Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon gick upp på däck och log mot de anda medan hon såg ut över vattnet.
"Det är något extra att vara på däck över öppet hav. Något magiskt."

Hon svalde och nickade svagt. Hennes läppar särades och hon kysste honom igen.
"Maten kommer inte hålla för evigt så hur ska du hålla mig vid liv?" Hon log mjukt medan hon drog en hand genom hans hår. Hennes minnen av Ethan var som borta. Hon kom inte ens ihåg honom.

Roy följde sin frus steg upp på däck. Han såg åt Johns håll som för stunden styrde vid rodret för att hålla kursen. "Ja, det är det.", mumlade Roy och såg över vattnet för att se på Miliah igen. "Kanske det ger dig mer glädje att se ditt hemland igen."

"Din tillit i mig sårar. Jag kommer alltid att producera för din och Sammis överlevnad och levnad." Zydar log mot henne och strök henne över hennes kind för att sedan placera en arm om henne för att hålla henne nära sig. "Lita på mig och jag kommer alltid att producera för er."

"Jag är lite rädd faktiskt. Jag har en dotter nu och mina föräldrar är snälla men." Hon skrattade mjukt och såg mot John.
"Behöver du frukost John?" Ho såg på Roy och lutade sig mot honom.

"Jag ber om ursäkt. Jag hade inte meningen att göra dig arg eller ledsen." Hon såg upp i hans ansikte med ett skyldigt ansikte.
"Kan du förlåta mig?"

"Miliah, din familj är här. Vi seglar med kapten John. Oroa dig inte för dina föräldrar, besättning och jag är här för att skydda dig. Du är en av oss nu."
Roy log mot henne.
"Ja, frukost skulle sitta fint, Miliah. Tack.", sa John som såg över vattnet för att se till att de behöll kursen stadigt.

"Ja, jag förlåter dig. Jag förstår att du inte visst bättre." Zydar lutade sig sedan över för att kyssa Kiliah på nytt.

Hon log och gav honom en kyss.
"Tack älskade. Jag vet." Hon tog Lilys hand och vinkade mot Roy.
"Hej då" hon log och gick ner till köket.

Hennes nakna kropp tryckte sig mot hans och hon kysste honom ivrigare än någonsin.
"Ska jag ha på mig något? Jag menar jag fryser så lätt."

Roy gick över till kaptenen för att ta del av informationen om deras kurs och plan. De hade fortfarande en bit kvar. "Var är Cun?", frågade Roy och såg sig om.


"Här.", sa Zydar och räckte över hennes kläder. "Det blir kallt här. Men snart kommer solen lysa in. Det blir varmare då." Han gav ifrån sig ett litet skratt och vände sig sedan om för att gå mot vattnet och spegla sig. Han mötte sin egen blick i vattnet. "Vi har det bra här, du och jag, visst?", viskade han sedan.

Tom såg på John.
"Jag tror han är i köket. Men ja är inte säker." Han så på honom och lade huvudet på sned.

Hon tog på sig sina kläde och nickade sakta.
"jaaa." Hon såg sig sedan om och sjönk ner vid vattnet.
"Kommer du ta hand om mig?"

Zydar hade fått på sig sin rustning igen och stirrade stint i spegelbilden i vattnet. När Kiliah slog sig ner bredvid honom vred han långsamt på huvudet för att se åt hennes håll och le. "Som jag sa, Kiliah..", han böjde sig ner för att plocka hennes hand i sina. Han försökte möta hennes blick. "..Jag kommer alltid att ta hand om er. Båda två." Zydar kikade ner på Sammi i hennes famn och flinade en aning. För en sekund kunde en tro att han var påväg att förvandlas till den äldre människan, men det passerade och Zydar visade sig som den unge mannen igen, men det guldiga håret och ljusa blick.
"Allt du vill ha, ska jag ge dig."

Hon nickade och makade sig närmare honom och sedan lade han sig i hans famn.
"Det är bra." Viskade hon och såg på vattnet.
"Som vackra klänningar eller en vacker silkesfilt?" Hon smekte hans ben och kände Sammi göra något uppror.
"Sammi älskade vad är det?"

När Kiliah lade sig i hans famn såg han ner på henne med ett leende. "Sammi. Lugn.", sa Zydar då han hörde hur Sammi verkade obekväm med situationen. Zydar sträckte sig efter Sammi och kramade om hans händer. "Såja.", viskade Zydar och Sammi verkade plötsligt vara trött. Han gäspade och lade sig tillrätta hos sin mor.
"Om vackra klänningar och vackra silken är dina önskningar.. så ska jag ge dig dem. Följ med mig. Vi har en bättre framtid där.. de andra är.", sa han och lät tvekande. Zydar syftade på människor. Han var ju själv trots allt demon.
Han lossade sig från Kiliah och reste sig upp.