Nagini, dotter till.......

Då får väl jag göra min läxor på en timme. FÖR JAG SKA INTE MISSA ETT SUPER BRA KAPITEL! ♥

Nix pix, ingen vill nog missa det

O, nej.. Fast nu måste jag ta tag i mina läxor..
*Klantig Ebba som sparar läxorna till sista dagen*

Hehe det är du inte ensam om.

Har det inte gått en timme nu? ewe'

jo de borde ju ha gjort det?

haha jag vet, men kom nyss hem bilresan tog längre än vad jag trodde skriver just nu ♥

tack till er alla som läser, kommentera gärna vad ni tycker och om det är någonting som ni tror att jag kan göra bättre ♥

Åh vad bra

"Ursäkta mig, vart ligger perrong 9 och tre kvart?" frågade jag vänligt. Pojken tittade nyfiket på mig men pappan tittade på mig med en ogillande blick.
"Jasså, du är mugglarfödd?" sa pappan hånfullt med sin släpiga röst. Jag log kallt mot honom.
"Nej, jag är renblodig. Jag har tyvärr inte gått på Hogwarts tidigare utan har fått hemundervisning." sa jag och blev nöjd när jag såg hur mannen började bli osäker.
"Jaha, vad bra. Följ efter mig då." sa han och började gå mot spärren som skiljde perrong 9 och 10 åt. Hans son räckte fram handen, jag tog den och skakade den.
"Scorpius Malfoy." sa han och log tveksamt mot mig. Jag log tillbaka.
"Nagini." var allt jag sa. Han nickade och började gå efter sin far. Både Mr Malfoy och Scorpius gick rakt igenom spärren och försvann. Det var väldigt listigt att ha passagen där. Jag följde efter dem och gick rakt mot spärren. Jag tvekade lite, det kändes som om jag skulle gå rakt in i den men plötsligt var jag igenom. Jag möttes av synen av ett stort mörkrött ånglok. Perrongen var full med folk, både föräldrar, elever och syskon. Det var fullt med koffertar och burar med ugglor. På marken sprang det runt katter och jag såg även en och en annan padda hoppa runt. På en skylt på väggen stod det Perrong nio och tre kvart. Elever hängde ut genom fönstret till deras kupé för att få en sista skymt av sina familjer. Många av kupéerna såg redan fulla ut och till min förskräckelse skulle tåget avgå om bara några minuter. Jag skyndade mig närmaste ingång och steg på tåget. En främmande man var snäll och hjälpte mig med att bära upp min koffert. Inne på tåget var det fullt av elever som rusade fram längs korridoren, in och ut genom olika kupéer. Jag fick plötsligt känslan av att jag inte passade in bland alla glada skratt. Men jag visste att det här var mitt bästa, och enda tänkbara alternativ för att slippa trolldomsministeriet så mycket som möjligt. Jag trängde mig förbi alla elever för att försöka hitta en tom kupé. Vilket senare visade sig omöjligt eftersom alla var helt fulla med folk. Längst bak i tåget hittade jag en hyfsad ledig kupé. Där satt bara tre personer. Och två av dem kände jag. Det var Albus Potter, Scorpius Malfoy och en till flicka i deras ålder med ljusbrunt lockigt hår. Hon såg trevlig ut och satt och skrattade åt något som Albus hade gjort. Hon tystnade när hon fick syn på mig och tittade nyfiket upp med bruna ögon.

Bravo! Detta inlägg ägde :3