Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

"Han kände sig väl klumpig i ett barns kropp?", fräste Hermione, som nu var otålig. "Jag hoppas att det där är mandragora-saft, Neville!"
"En snabbt ihoprörd, med snäppet mogna frukter, dryck, Hermione", svarade professor Longbottom, eller Neville, lite snäsigt. De var säkert bara oroliga, tänkte Lily. Neville var ju trots allt Hugos gudfar.
"Frågan är hur vi ska få i honom det? Släpp fram mig, jag är ungens gudfar!", sa Neville irriterat och försökte komma fram mellan en massa lärare, såsom professor Snigelhorn, som mumlade om trolldrycker och ville få sig en titt på Hugo.
"Finite!", sa professor McGonagall plötsligt med trollstaven riktad mot Hugo. Sedan sa hon ett ögonblick senare; "Petrificus totalus!" Lily och Albus förstod inte vad hon gjorde, men alla andra vuxna såg ut att förstå.
Hugos mun var vidöppen för att säga något, så nu kunde Neville hastande och klumpigt hälla i honom mandragora-saften. Ingen verkade höra henne, men Hermione mumlade;
"Kväv honom inte!"
Sedan hände något mycket märkligt med Hugo, och Lily vågade inte tala om det mer under sitt liv, det såg så skrämmande ut...
____________________________
Haha, mer kommer 1-8 augusti! c:<

Jääättebra!

Jättebra

Tack tack, elsklingar! ♥ Det där var inlägget som borde ha skrivits 29:e

När kommer det mer? :o

Så fort jag kan, alltså 6.8 då jag är hemme från lägret

okej

Det kan verkligen vara svårt att förklara. Vad som hände går inte att beskrivas i ord, man måste uppleva det själv, men man får verkligen hoppas att man inte får uppleva det.
Alla i rummet blev hemsökta i huvudet av samma ande, som grävde fram offrets värsta minnen, som en dementor. Döda kroppar flimrade över golvet för de äldre, som varit med om The last fight, och tårar droppade över golvet.
Värst av allt var ändå Hugo, som han skrek. Det var som om någon använde Cruciatus-förbannelsen på honom. För honom var det en evig smärta.
Till sist svepte en välkänd, men som trott död, skepnad upp bakom Hugo och försvann. Sedan slutade det.
Hugo låg på golvet och flämtade, med ögonen vidöppna i vansinne. Harry och många av lärarna hade sjunkit ihop på golvet, med händerna för ögonen.
"Harry!", skrek Hermione. Lily vände blicken mot sin far. Han höll, konstigt nog, inte händerna för ögonen. Han höll dem hårt mot pannan.

Superbra!!!

Superultrabra!