prs yehet & kkaebsong

Jo, det har Zihao helt rätt i. På något sätt har sjuttonåringen kunnat lära känna Joshua lika mycket som hans vänner, som varit vid hans sida sen de var elva. Kanske han sätter mycket tillit till slytherineleven, men det ångrar han inte.
"Mhm, det har du nog rätt i." svarar han i en liten viskning, med ett leende strykandes över läpparna. Ögonen sjunker ner i den andres så som de gjort många gånger innan. "Du är ju oemotståndlig, hur ska jag inte kunna kyssa dig?"

”Det är faktiskt du som är oemotståndlig, jag ser ut som ren skit just nu”, påpekade Zihao och log snett ner mot Joshua. Längskillnaden var både positiv och negativ på samma gång. De kontrade varandra så otroligt bra att det knappt var sant, men samtidigt fick sjuttonåringen ont i nacken av att hela tiden böja den neråt. Han slöt ögonen en kort sekund och tog ett djupt andetag, i ett tappert försök att bli klarare i skallen. Sextonåringen fick honom verkligen att känna sig drogad och full på samma gång, möjligen att spriten gjorde saken värre? ”Kan du inte typ bara ta ett skutt upp så lovar jag stt fånga dig?”

Som tidigare sagt tycker Joshua att längden är oerhört komiskt, dock har den sina nackdelar. Tillexempel när de två ungdomarna vill kyssa varandra, då är de där arton centimetrarna ytterst jobbiga.
"Du ser aldrig ut som ren skit." försäkrar sextonåringen, i hans ögon är Zihao alltid lika attraktiv. Visst ser den sjuttonåriga slytherineleven aningen sjuk ut, men han ser säkerligen inte hemsk ut. Roat höjer Joshua på ögonbrynen och nickar. "Om du lovar att fånga mig kan jag gärna göra det."

Enligt Zihao skälv så såg han för tillfället extremt dålig ut, men om Joshua nu inte såg saken på samma sätt så var det allting annat än negativt. Leendet på läpparna omvandlades till ett flin och han tog ett steg bort från den kortare.
”Klart jag lovar att fånga dig. Och om du nu av någon anledning skulle ramla ner på golvet så lovar jag att du inte kommer dö av det..möjligen få ett blåmärke på svanskotan”, försäkrade han och lät ett litet skratt undslippa. Några planer på att låta sextonåringen ramla på golvet hade han faktiskt inte.

Joshua höjer roat på ögonen och knäpper till Zihao på kinden med sitt pekfinger.
"Som sagt, kanske jag faktiskt gjort det om jag varit onykter." påpekar han och skakar på huvudet. Nej, sextonåringen gillar inte att ha ögonen på sig, och om de skulle börja attackera varandras läppar där och då, skulle de definitivt få oönskad uppmärksamhet. Plus förstaårselever som klagar för opassande uppförande. "Men tyvärr är jag inte det. Vi båda skulle antagligen bli relegerade, så det är bäst om jag håller mig kvar på golvet."

”Men min nacke gör ont”, klagade Zihao och putade med läpparna. ”Då får du helt enkelt inga fler kyssar”, fortsatte han sedan bestämt och masserade kinden där Joshua knäppt till honom. Böjde han mer på nacken nu skulle han säkert få nackspärr, och att ha nackspärr natten innan fullmånen var ett stort nej tack. Höll det i sig till den kommande kvällen skulle livet bli allt annat än roligt. Han lipade mot sextonåringen och såg sådär lagom butter ut, med ögonen smala ochläpparna ihoppressade. Stackars, stackars Zihao. Ja, han tyckte väldigt synd om sig själv.

Besviket stirrar Joshua upp mot den äldre eleven, varför kan han inte bli några centimeter längre för?
"Men," gnäller han med rynkade ögonbryn, han vill ha kyssar. Sextonåringen drar till sig ett eget glas med bål och tar några klunkar, utan sprit den här gången. "Jag skulle ha gjort det Zihao, om omständerna varit annorlunda." muttrar Joshua och ställer sig på tå, för att sedan sträcka på sig allt vad han kan. Försiktigt lämnar han en kyss på sjuttonåringens läppar, utan att låta den andra böja sig ner.

Ett litet leende började sakta med säkert gro på Zihaos bleka läppar. Om Joshua nu orkade stå på tå hela kvällen skulle inte längden vara något större hinder.
”Men det där funkar ju också, eller hur?” Påpekade sjuttonåringen och lät händerna finna sin väg till de puffiga kinderna - favoritplatsen. ”Alltså du är så jävla underbar, jag smälter”, gnällde han sedan och bet löst i den kortares underläpp, drog lätt i den. Förr eller senare skulle väl det där gnagandet gå för långt och resultera i ett sår eller två. Men så fick det tyvärr vara, punkt slut.

Med ett lätt skratt låter Joshua fingrarna gräva sig ner i den andres mörka lockar bakom nacken.
"Kommer bryta fötterna, men det kanske är värt det." påpekar sextonåringen med ett svagt litet leende, jo fötterna blir trötta oerhört snabbt, och kanske han inte skulle kunna hålla balansen så länge. Rodnaden smyger sig än en gång upp över kinderna, och Joshua lämnar en liten puss vid den andres mungipa. Det kittlas i magen när Zihao biter löst i hans underläpp, fortfarande lika underbart. "Du är underbar."

Underbar? Nej det var han absolut inte. Joshua däremot, han var så jävla ljuvlig att Zihao började fundera på om han faktiskt skulle äta upp honom. Valnötshjärnan hade inte förmåga nog att tänka på konsekvenserna, så därför lät idén inte så värst dum.
”Jag älskar dig och dina rosiga kinder”, mumlade sjuttonåringen och njöt av händerna som grävt ner sig i det svarta håret. ”Men jag älskar även dina stackars fötter, så snälla, låt bli att bryta dem.” Några brutna fötter ville han inte behöva dras med. Det enda positiva som de möjligen skulle kunna medföra var att Zihao skulle få gå och konka runt på sextonåringen i flera veckor.