Utvald (Rollspel)

Bra Då börjar jag

Nenya går på en mörk och folktom gata. Avgaserna från bilarna en bit bort sticker i hennes näsa. Människorna har förstört den här världen. Det kan inte dröja länge innan den går under. Fast de mörka krafter som vill förstöra alla världar kanske hinner göra det innan.
Nenya tar fram kartan igen. Hon är snart framme. En lite bit till bara. Hon svänger och korsar vägen. In på en gammal sidogata och sen upp för en backe. Alla hus som stod så tätt hade hon lämnat bakom sig och gick nu på en gammal väg med träd på sidorna. En stor grind tornade upp sig framför henne efter ett tag. Den gled upp med ett ljudligt gnisslande och hon gick in och grindarna stängde efter henne.
Efer några minuter står hon i ett rum med soffor och fåtöljer. En man står med ryggen mot henne framför en brinnande brasa.
"Slå dig ner Nenya" säger han och vänder sig om. Nenya gör som han säger.
"Hur kommer de andra hit? Har du bett dem också?" frågar Enya.
"Nej, det var bara dig, Nenya, som jag var säker på. De andra kommer snart att dyka upp från ingen stans" säger trollkarlen och ler. "Du förändras visst inte, Eldir" säger Nenya.
Hon sjunker längre ner i den mjuka fåtöljen och väntar på de andra. Hon och Eldir är de enda som vet om uppdraget. De andra kommer antagligen vara ganska förvirrade när de plötsligt kommer poffa fram i detta rum.

Ska alla våra figurer dit, till det uppdraget? Eller ja... FÅ uppdraget?

Ja, alla ni andra kommer typ vara i era värkdar och sedan helt plötsligt försvinna därifrån och dyka upp i det där rummet

Okej! Då kör jag!


Drac satt i sitt rum och målade. Han höll på att bara måla, han hade inte bestämt sig för vad men grundfärgen var blodröd i alla fall...
Drac var nu i den stora herrgården som ja... Gått i släkten! Han bodde här med sin farfar som var förvånansvärt ung, men jaja! Drac tyckte det var lite segt att bo här, för förr hade han bott i vampyrernas rike som vissa vampyrer bor i när de inte kan uppföra sig i människornas värld och inte ha nånstans att bo, men ja... När hans farfar gick med på att låta honom bo här och visa lite hur det är att vara människa fick han flytta!
Men det kändes som om det inte bara var för det som han fick flytta... Det kändes som om det låg nåt bakom att han var tvungen att flytta hit... Nånting, men Drac hade ingen aning om vad!
Men ja... Han satt där och målade i rödfärg men la till andra färger sedan så det blev som en nyansmålning. Olika nyanser i rött!
Han skulle precis dra ett grönt streck över en svart cirkel på den röda bakgrunden då tavlan vacklade till. Han tog fort tag i tavlan så den inte skulle trilla ner på golvet och precis då så började han transporteras!
Han höll ett hårt grepp om tavlan och kände hur det blåste när han fort förflyttades. Massvis med hus och saker svischade förbi och tillslut så stannade han upp och han stod i ett stort rum.
I rummet stod fåtöljer och soffor lite varsomhelst. I en av fåtöljerna satt en ganska vacker tjej som stirrade på honom med stora ögon, troligen lite förvirrad att han helt plötsligt kom dit, men hon såg ganska oberörd ut annars.
En man med mörkt hår vände sig om mot Drac.
"Jaha, ja... Vi har väntat på dig Dracula..." sa mannen och log.
Drac rynkade ögonbrynen. "Jaha... Öhm... Vem är du om jag få fråga? Och jag måste faktiskt rätta dig lite... Jag heter Drac! 'Ula är mitt efternamn... Det var min farfars far som hette Dracula och..."
Mannen höjde handen.
"Jag bryr mig inte om det där! Det är nästan samma sak, du ska faktiskt inte vara uppkäftig mot mig, mister... Jag har faktiskt större position än dig...! Nu sätter du dig i fåtöljen jämte Nenya och var tyst tills de andra kommer!" sa mannen och vände sig med ryggen mot Drac.
Drac hade egentligen ingen aning vem Nenya, men det måste vara tjejen, hon var ju den enda som var där som inte var den där mannen...
Drac satte sig i fåtöljen jämte tjejen då och vände sig om.
"Jaha... Hej! Mitt namn är Drac 'Ula!" sa han och räckte fram sin hand som hälsning.

Nenya tittar först lite skeptiskt på honom.
"Nenya" säger hon och tar hans hand. För att det sedan inte skulle bli någon jobbig tystnad så frågade hon "Så, vilket rike kommer du ifrån?"
Hon kanske var lite väl frammåt. Men om hon skulle samarbeat tillsammans med honom, och de andra som ännu inte anlänt, så kanske hon skulle försöka lära känna honom.
"Du får ursäkta Eldir. Trollkarlar kan vara lite, vad ska man säga, tempramentsfulla" viskar hon sedan. Så tyst att inte Eldir ska höra.

(Början är alltid svårast... kommer inte på vad jag ska skriva...)

Du kan skriva att du är hemma eller nåt och så helt plötsligt, poff, så står du in det där rummet.

(Okej)

Len och Rin är ute och klättrar i träden. "Försök att ta mig, min lilla banan!" ropar Rin till Len från ett annant träd. Hon förvandlar sig till en ekorre och springer iväg. Hon hoppar från träd till träd och precis när hon ska hoppa ner till märken, försvinner hon. "Rin?" ropar Len "Rin, det är inte roligt, var är du??? RIN!?!" Han forsätter att ropa men får inte ett svar. "Vad har hänt Len?" säger Miku när hon kommer fram till Len. "Rin är borta, hon liksom... bara försvann" Samtidigt hos Rin kommer hon till ett rum. Hon landar på sina ekkorfötter (eller säger man tassar?) och ser sig om kring. Hon förvandlar sig tillbaks till människa och ser på två personer i rummet. Hon stirrar bara på dom.

Det är nog tassar, Allebasi_reserv , men tänkte bara säga också att glöm inte göra stycken för varje gång nån annan person pratar

stycken?