Skriva av sig-tråden

''Finns det något jag kan göra för att få dig att må bättre?''

Ja, sluta se mig som ett jävla andrahandsval :---D

Du kan prata med mig om du orkar någon dag.
Oavsett så, som dom säger. Det kan inte regna för alltid. Och du har en fantastisk dotter som alltid kommer vara hos dig på något sätt.

Kram ♥

Tack, snälla du.. Kanske snart. Allting känns bara så förbannat svart just nu. Ser ingenting.

Vet inte vad jag ska säga du
Ta hand om dig själv, gör bara det du måste och lycka till imorgon ♥

Din omtanke hjälper mer än du anar.
Tack ♥
Ta hand om dig, du också.

Kattuggla: Tack ♥ Det känns lite bättre nu! Jag hade en mycket trevlig kväll ^_^

NU kom jag på att jag jättejättejättegärna vill gå en 6 dagars sommarkurs i kundaliniyoga, meditation och breathwalk.. men sista ansökningsdag var tydligen för en månad sedan
Jag tänker iallafall ringa och fråga om de har en ledig plats...

Fick i söndags veta att min lillasyster kanske måste gå om sitt andra år på gymnasiet. Hon och mamma ska på möte idag angående det. Fick något av en chock när jag fick höra det. Jag visste att hon inte är den bästa på att börja i tid med sina uppgifter och så, men det är ett släktdrag, för jag är precis likadan. Men att hon ska behöva gå om känns bara... fel. Det största felet är väl att hon själv inte visste att det var så illa att hon kanske måste gå om. För hon är alltid i skolan och gå på sina lektioner. Hon har nästan perfekt närvaro, så därför känns hon väl inte som en typisk elev som får gå om. Och eftersom hon alltid är i skolan, så har hon väl inte fått den hjälp hon behövt heller (hon har väl iofs inte bett om det, men precis som jag tror jag att hon har svårt att be om hjälp och inse hur dåligt det faktiskt går)

Tycker så synd om henne, hon var helt förtvivlad i söndags. Och jag känner mig som en dålig storasyster för jag är verkligen sämst på att trösta. Ville berätta om alla gånger jag under mina år på universitetet legat på golvet och gråtit för att jag inte har kunnat förmå mig själv att plugga, men kunde inte göra det när mamma var där. För till skillnad från min syster som har berättat för mamma, så vet inte mina föräldrar om hur dåligt det faktiskt gått för mig och hur dåligt jag mått över det.

Jag hoppas bara mötet går bra idag, och att hon får fortsätta i sin klass och inte behöver gå om. Jag hoppas att hennes betyg går att lösa på något sätt.

Finns det någon diagnos för när man verkligen inte klarar av att gå till skolan? Jag kan försöka. Jag kan vakna tidigt. Jag kan stressa sönder. Jag kan hålla koll på klockan från att den är 9 till 15 men ändå klarar jag inte att gå utanför dörren.

Är så jävla nervös usch. Skulle få ett meddelande från min engelskalärare under dagen om hur det gick igår, och alltså jag vill bara ha det ur världen ughh, jag börjar acceptera att det blir ett B och inte ett A, för jag KAN inte analysera, VARFÖR ska detta vara ett krav?