Skriva av sig-tråden

Det här är bara i-landsproblem men blev så LESS idag! Hade varit på ett köpcenter vilket var ett nödvändigt ont för jag hatar köpcenter, mår alltid dåligt av dem. så var riktigt slut när jag skulle bege mig hemåt (dock var mitt ärende där lyckat, men var för trött för att glädjas åt det).

För det första stötte jag på en tiggare som kom fram till mig när jag väntade på en av mina bussar i Malmö, jag sa sorry för jag har aldrig cash typ och inte nu heller, men hon gav sig inte utan började tjata på mig och jag förstod ingenting. Försökte gå iväg men hon hängde efter och höll fram någonting som såg ut som en ring, jag tänkte om hon trodde jag tappat den så jag skakade på huvudet och försökte kommunicera att jag inte visste vad det var och att jag inte ville ha den. Sen gömde jag mig på pressbyrån, men när jag kom ut fick en annan tiggare som satt där syn på mig och ropade till den första kvinnan som började komma emot mig igen och jag tyckte det var så jävla jobbigt så jag gick iväg jättefort och gömde mig bakom busskylten på min busshållsplats, hon verkade ge upp då, strax efter kom min buss. (notera att jag nämner att de var tiggare för att berätta i vilket sammanhang jag stötte på dem, att folk är så efterhängsna tycker jag är extremt obehagligt vem det än är, det hade inget med att de var tiggare att göra att jag tyckte detta var obehagligt, jag är absolut ingen tiggarmotståndare!).

Sen när jag skulle byta till min andra buss missade jag den ena precis så jag ställde mig för att vänta på nästa och då kommer Lunds alla jävla studenter förbi på lastbilsflak och förde ett jävla massa oväsen och jag var så trött och hade ont i huvudet och ville bara försvinna från jordens yta just då.

Sen kom min buss och jag trodde jag äntligen kunde andas ut men då satte sig en man bredvid mig som spelade jättehög musik i sina hörlurar och det var bara samma melodisnutt om och om och om igen, som att han tagit 5 sekunder av en låt och bara repeatade dem. P g a studentflaken var det köer så det tog 100 år att komma hem och jag satt och led av hans jävla musik.

Detta är bara småsaker men nu är jag äntligen hemma och skitless men nu ska jag titta hur fin jag är i mina nya kläder & örhängen som jag köpte, sedan bädda ner mig i sängen och se på strunt-youtubeklipp, tröstäta choklad, dricka te och tänka tillbaka på gårdagskvällen då jag hade herrbesök!

Imorgon är min sista dag i grundskolan. Jag har inte riktigt velat tänka på det, men nu är dagen här. Nästa termin blir på gymnasium och jag är så nervös. Jag vill inte skiljas från mina vänner. De tre vänner jag har nu har varit de bästa jag någonsin haft och ingen av oss ska gå på samma gymnasium troligtvis. Och två av dem verkar ha ställt in sig helt på att vi nog aldrig kommer träffas igen. Jag tror nog att jag kommer hitta nya vänner men det känns så jobbigt att släppa taget om dem jag har nu. Jag skulle bara vilja säga hur mycket de har betytt för mig.

Och alla lärare på min skola. Jag har klagat på dem under åren men de är de bästa lärarna jag någonsin haft(Och jag har varit på en del skolor). Men jag känner att jag aldrig kommer få så bra lärare igen....

Vart tog tiden vägen?

Imorgon är det skolavslutning och jag vill verkligen inte sluta skolan. Jag kommer sakna min klass och mina otroligt fina och underbara klasskompisar - vissa av dem kommer jag aldrig mer se igen. Jag är verkligen nedstämd på grund av det här och jag vill inte börja gymnasiet... Jag vill inte sluta på skolan som jag har gått på i 10 år, jag vill inte säga hejdå till mina favoritlärare som jag kommer sakna fruktansvärt mycket och jag vill inte ta mig bort ifrån tryggheten. Det känns inte alls bra och det kommer verkligen vara sorgligt imorgon... Jag är så orolig inför gymnasiet - jag tvivlar på att mina tre år under gymnasiet kommer vara så bra som mina tre år under högstadiet för de har varit helt fantastiska, i alla fall nu i nian på slutet då klassen har blivit som en liten familj. Jag har ingen aning om vad jag vill göra i framtiden och vad jag ska ta mig till...

Det magiska är en fantastisk utlopp för att hantera det som är svårt att hantera och finns och är en reell kraft MEN var jävligt försiktig, det kan fucka ordentligt med ditt huvud.
Gör ALDRIG NÅGONSIN något ceremoniellt som kan skada någon annan eller liknande.
Det låter löjligt och klyschigt att säga så men jag är gravallvarlig. Tänk i banorna av god karma och se till att hålla dig på en relativt "ljus" sida. Det är verkligen inget skämt att det kan fucka med ditt sinne och på riktigt skapa hemska konsekvenser.

Läs på om Wicca, tror det kan vara till hjälp.

P.S Det brukar oftast kallas rituell eller ceremoniel magi på svenska.

Må guden och gudinnan vara med dig

Denna spoilern innehåller mitt "jag är så jävla less på" snack om allt jävla gnäll och en hel del annat om mig. osv...

Jag tycker att det är lite sårande att min mamma är inte delaktig i något av mina intressen. Hon är ointresserad och vägrar läsa något jag skrivit bara för att hon är dålig på svenska. Hon visar inget intresse alls. Det gör mig ledsen då att skriva är typ det viktigaste för mig. Låt oss säga att jag dör i förtid av cancer eller något annat. Om jag dör är mina berättelser något jag vill lämna efter mig. De är liksom en del av min själ och att någon bara inte är intresserad - det gör mig lite ledsen.
Det känns som att säga nej till min själ typ.

THIS!!!! Känner precis likadant!!! -.-
MEN, tänk såhär: Vi är starkare än dem ♥


(vet itne om det här hjälpte eller själpte men om det va det sista så förlåt ♥ Var bara tvungen att skriva att jag håller med dig så mycket i det där)

Jag orkar inte jämföras med min tvillingsyster längre. Det gör bara att jag känner mig värdelös på allt. Mitt självförtroende har sänkts väldigt mycket på sista tiden och jag behöver inte detta också.

Jag är alltid så rädd... Så rädd att något ska hända. Som att jag skulle vara påväg någonstans och plötsligt svimma. Det är därför jag inte gillar att åka ensam till ställen. Jag är så rädd att det ska hända något riktigt dåligt med mig. Jag är lite yr ibland så att det gungar till eller nåt, jag är så rädd att det ska gå längre så att allt gungar ordentligt så att jag typ kräks och sen svimmar. Jag vet inte vad jag ska göra.. Det är så jobbigt.

Och nu har jag förstått en till sak. Jag är rädd för att sluta skolan. Vad fan händer med mig? Nu är jag väldigt väldigt rädd. Snälla kan någon bara visa att den bryr sig eller nåt. Jag mår inte bra just nu.

Chaemy Åh, hoppas det blir bättre. Kom ihåg att du är fantastisk!