Älskar du mig?

Tackar alla :"D Ska göra lite förändringar på kapitel 11, det blev lite konstigt mot slutet. Hoppas på att kunna publicera snart!

Ta tiden u need!

Idag ska ni få smaka på nästa kapitel. Har äntligen kommit på ett sätt att få det rätt

Yeey

Efter ett litet missöde här hemma så publiceras kapitlet imorgon. Lovar!

okej

Ok

HÄR är äntligen det nya kapitlet. Hoppas ni gillar det!

Kapitel 11: Bubbel trubbel

Luna…
Middagen var över och Luna var på väg till Raveclaws uppehållsrum. Hon var mycket trött efter den intensiva Skötsel och vård om magiska djur-lektionen och den stora portionen rostbiff och potatisgratäng hon fått i sig. Dagen för övrigt hade varit väldigt förvirrande. Hon hade ofta dagdrömt och tankarna hade lika ofta vandrat till Neville. Hon hade inte pratat med honom sedan hon lämnade sjukhusflygeln för att låta de andra få vara ifred med honom en stund. Hon som alltid var stensäker på vad det var hon kände om saker och ting, så började det bubbla i magen när hon tänkte på Neville. Utan att hon visste varför.


Neville…
Han såg henne, hon var precis på väg att gå upp för marmortrappan när han kom ut ur matsalen. Luna hade dragit på sig lite slappare kläder innan middagen, hon var klädd i ett par purpurfärgade byxor, ett blommigt linne och en stickad, grön kofta. I öronen hade hon sina vanliga örhängen formade som rädisor och sitt korkhalsband. Hon såg riktigt söt ut, det var Neville tvungen att medge. Det bubblade ordentligt i hans mage nu, han kunde knappt så rakt längre. Precis när han såg på henne så vände hon sig om och såg honom stå där. Hon log stort och vinkade åt honom. Han blev en aning modigare när han såg henne le, så han ökade takten för att hinna ikapp henne. När han kom fram så log hon ännu bredare, som om hon hade en rolig hemlighet.

- Vad ler du åt? Frågade han, hans röst lät mycket lugnare än vad han själv var.
- Jag ler åt dig ser du väl? Svarade hon sakligt. Han kände hur han blev alldeles varm om kinderna, men han tog ett djupt andetag och öppnade munnen. ”Nu gäller det.”
- Jag måste få berätta en sak för dig, Luna. En viktig sak. Hon såg på honom några sekunder, sedan tog hon till orda.
- Jag har nog något jag vill berätta för dig också, Neville. En viktig sak. Hon såg ganska allvarlig ut nu, men fortfarande med det där vanliga, drömmande uttrycket i ansiktet.
- Du kan säga först om du vill. Hon skakade på huvudet.
- Nej, du får säga. Du hade något viktigt att säg före mig! Han tog ett till djupt andetag och tog mod till sig.

- Jag tror jag gillar dig Luna. Som mer än bara som vän. Han svalde hårt och väntade. Luna gav inte ifrån sig någon vidare reaktion, hon bara stod där medan hon log lite för sig själv. ”Tycker hon att jag är löjlig nu, sa jag det på ett dumt vis? Jag kanske inte skulle gjort det här över huvud taget, tänk om…”
- Det var trevligt. För det jag tänkte säga är, att jag tror att jag gillar dig mer än bara som vän, Neville Longbottom.

Jätte bra

Asbra!!