen med en välfylld korg, Jag tror att vår vän Mary blir ett utmärkt val." ler Tamara och hoppades att hela planen skulle gå i lås, för hennes del verkade det som att den hade fler brister än så, men hon visste inte heller vad Daeron kunde utföra.

"Som du vill", svarade Daeron och började ta sig genom trängseln efter Mary.
De lyckades undvika att bli upptäckta hela vägen till porten Mary slutligen försvann in genom. Daeron såg genom järnstängerna upp mot huset, och fann nöjt att det inte var bland de största eller finaste i området. Om de hade tur var adlarna så oviktiga att få skulle sakna dem.
"Jag tycker vi borde vänta tills det blir mörkare", sade han och vände sig sedan mot Tamara. "Om vi återvänder någon timme innan festen borde vi hinna stoppa dem och ta inbjudan. Så kan vi använda dagen till att handla något fint", tillade han och blinkade med ena ögat.

"Och bada" tilltalande Tamara, det var länge sedan sist och de hade ridit och rört sig mycket, de var inte vad man skulle säga fint och fräscht adelsfolk. Men det där med fina saker tilltalade henne inte alls, det skulle för hennes del betyda en stor klänning med korsett något hon hade försökt att undvika länge eftersom det skavde så att hon knappt kunde andas och dollarna som hon hölls gömda lite här och var på kroppen var svåra att få fram och använda. Och för att inte tala om skorna, Tamara rös vid blotta tanken, men visst hon skulle stå ut. Daeron verkade glad i alla fall, och visst skulle det bli kul med. "Kan du dansa och föra dig då?" flinar hon men nickar medhåll åt de han föreslagit.

"Och bada", höll Daeron med. De måste vara lika ompyntade som de andra gästerna, vilket betydde att de skulle behöva gå till ett badhus allra först. De skulle inte ha tid att få kläder lagade, men flera skräddare hade färdiga dräkter och klänningar till salu, och tack vare Elrond hade både Daeron och Tamara penningpåsarna fulla.
"Jag beter mig ju alltid värdigt", svarade han med ett roat leende. "Dansa... Inte sådana som de dansar där uppe, skulle jag säga." Han trodde nog inte att de dansade likadant på slottet som på de Seeds.

Tamara var inte den som ville krångla men när hon förstod att Daeron tänkte bege sig till ett badhus, kom ett panikartat ljud ur hennes strupe som hon genast döljde. Hon bleknade märkbart och såg på honom, "Badhus? måste vi?" sa hon nästan med förrän i rösten. Med badhus menades att klä av sig inför andra och vara naken inför kvinnor, och kanske män. Vilket skulle betyda alla såg hennes blånader och ärret och skulle äcklas och avsky henne. I alla fall fråga vad som hänt och sa hon då sanningen skulle de tycka att det var rätt åt henne, att det var hennes fel att soldaterna förgrep sig och våldförde sig på henne och hon fått sitt straff. Men nog förstod hon att det var det bästa, då kanske de skulle få sina nuvarande kläder tvättade och torkade, mat i magen och hästarna skulle bli omhändertagna allt beroende på vad man var villig att betala. Och nog behövde de det, kanske det även fanns en klok gumma där som kunde bota hennes dunkande huvud med någon örtmedicin.

Daeron såg förvånat på Tamara, och hans blick mjuknade då han såg hennes rädsla. Han visste inte varifrån den kom, men det var sällan han såg Tamara rädd.
"Vi kan leta den minsta och betala extra, så får du en avdelning bara åt dig själv, om det hjälper?" föreslog han. Själv såg han sanningsenligt framimot ett varmt bad. Även om han var van vid att vara täckt av damm hade han alltid uppskattat den rena känslan efter ett lugnande bad.

Tamara ler nervöst men nickar, "Ja, gärna och tack." säger hon och vänder sedan bort blicken för att åter få kontrollen över sig själv och sina känslor. Det var sällan hon blev så här, många år av instängda känslor hande lärt henne att agera på detta sätt något hon inte uppskattade, hon hatade att visa sig svag, hon avskydde det helt enkelt.
Tamara tar ett djupt andetag och är åter sitt vanliga jag, "Och jag kan lära sig dansa och lite adelsvett." flinar hon, för hon hade vistas vid hovet om än inte allt för mycker, men lite grrundläggande hade hon allt.

Daeron grimaserade, men nickade sedan.
"Det låter bra." De stannade en förbipasserande tjänare, som gav dem instruktioner till ett litet badhus, som dock var rätt dyrt, men där de skulle få allt de behövde.
Badhuset befann sig på en mindre sidogata i köpmansområdet. Byggnaden var gjord av vit marmor, med en stor kupol på taket. En tjänare iklädd en ren, vit toga visade in dem och granskade dem missstroget då Daeron förklarade vad de ville ha.
En medelålders kvinna Kom fram till dem och lämnade Daeron med en ung tjänarinna för att själv visa Tamara till en privat avdelning på kvinnornas sida.
Det fanns endast några få gäster förutom de två, och de njöt i en av de stora bassängerna. Daeron såg längtande på det varma vattnet, men han hade inte tid för något så utdraget.
I stället leddes han till ett privat rum, där han fick klä av sig och hans kläder fördes bort för att tvättas. Två tjänarinnor skrubbade Daeron med tvål, innan han sjönk ner i en liten bassäng med varmt vatten. Han kunde känna värmen spridas i kroppen och hur musklerna slappnade av.
Snart var han dock tvungen att kliva ur och torkas. En av tjänarinnorna började breda en väldoftande olja över honom, samtidigt som hon öppnade knutorna i hans axlar.
Daeron stängde ögonen då han leddes till en stol. Tjänarinnorna skötte om hans naglar och klippte hans hår. Daeron hindrade dem dock från att göra det alltför kort, han tyckte om det så dom det var.