Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Aaaaa

^Poor u

jättebra!!
har missat typ tre kapitel

Jaja, men skriv nu onlyoliviaa

Kommer om typ en timme eller nått

YAY!

De stora stenstatyerna vaktade ingången till Dumbledores kontor, korridoren var öde och helt tyst. Det var som om Hogwarts väntade. Det var kolsvart utanför fönsterna och det enda som lyste upp var facklor med ett onaturligt kraftigt sken. Dörren slogs upp på vid gavel och två flickor gick ut. Bellatrixs steg var osäkra och hon sneglade mot tjejen bredvid sig. Tjejen var nästan exakt lika lång som henne, men såg helt annorlunda. Hennes hy var blek och ögonen lyste gröna. Det spikraka håret var rött och hennes ansikte täcktes av ljus bruna fräknar. Hon tittade sig nyfiket omkring, försökte fånga så mycket som möjligt av Hogwarts. De båda tjejerna sneglade på varandra ur ögonvrån, när deras blickar möttes tittade Bella snabbt bort,Kinderna antog en lätt röd nyans. Men den andra flickan tittade inte bort, hon tittade nyfiket på Bellatrix med sina pigga gröna ögon och log ett litet leende.
”Jag tror inte vi hälsat ordentligt, Lavinia Grewn”, hon sträckte fram en hand, Bellatrix log prövande tillbaka och tog den.
”Bellatrix Black”
”Fint namn” sa Lavinia glatt och fortsatte gå. Bellatrix sprang ikapp henne.
”Får man fråga varför du började nu?” undrade Bellatrix.
”Jag gick på Salem häxornas institut förut”
”Det ligger i Norden” la hon till när hon såg Bellas frågande min.
”Häftigt” utbrast Bellatrix och skrattade till.
”Var det en bra skola ?”
”Jadå, jag lärde mig jätte mycket” förklarade Lavinia.
”Varför bytte du till Hogw....”
”Hur är det här?” avbröt Lavinia bryskt innan hon log sitt vänliga leende.
” Eh... jo, lektionerna är rätt bra och lärarna också” svarade Bellatrix trevande.
”Särskilt rektorn, Dumbledore” la hon till.
”Ja han verkade to....” började Lavinia innan hon avbröt sig med en förskräckt min. Framför dem stod en lång man med svart klädnad och ilsken uppsyn. Både Bellatrix och Lavinia backade i rena förskräckelsen och mannen röt:
”Smit inte, snorungar. Varför är ni ute nu” det sista skrek han. Lavinia darrade till och Bellatrix lutade sig fram och andades:
”Leev Doce, försvar mot svartkonster”, Lavinia rätade på ryggen och sa med bestämd och arg röst:
”Det angår egentligen inte dig, men vi har varit hos Rektorn. Du kan fråga själv.”, läraren rynkade pannen och skrek sedan:
”IVÄG”, ingen av tjejerna tvekade och dem sprang sida vid sida iväg genom korridoren, vilt skrattande.

Sovsalen var sig lik, förutom det faktum att det nu fanns 6 sängar, och såg den inte större ut ? Bellatrix och Lavinia satt i fönstret, där solen just höll på att gå upp, och skrattade hejdlöst över någonting.
”Ja, men han var så jäkla läskig, är han en bra lärare, Ella” undrade Lavinia.
”Han kan väldigt mycket om svartkonster....i alla fall” fnissade Bellatrix och slet i sitt långa hår som stod åt alla håll.
”Synd att....”, Bellatrix hann inte avsluta det hon tänkt säga, för dörren slängdes upp och 4 tjejer rusade in.
”Jag måste fixa mitt hår” viskade Bella till Lavinia och försvann snabbt som en vessla in i badrummet. Bellatrix låste med en sväng på staven, och gled ner på golvet. Hon tryckte örat mot dörren och det såg ut som att hon höll andan.
”Men vem är du” hördes Janes röst genom dörren.
”Lavinia” svarade Lavinia kort.
”Ska du med ner och äta frukost” undrade någon, förmodligen Alice.
”Nej, jag är inte klar” svarade Lavinia med samma korta ton.
”Men vi kan vänta, eller hur tjejer”, det hördes instämmande mummel.
”Har du träffad Freaktrix än?”, Bellatrix flämtade och en tår fatsnade i hennes långa ögonfransar.
”Om ni så mycket som säger ett ord om henne, så ska jag se till att det bara finns en blöt fläck kvar av er” väste Lavinia.
”Är du klar så att vi kan gå ner och äta Ella?” fortsatte hon, med en helt annan ton.

2 September 1966

Tack Professor Dumbledore, jag tror du har förändrat mitt liv. Lavinia och jga har haft det underbart idag. Hon är så rolig, snäll och har otroligt mycket självförtroende. Jag kommer aldrig bli populär eller respekterad. Men nu har jag en vän. En bra vän. Jag kan bara hoppas att det inte är som med John. I så fall kommer jag hoppa från astronomitornet, nu när jag vet hur det är att ha en vän kommer jag inte klara mig utan det. Jag har inte behövt straffa mig själv på hela dagen. Jag har varit … Lycklig. Jag kommer aldrig glömma känslan när hon försvarade mig i morse. Jag tror att Dumbledore har pratat med Mcgonngal, hon var jätte trevlig idag. Inte för att hon inte brukar, men det var annorlunda idag. Mer...från hjärtat. Nu är det bara Tom som saknas för att mitt liv ska bli perfekt.


Kram Ella

__________________________________________

Som ni kanske har märkt är denna FF skriven i ett lite konstigt perspektiv, ur en betraktares utan egna reflektioner. Det är för att det är från ett minnessåll. Tänkte bara påminna om det ♥

KKritik är väkommen

Ravenclawesom!!! Jag älskar värkligen din tolkning av Bellatrix!

jättebra!

Jättejättebra!