"Ett litet vansinne" Dumbledore/Grindelwald (ogillar du pairings med två killar ber jag dig att undvika detta)

Ja, bara man inte klamrar sig fast vid drömmarna och glömmer bort att leva...

See what I did there?

Ledsen om jag gick lite väl mycket off topic, men jag var tvungen att trösta mig själv. Vi alla vet ju vad som snart kommer att hända. Jag vill på ett sätt bara skriva det idag för att det är så enormt roligt att skriva för er skull, men samtidigt gruvar jag mig... Vi får se hur det blir. Kärlek till er!

Nu blir det ett till i alla fall... Jag kommer typ att gråta! I och med att jag nu bara ändrar i ett inlägg så kommer detta inte att synas bland era händelser, så därför taggar jag de två av er som är inloggade! Så kan ju ni kommentera så att de andra senare kan se att det har uppdaterats.


Cara Riddle
Luna Chang




Familjen Dumbledores kök var nu ett slagfält utan dess like. Rummet lystes upp av det färgspektrum som bildades av blixtarna från alla olika förbannelser och förhäxningar.

Albus hjärta frös nästan till is när han kände att han träffades av något. Av något - men vad?

"Albus..." en honungslen röst smekte Albus öron, men den kom inte utifrån, den ekade inuti hans huvud. Albus fann till sin förvåning hur han tog ett stapplande steg emot Gellert. Det var den ovana känslan av att vara utsatt för Imperiusförbannelsen.

"Vi behöver varandra... Kom till min sida. För den goda sakens skull, och för oss två"

Albus kämpade så att det gjorde ont, svetten pärlade från pannan. Gellert andades ansträngt när han försökte behålla Albus i sitt grepp och samtidigt lyckas stå emot Aberforths ursinniga attacker.

Jag älskar dig trots allt, tänkte Albus, och i och med att han erkände det släppte det som höll honom låst. Och i samma stund gick Albus in för att döda. För så länge han hade känslor för Gellert och han fortfarande fanns i livet, skulle Ariana och Aberforth försummas till viss del.

Samtidigt som gröna blixtar bröt ut ifrån Albus stav, så fick Aberforth beslutsamheten att göra detsamma, och Gellert var inte långt efter. Så där var de, tre olyckliga unga trollkarlar, fast i en duell som nästan förutsatte dödlig uttgång.

Ariana var så pass klartänkt att hon förstod vad som höll på att hända, och rusade därför in i en kaskad av bländande blixtar som sköts kors och tvärs över rummet.

En kropp slog i det hårda trägolvet, för det var inte längre något mer än en kropp. Ett tomt skal efter en vacker ung flicka. Hennes sommarblå, oseende ögon var riktade mot taket, och knappt sekunder efter det att hon landat på golvet föll hennes två bröder på knä på varsin sida om henne.

"Nej snälla, snälla..."

Det kunde ha varit Albus som sade det, eller så var det Aberforth. Det spelade ingen roll.

"Rennervate!" sade Albus och riktade staven mot Arianas bröst, i ett försök att klamra sig fast vid hoppet.

"Rennervate, rennervate!"

Det var lönlöst. Aberfoth andades snabbt och hackigt, och begravde ansiktet i Arianas långa hår.

"NEJ!" skrek han och uttryckte all den smärta som trängdes om uttrymme i hans kropp. Albus ögon förblindades av tårar, och han vände sig inte om för att se Gellert en sista gång.

"Gå. Gå och kom aldrig mer tillbaka" sade Albus, och Gellert lydde. Han tvekade en bråkdel av en sekund, kanske ville han säga något - men det var för sent nu.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!! NU ÄR JAG JÄTTE LEDSEN :'( (jag söger inte Ariana så värst mkt, mer att du delade på dem)

hur skall jag nu kunna sova när de är så här sorgligt

Ja herregud... Mitt hjärta blöder!

^ jag förstår det jag hade inte klarat av att skriva den jag hade så struntat i JK slut och satt ihop dem ändå ^^

Neej! Inte döda ariana:'(

Jag var tvungen... Men jag ska försöka ha med henne i drömmar, boggart och dementortillfällen och Erisedspegeln!

Sounds great ja, jag vet att du var tvungen men ändå..

Jag: NEEEEEJ INTE ARIANA! </3
Jag började nästan gråta! (fast det är lite konstigt för jag sitter på ett fullt cafe i Stockholn med min bästis och äter frukost och jag läser på min mobilen)

Min bästis Amanda: Gudf va fin ff! Skriver hon om DEN Dumbledore och Grindelwald?!

Aww, hälsa Amanda och tacka ifrån mig!