PRS Lupple & Medi

Hon tog fram en påse ur blodkylen och klippte upp den. Hällde innehållet i en stor kopp och stoppade den i micron. Tog sedan ut den.
"Jag tar upp den. Han kan vara lite ilsken." Tristan log och tog upp kroppen innan han gick upp till Dorians rum och gick in. Han placerade koppen vid sängen och backade.
"Är du vaken?"

Dorian hörde mer tydligt nu och började återfå kontrollen över sin kropp. Äntligen.
Han hoppade upp från sängen, luktade runt och kände blodet. Han greppade tag om koppen och hällde i sig innehållet innan han reste sig från sin halvt sittande ställning och återfick lite kontroll, lite balans.
"Lillebror." Sa han tyst och vände blicken mot honom.
"Jag är vaken." Konstaterade han och drog med fingrarna över gardinerna och drog upp dem. Såg att solen gått ned och han log svagt. Underbart.

Han log och såg på honom.
"Willow håller på att bygga upp en blodbank till sig. Hon är nöjd med Sig själv. Hon värmde ditt blod med." Han log mjukt.
"Och det står ett stort paket till dig därnere så kom."

Dorian nickade tyst.
"Jo jag hörde. " Sa han lågt och log svagt.
"Gjorde hon? Vilken ängel." Sa han och nickade sedan.
"Jag kommer." Sa han lågt och såg på honom innan han slängde på sig en tröja och tog med sig den numera tomma koppen till köket för att hälla upp mer.

"Hej Dorian!" Willow såg på honom och hon log mot honom. Retsamt lekte hon med paket och log.
"Var blodet lagom varmt?" Hon strålande mot honom.
"Jag träffade Sophie idag. Hon som jobbar för byrån du vet."

Dorian såg på henne och log brett.
"Hej där." Sa han och studerade paketet.
" Vad har du för hemligheter gömda?" Flinade han och nickade mot paketet och log svagt.
" Absolut. Det var perfekt." Sa han och tog ut en ny blodpåse och bet upp den och hällde i koppen innan han ställde in den i micron.
"Jag vet vem Sophie är. Vad hände?" Sa han nyfiket och tog ut blodet och tog några klunkar.

"Varför ska jag säga vad som är i ditt paket?" Hon såg på honom med en vänlig blick och såg på det stora paketet och log mjukt.
"Du får öppna det nu om du vill." Hon vände på huvudet.
"Jag köpte ett halsband som sitter tätare halsen. Med kors för min säkerhet." Hon lade huvudet på sned och studerade honom.

Dorian såg på henne och log svagt.
"Är det till mig? " Sa han lite nyfiket och fingrade lite med paketet. Han blev genuint nyfiken över vad som var i.
Han slutade röra vid paketet när hon berättade om halsbandet och han svalde hårt. För hennes säkerhet. Det var väldigt bra. Men ändå kände han sig sorgsen över det men han kontrollerade noga sitt ansiktsuttryck.
" Det är jättebra Willow. Blev det fint?" Sa han och såg på henne.

"Sa jag att det var till Tristan? Nej. Klart det är ill dig."Hon log mjukt och klappade på stolen intill sig och såg på honom.
"Jag tycker det blev vackert. Sophie är riktig duktig på att göra om här halsbanden."

Dorian skrattade lågt och studerade stolen intill henne, han var ju inte själv med henne i köket och det om nått gjorde honom lite säkrare. Han gick sakta fram till henne och satte sig.
" Då är det säkert fantastiskt." Log han och nickade sedan.
"Jo det är hennes jobb. " Sa han leendes och studerade sedan paketet. Han ville öppna det på en gång men samtidigt kändes det som om det skulle öppnas mer privat.