It's okey.

JA! DU MÅSTE!

e inte den serien typ jätte lång?

nä, bara 40 minuter xD

per avsnitt lr?

yep

hur många avsnitt?

per säsong är det typ 22 avsnitt!

och hur många säsonger?

vet inte, just nu är det tredje säsongen!

Känner mig lit efter men här är nästa del ^^

21 Kapitlet: Varför?

Pip....Pip....Pip....Pip....
Det var allt som hördes i salen.
-Ditt dumma pucko. Viskade Draco gråtandes.
Draco och Damon satt på varsin pall på sidan av Alecs säng. Han andades men knappt.
Damon satt och läste i en bok när Draco fick ett utbrott.
-Hur kan du bara sitta där när Alec kanske kommer att dö!? Fattar du inte? HAN KANSKE DÖR! Draco tog tag i boken och drämde den i golvet.
-Draco, ta det lugnt. Alec kommer inte bli frisk fortare för att du får utbrott. Vad skulle han säga om han såg dig nu till exempel?
Draco satte sig på pallen som han för en sekund sen hoppat upp ifrån.
-Förlåt. Jag är bara så orolig. Han tittade ner på golvet och rodnade över sitt utbrott.
-Draco, du behöver inte skämmas. Jag är också orolig. Jag känner inte Alec lika bra som du men jag gillar honom, han är snäll och orolig. Damon böjde sig fram för att plocka upp boken när Draco vände sig emot honom, tog hans huvud emellan hans händer och tryckte sina läppar emot Damons. Men bara för en sekund innan Draco särade på deras läppar och sprang där ifrån.
Pip..Pip..Pip..Piiiiiiiiiiip.........
-Alec? Alec!
Madame Pomfrey kom springandes emot Alecs säng och ropade på Damon att flytta på sig.
Under natten kunde varken Draco eller Damon sova.
Draco pga kyssen och Damon för att han var orolig för Alec.
Damon satt i stora salen och pluggade när Draco kom och satte sig mitt emot.
-Damon jag måste snacka med dig. Suckade Draco.
-Draco jag har inget att säga till dig? Damon tittade ner i boken som han läste i innan Draco kom.
-Ne, men ta och lyssna bara istället för jag har något att säga.
Damon tittade upp och la ner boken.
-Jag är ledsen. Jag tänkte mig inte för, jag var bara så rädd för Alec. Och.. Han pausade innan han fortsatte.
-Jag gillar inte dig. Men jag ser Alec i dig. Fråga mig inte varför.. Han tittade ner i bordet.
-Draco. Jag förstår att du är ledsen för det vi gjorde emot Alec. Men vad skulle han säga? Jag vet inte vad som har hänt emellan er men jag måste vara ärlig. Jag gillar Alec okej?
-Hej killar!
Båda killarna vände huvet emot porten där Alec kom gåendes och vinkade emot dom.
-Alec! Utbrast Damon och log.
-Får man sitta här? Frågade Alec innan han satte sig bredvid Damon utan svar.
-Hur mår du? Draco tittade på Alec med bekymrade ögon.
-Jag mår bra har lite ont bara. Även fast Alec log kunde dom se hur ont han hade.
-Förlåt.
-Damon det är okej.
Draco ställde sig upp, slog till Damons böcker, muttrade ett hejdå och gick där ifrån.
-Vad var det med honom? Alec tittade undrande på Damon.
-Medans du var borta igår hände det en sak. Mer får du fråga honom om. Damon log lite lekfult emot Alec.
-Du Alec?
-Mm?
-Hur är det emellan dig och Draco?
Alec skrattade lite smått och tittade på Damon.
-Jag vet faktiskt inte. När du räddade mig vid bron sa han att han ville ta en paus. Så jag vet inte.
-Men du.
-Mm?
-Vad känner du för mig då?
Alec tittade ner i bordet och rodnade.