prs med ingetledigt

- Du beter dig så så gott som dagligen, suckade jag.

Tårarna började rinna och jag skyndade mig till mitt rum.

Jag suckade, jag orkade verkligen inte med att gå upp och trösta henne.

Jag kröp ihop på sängen och grät tyst.

Jag petade i maten, helst av allt ville jag bara sticka härifrån.

Jag tog fram min ryggsäck och plockade ner saker.
Jag gick ner till Jack.
- Jag flyttar så behöver du inte irritera dig på någon, grät jag tyst.
Jag stängde dörren efter mig och började springa.

Jag vet att jag egentligen borde vara orolig och springa efter henne. Men jag orkade inte. Det var faktiskt inte jag som hade valt att ta hand om en barn och behöva säga upp så gott som hela mitt sociala liv.

Jag sjönk en på marken och grät.

Lucas perspektiv(orkade inte med Jack längre ;P)

Jag satt på min vanliga plats i skogen och åt min sista mat. Mina sista pengar var fortfarande hemma hos Beca så jag skulle inte kunna köpa något nytt heller.

Jag grät högt.