This feeling I have...Could it be... love?

Super bra! James är awesome

Tack för kommentarerna ♥
Och please, spamma inte ner den här tråden med tjafs om stavningen av "awesome/azum/azoum/åsum/asum" etc... Det är ganska irriterande

Kärleksproblem! Och lite marodörer... Hope ya enjoy ♥
Del TVÅ av det långa kapitlet ur James' perspektiv.

---

Kapitel 20 - Marodörer
Del 2

”Okej…” började Nadine. ”Så det börjar med att Dani” hon pekade på honom, ”lockar iväg de som patrullerar i korridorerna och alla lärare som kan tänkas vara i närheten?”. Alla nickade, jag med. Nadine vände blicken mot pergamentet igen.
”Och då smyger James och John in till toaletterna och spränger loss en toalett. Sedan springer de medan jag får toaletten att sväva genom alla korridorer. Lite väl fantasilöst, men det får väl duga…” avslutade Nadine mumlande. Dani flinade på nästan exakt samma sätt som jag, och John himlade med ögonen. Nadine suckade och rullade ihop pergamentet. Hon gav oss ett surt ögonkast, och jag påmindes starkt om Christina.
”Ja, det får väl duga som sagt för den här gången, men nästa gång ska det baske mig bli roligare” sa hon och reste sig upp från sängen.
”Ni borde nog anstränga er lite mer. Ni verkar inte tillräckligt engagerade”. John gav mig ett menande ögonkast vid hennes mening, precis som Dani, men jag ignorerade deras blickar. Okej, visst, jag hade väl varit lite frånvarande vid planeringen, men det var något som hörde till att ha en flickvän. Dessutom hade jag fullt upp med att försöka komma på hur jag skulle skilja Rose och Malfoy-skiten åt.
Nadine travade ut ur rummet med rullen under armen. John suckade och reste sig han med. Han drog ursäkten om läxor, men vi visste mycket väl att han hade haft ett gott öga till Nadine länge. Dani log snabbt mot mig och gick sedan bort till sin säng för att ta upp sitt fåniga mugglarspel –Ninnten-dåå eller nåt sånt hette det. Jag gick bort till honom och kikade över axeln. Skärmen på den fåniga manicken rörde sig, och något som såg ut som en tjock gubbe i en bil rörde sig över den. Dani märkte att jag kollade, gjorde så att skärmen stannade på något konstigt sätt och flinade sedan mot mig.
”Eh, vad exakt är det du gör?” frågade jag med höjda ögonbryn. Han flinade igen och svarade.
”Jag spelar Mario Kart 7”
”Och vad är det?” replikerade jag, fortfarande med höjda ögonbryn. Han vände blicken mot det där konstiga spelet, eller vad det nu var. Han hade sagt att det var ett spel. Tror jag.
”Man är en figur och kör bil på en bana” svarade han jakande – han hade satt igång skärmen igen. Jag ryckte ointresserat på axlarna och gick tillbaka till min säng, och hörde bortifrån Dani något som lät som ”Woohohohooo!”. Jag packade upp min koffert, tog upp min pyjamas från den och började dr av mig kläderna. Jag skulle precis dra av byxorna man hade under klädnaden då jag hörde en ljudlig harkling bortifrån dörren. Jag vände på huvudet och såg Nadine stå i dörröppningen, med blicken vänd åt höger om sig.
”Va fan Nadine!” sa jag generat och drog upp byxorna igen. Hon flinade och lät blicken vandra uppför min quidditchtränade mage. Jag stirrade ilsket och generat på henne. Hon log bara sockersött tillbaka och fortsatte sin granskning av min överkropp. Jag hörde Dani skrocka lågt bakom mig.
”Shit Nadine, jag har faktiskt flickvän” mumlade jag arg och hon tittade äntligen bort, fortfarande med ett brett leende på läpparna. Jag tog snabbt fram en munkjacka ur kofferten och drog på mig den. Den kalla dragkedjan fick mig att rycka till då den kom i beröring med min mage, men det ignorerade jag. Sedan fäste jag blicken på Nadine. Hon log mot mig och gick fram till mig igen. Jag damp ner på sängkanten och hon följde mitt exempel. Jag såg surt på henne: hon hade ju faktiskt kommit in i rummet då jag var halvnaken och dessutom sett mig halvnaken. Nadine log igen och såg sedan ner på sina händer. Hennes leende dog bort och hon ganska nervös ut. Jag kände på mig att hon tänkte säga något allvarligt, och jag vände mig mot Dani som fortfarande spelade, fast nu med något som såg ut som en sköldpadda.
”Dani. Ut” kommenderade jag och pekade mot dörren. Han antog en fejkat förorättad min och travade sedan ut ur rummet. Jag vände blicken mot Nadine igen. Hon såg upp på mig med ett lätt drömmande uttryck i ansiktet, som om hon egentligen inte såg mig.
”James, jag vet att du antagligen inte alls är intresserad av att höra det jag har att säga men…” Jag såg nyfiket på henne och hon log blekt. ”Hur skulle du göra om du var intresserad av någon och ville se om den personen kände detsamma?”
Översatt: Hur frågar man chans på någon?
”Eh, ja…” började jag osäkert och drog mig till minnes vad Rose hade sagt om mina bekymmer med Christina. ”Man eh… Frågar? Det är ganska smickrande att bli utbjuden, så även om han - eller hon – inte säger ja så… Blir personen i fråga glad” svarade jag och ryckte på axlarna, i brist på annat att göra. Nadine såg fundersam ut.
”Var det så du gjorde med Christina?” frågade hon lite frånvarande. Jag blinkade två gånger och svarade sedan med lätt höjda ögonbryn.
”Eh, ja… Hur tror du annars att jag skulle veta det här?”
Nadine log.
”Nä, eller hur” svarade hon och suckade sedan. Hon reste sig upp för att gå. Men i dörröppningen vände hon sig om mot mig igen.
”Och du James… Om den här personen svarar ja, har du något emot att jag är ihop med din bror?” sa hon och rodnade häftigt. Jag såg chockat på henne. Var hon intresserad av Albus?! Den lilla skiten?!
”M-men han… Han är tre år yngre än du, och han är en liten idiot!” pressade jag fram. Visst ville jag att hon skulle vara lycklig, men jag kunde inte se Nadine tillsammans med Albus i mina tankar. Och inte ens i mina drömmar, antog jag.
Nadine rodnade ännu mer.
”Och? Åldern spelar väl ingen roll?” hasplade hon fram innan hon skyndade ut från sovsalen. Jag stirrade på den stängda dörren också efter att hon hade gått ut genom den.

Ninnten-dåå XD


nej men azome!

haha, tack ewe ♥

haha, den lilla skiten
Fin beskrivning av Al^^

mer

Me like Nadine's smak C: Och sätt att tänka, åldern spelar ingen roll C:

Eller hur, broderskärlek



Det är min uppfattning med... Faktiskt så är Nadine lite som min egen tolkning av mig själv ^^'



Mer kommer nu! 8D

***
JAG HAR ÄNDRAT SÅ ATT ALLIHOPA GÅR TREDJE ÅRET NU, FÖRUTOM JAMES DÅ SOM GÅR SJÄTTE ÅRET!

~~~

ASSÅ TRE INLÄGG IDAG JAG ÄR DUKTIG! 8D
I det här inlägget får ni nog er en liten överraskning...
OBS random idétorkekapitel, beware... :s

---

Kapitel 21 - Twist

Albus Severus Potter

Jag lät ögonen drömmande dröja vid personens ansikte. Vid handen som strök undan det korpsvarta håret – precis lika svart som mitt eget – från de perfekta, bruna ögonen. Vid munnens läpprörelser då personen talade. Och vid hans, enligt mig, graciösa steg.
Joseph Terrine, fjärdeårseleven från Hufflepuff, var helt enkelt för vacker. Han befann sig allt som oftast i biblioteket, och därför hade jag nu blivit en riktig plugghäst. Jag spenderade oftast hela min fritid här, träffade varken James eller Rose särskilt ofta längre. Fast det var ju klart: James hade ju Christina och Rose hade ju Scorpius. Ja, jag kallade min kusins pojkvän vid förnamn, eftersom jag inte hade något emot honom. James var bara löjlig.
Jag samlade tankarna igen och fokuserade återigen blicken på Joseph. Han stod och pratade lågmält med sina vänner borta vid böckerna som stod sorterade efter ”G”. Jag satt lite avsides – ingen skulle märka att jag stirrade. Joseph skrattade dämpat åt något, och jag som om något stack mig i hjärtat. Jag borde vara där och roa honom. Jag borde vara den som fick honom att skratta. Fan, varför måste världen vara så korkad att den hade något emot homosexuella? Om jag kom fram till honom och frågade på honom skulle jag nog bli retad för all evighet. För att inte tala om vad mina föräldrar skulle säga. Shit. Och James. Jag rös, ville inte tänka på min äldre brors reaktion om han fick reda på min läggning.
Jag rycktes ur mina drömmerier än en gång då Joseph uppenbarligen sa hejdå till sina vänner och gick åt mitt håll. Jag kände genast hur hjärtat dunkade minst tre gånger så snabbt då han slog sig ner bara en stol från mig. Jag vände snabbt blicken mot min bok, hoppades att mitt hjärtas skenande inte syntes på mig, hoppades att mina kinder inte var lika röda som de kändes. Joseph hade nog inte märkt något om jag inte hade behövt hosta. Han såg förvånat upp på mig, med de där makalösa bruna ögonen, och såg milt överraskad ut innan han log mot mig.
”Albus Potter, va? Jag såg dig inte” sa han urskuldande och räckte fram handen mot mig. Jag fattade den osäkert och hoppades innerligt att jag inte hade handsvett. Joseph log igen och la huvudet lätt på sned, tog in mitt ansikte. Jag hade redan memorerat hans så jag behövde inte upprepa gesten. Joseph såg lite osäker ut och ryckte sedan lite ryckigt på axlarna innan han återigen vände ner ansiktet mot bokens blad (”En biografi över tidernas största trollkarlar och häxor” av Garnisse Sofender). Jag gjorde detsamma, kände hur blodet dunkade i öronen. Han hade hälsat på mig!

kallar du det där idétorka??

Ja faktiskt hehe... var det bra? owo