Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
jag vet inte vad som är fel, men jag är bara nere och inte glad.
varför nu när det är fredag???
en kompis i skolan skickade en vänförfrågan på facebook för några timmar sedan, jag har inte orkat acceptera den. jag brukar göra så när jag inte är på humör om det inte är bästa vänner.
VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT BLI PÅ BRA HUMÖR IGEN?????

_{Skrivet av Elley:}

Jag är ju inte du på något sett, och jag vet inte hur det är för dig. Men om det hade varit jag så hade jag satt på en upp tempo låt och dansat tills jag inte kunde gå mer. Sen hade jag försökt prata med mina vänner, varit social och försökt att leva livet och vara jag! Det hjälper aldrig att sitta och deppa ändlöst. Var dig själv och ha kul, vetja!

_{Skrivet av Elley:}
^
åh! Vet hur det känns Har ansträngningsastma och gör en utredning nu om jag har vanlig astma också D: Det är otroligt jobbigt och man tappar verkligen humöret av att allt inte bara kan fungera. Finns i alla fall här om du vill prata ♥

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag är så arg just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Min familj bryr sig inte om mig, bara tänker på sig själva. Allt som är viktigt för mig röjs bort av deras önskemål. Hände nyss och det gör det rätt så ofta. Jag orkar inte. Som om jag behövde en till sak att gråta om. </3
Jag känner för att bara låsa dörren, gömma mig bakom en kudde och aldrig komma fram. Fast datorn ska med såklart, jag vet inte vad jag skulle göra utan mugglis.
Jag orkar verkligen inte. Hela mitt huvud är på bristningsgränsen och det känns som att hela mitt liv går i vågor. Ena stunden skrattar jag ihjäl mig av skratt och någon timme senare skriker jag i kudden och gråter. Jag har för mycket som händer just nu, jag kan inte ta in det. Fy fan, avada kedavra på mig.

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag är så arg just nu att jag inte vet vad jag ska göra. Min familj bryr sig inte om mig, bara tänker på sig själva. Allt som är viktigt för mig röjs bort av deras önskemål. Hände nyss och det gör det rätt så ofta. Jag orkar inte. Som om jag behövde en till sak att gråta om. </3
Jag känner för att bara låsa dörren, gömma mig bakom en kudde och aldrig komma fram. Fast datorn ska med såklart, jag vet inte vad jag skulle göra utan mugglis.
Jag orkar verkligen inte. Hela mitt huvud är på bristningsgränsen och det känns som att hela mitt liv går i vågor. Ena stunden skrattar jag ihjäl mig av skratt och någon timme senare skriker jag i kudden och gråter. Jag har för mycket som händer just nu, jag kan inte ta in det. Fy fan, avada kedavra på mig.

_{Skrivet av Borttagen:}
En kille i klassen tog upp om det här med anorexia och bulimia och gjorde en massa skämt om det framför mig. Jag har varit en bulimiker och är fortfarande petig om mat och det jag äter. Jag blev förbannad. Samma kille hade kommit med kommentaren när vi hade pannkakstävling: "Jag kan inte fatta att jag tävlar med en anorexiabarn". Det var inte mot mig utan en kompis till mig och hon är rätt smal men hon bränner maten snabbt. Jag tog illa upp och hon blev så sårad att hon drog hem efter det. Den här killen bad om ursäkt och vi är alla vänner nu. Det kräver en stark person att kunna be om ursäkt men dom som inte gör det...Ugh...
Jag har fått kommentarer som:
"Du borde röka igen istället för att spy. Rökning gör så man går ner i vikt"
Jag blev helt paff.
Jag hade rökt förut men hur kunde människan veta om att jag brukade spy? På den tiden blev det ett jävla rykte om att jag gick till toan efter lunchen och spydde. Ska sanningen fram, så ja jag spydde. Men hur fan kan en människa komma fram till en människa sådär och slänga ut sig såna kommentarer?!
Jag grät i timmar och det var inte den enda kommentaren jag hört.
En massa idioter som blandar ihop bulimia med anorexi. En kille på idrotten frågade mig den här frågan:

"Är det dina revben eller är det är en xylofon? Får jag provspela?"

Jag stormade ut ur gympasalen och grät i omklädningsrummet.
Varför är folk så elaka ibland? Får tårar i ögonen när jag tänker på det.