Hemligheter kan inte gömmas för alltid

^Bra!

Draco Malfoy

När Ella hade stängt dörren bakom mig gick jag fram till min garderob för att börja leta efter något att ha på mig. Jag valde en vit skjorta och ett par enkla svarta byxor. Jag log när jag tänkte på Ellas anisktuttryck när hon hade sett stringtrosorna. Det var någonting med Ella som fick mig att bara vilja veta mer om henne, det var nästan så att jag ville tvinga henne att berätta. Men jag tänkte inte tvinga henne att berätta, inte efter allt hon hade gått igenom. Jag kastade en snabb blick på sängen och insåg att hon inte skulle kunna sova där igen. Lakanen var både blodiga och smutsiga. Problemet var att jag inte hade den blekaste aning om hur man bäddade. Jag skulle få be Ella att göra det, för jag tänkte inte ens skämma ut mig genom att försöka bädda. Dessutom så var det faktiskt hon som hade smutsat ner sängen, så det var inte mer än rätt att hon bäddade. Jag vände mig om mot badrumsdörren som hade öppnats på glänt. Ella stack ut huvudet och blängde på mig med ilskna ögon.
”Jag ska mörda dig för det här.” sa hon med en kall röst som fick mig att le. Mitt leende gjorde henne ännu argare och hon började rodna.
”Hur hade du tänkt mörda mig?” frågade jag obekymrat. Jag gick fram till soffan och satte mig ner för att vänta på att hon skulle komma ut från badrummet.
”Jag vet inte än, men jag kommer på ett sätt.” muttrade hon innan hon gick ut stängde badrumsdörren efter sig. Min skjorta hängde löst över hennes kropp, hon hade lämnat de två översta knapparna uppknäppta. Hennes bleka ben såg ännu vitare ut jämfört med den svarta skjortan. Hennes rumpa doldes precis av skjortkanten och hon såg väldigt lättad ut över det.
”Draco?” Hennes röst lät lite frågande, som om hon egentligen inte ville dra uppmärksamhet till henne. Jag lyfte blicken till hennes ansikte. ”Jag bara undrar om du har någon mat?” frågade hon och rodnade. Jag log mot henne och vinkade henne till mig. Hon gick med tveksamma steg fram till mig och satte sig bredvid mig på soffan. Det sårade mig lite att hon satte sig så lång bort från mig som soffans storlek tillät.
”Jag ska ge dig mat om en liten stund. Men först måste du göra någonting för mig.” Hon såg lite orolig ut, jag kunde nästan gissa vad hon trodde att jag menade,
”Vad vill du att jag ska göra?” frågade hon och vände bort blicken.
”Jag vill att di ska byta lakanen i sängen.” sa jag. Hon stirrade på mig som om hon trodde att jag skämtade men när hon insåg att jag var seriös började hon skratta.
”Varför är jag inte förvånad över att du inte gör det själv. Jag borde ha förstått att en Malfoy inte kunde göra någonting utan hjälp.” skrattade hon.
”Jag har faktiskt städad själv i flera månader.” försvarade jag mig men det fick henne inte att sluta skratta.
”Jag bäddar sängen åt dig, om du går och lagar mat samtidigt.” Jag nickade till svar och gav henne en sista blick innan jag lämnade rummet för att gå ner till köket. Jag kunde fortfarande höra hennes skratt, av någon konstig anledning fick jag en konstig känsla i bröstet när jag hörde henne och jag kunde inte låta bli att le.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!

den är såå bra!

Meeeeer nu NY läsare. Bevakar. Du borde bli författare

Åhh så bra

Braaaaa!!!
Längtar tills mer kommer!!

Sååå bra!

Tack så mycket
Känslan när man får en ny läsare

meeeer nu snälla

När kommer du att skriva ett till kapitel??