Hjärta av silver [SV]

Jätte bra, meer! ♥

skriva mer nu då??

Jättebra!

superbra längtar efter nästa kapitel

17. Placering

”Dubbeltimme i trolldryckskonst med Slytherin, fantastiskt.” Sade Ron, och hon himlade med ögonen.
Harry var tyst märkte hon, han hade inte haft något emot Trolldryckskonst sen han hittade den där boken...
Ron tog tag i hennes hand hårt, det gjorde ganska ont men det märkte han inte, och tittade på henne skeptiskt.
”Professor Snigelhorn är en aning konstig också.” Harry öppnade munnen för att protestera men sen stängde han den av någon anledning. Ron tryckte ännu hårdare på hennes hand.
”AJ! RONALD SLÄPP MIN HAND!” Han såg helt förskräckt ut.
”Vad? Jag höll bara i den!” Protesterade han.
”JA. Alldeles för hårt!” Hon skramlade ihop sina saker inför lektionen och stormade iväg, Ron var så jobbig ibland! Han och Harry började bli som ett personligt fängelse där hon inte fick göra som hon ville eller vara som hon ville. Kanske inte Harry så mycket men Ron började verkligen gå henne på nerverna, de kanske borde ta en paus?
Hon skakade på huvudet och vandrade neråt mot fängelsehålorna. Hon märkte att Harry och Ron gick bakom henne men höll avståndet, det uppskattade hon. Åh hon var så dramatisk ibland men det här var faktiskt en grej hon stört sig på ett tag. Flera elever stod redan och väntade på att få bli insläppta av Professor Snigelhorn, hon mumlade några 'hej' till Gryffindor eleverna men sa inget mer. Hon tittade runt men upptäckte ingen Malfoy, tur för honom tänkte hon. Ron och Harry anlände också och hon märkte att de viskade upphetsat om något hon uppfattade orden 'Dumbledore', 'Snigelhon' och 'minne' men inget mer. Hermione suckade, hon hade inte riktigt förlåtit dem för att vara så jobbiga men närmade sig ändå.
”Vad har du gjort nu då Harry?” Sade hon och gav dem ett ansträngt leende.
”Inget, vi pratar om vad Dumbledore talade om för mig härom dagen...” Harry's panna rynkades som om han tänkte på något. ”Han berättade något om Voldemort, något som kan hjälpa mig-” När han såg de andra medlemmarna av den gyllene trions blickar rättade han sig snabbt. ”Kan hjälpa oss att … döda... honom.” Ron skulle precis säga något men blev avbruten av de alla elever som gjorde väg för Professor Snigelhorn som precis anlänt.

Klungan med elever rasade in i klassrummet, och knuffade undan Hermione från Ron och Harry. När hon också kom in så skyndade hon sig fram till deras vanliga bord men upptäckte att hennes plats var upptagen av ingen mindre än Lavender, som hade satt igång ett väldigt entusiastiskt samtal med Ron, hon tittade drömmande på honom. Hermione blängde på henne och suckade när hon inte fick den effekt hon var ute efter. Hon sökte istället efter en annan plats att sitta på. Ögonen gled över Cormac McLaggen som satt en bit bort från Harry och dem, han blinkade och indikerade mot den tomma platsen bredvid honom. Hon såg sig om efter en annan plats men insåg att det bara fanns den platsen.
Jag ska döda Lavender tänkte hon.
”Hey!” Sade han när hon satte sig ner på stolkanten så långt bort ifrån Cormac hon kunde. ”Mm, hej.” Sade hon och bet sig på läppen för att inte skrika rakt ut.

”Jag ser att alla har fått platser, bra bra. Då kan vi börja den här lektionen med-”
Dörren for upp och en arrogant blond iller steg in i rummet gäspandes, hack i häl med honom gick en lika stor idiot, Blaise Zabini. Klassrummet dränktes i tystnad, man kunde hört någon svälja så tyst var det. Alla antog att Malfoy hade räknat ut att det bara fanns två platser lediga, en bredvid Cormac och en bredvid Lavender. Malfoy viskade något till Blaise och släpade sig bort mot henne,
Nej, nej, NEJ! Tänkte hon! Varför satte han sig inte med Lavender? Hellre Blaise än illern! Men nej så var inte fallet, hon hörde en hög duns då han slog sig ner bredvid Cormac. Åh, kunde den här dagen bli värre?

Ja det kunde den tydligen för när hon fick reda på vad dagens uppgift var kunde hon nästan höra Cormacs och Mafloys självsäkra flin.
Dagens uppgift var att gå fram till kitteln på katedern anteckna alla dofter man kände och varför man trodde att man kände just dem och slutligen var man hade känt dem förut. Inehållet i kitteln var Amortentia, den starkaste kärleksdrycken. Och det innebar att hon skulle inom någon minut få känna lukten på de dofter som knappt kunde motstå.
Hermione gick fram till katedern och ställde sig i kö för sin undergång.
__________________________________

Okej det har varit en hel del Hermione nu men den här ff'n kommer vara så, ibland kommer det komma mycket Draco och ibland mycket Hermione.
JAG HOPPAS NI FÖRLÅTER MIG FÖR ATT JAG INTE SKRIVIT PÅ ETT TAG FAST JAG SA ATT JAG SKULLE!
Bara för att jag inte skrivit på ett tag så skrev jag det här kapitlet på två A4 papper, så jag hoppas ni tyckte det blev bra!

Och tack för alla fina kommentarer! ♥

suveränt längtar redan efter mer

det blev toppen som vanligt! Men nu har jag glömt varför Hermione inte gillar Draco mer. Måste nog kolla upp det *Hermione-röst* Då var det uppkollat!!

Ginny.:.Weasley - Hermione gillar nog fortfarande honom, men hon blev ju 'dumpad' kan man säga. Så hon har nog ingen lust att visa sina känslor för honom. Så man kan säga att hon tvingar sig själv eller helt enkelt övertalar sig själv att han är en idiot för att slippa vara ledsen.

Jag vill höra mer! Jag är beroende av Dramione just nu! Dem är så fina tillsammans *snyft*

^
Dramione. ♥
Dom är skit fina tillsammans så olika men ändå så lika! Som Romeo och Julia!

Och jag har redan börjat på nästa kapitel eftersom det kommer hända lite mer då xD