Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Till A, jag saknar dig så jävla mycket

Du är så sjukt underbart fantastiskt vacker och jag kan inte hjälpa det men jag tänker på dig hela tiden och saknar dig dygnet runt.
Och jag vill att du ska veta, men fruktar ändå för att du ska få reda på mina tankar.

Tack för att du förstör festen för mig.

Vet du vad? Jag tänker varje dag på det som du berättade för mig den där kvällen. Var det du sa sant eller var det bara ett skämt? För mig kändes det nästan för bra för att vara sant. Men jag hoppas att det är sanning du sa, för jag vill så gärna att du blir min.

Till pewdie och cry: Jag älskar er. Ni får mig att le. Det känns som jag känner er. Då jag ser på era videos känner jag mig trygg. Det är som om ni verkligen ser mig.

Till Taylor Swift: Din musik är helt fantastisk. Varje dag som jag är ledsen, blir jag glad igen om jag lyssnar på dig. Du gör min värld till ett paradis. Din musik inspirerar mig till berättelserna som jag skriver. Ville bara säga det.

E:

Seriöst. Jag vet inte vad som kommer hända med vår vänskap. Är den redan död? Den varade för kort.
Men om vi ska sluta blunda och se sanningen. Mår vi bra av varandra? Gör vi varandra glada?
Tyvärr, måste jag nog delvis svara nej. Nej det gör vi inte.
Vår vänskap kommer aldrig funka innan vi har pratat klart. Innan vi är helt jävla ärlig för varandra.
För. Jag hatar att "säga" det. Men. Du är så jävla falsk ibland. Jag kan inte alltid lita på dig, du lurar mig ibland. Det gör så jävla ont när du ljuger för mig, vet du det?
Dessutom snackar du så himla mycket skit. Jag pallar inte det.

Men. Samtidigt. Du är den ända jag riktigt litar på och som förstår mig på en del saker.
Vi har så jävla kul ibland, och det har blivit nära på en vana att jag nu rätt ofta springer hem till dig och att du kastar ut nycklarna genom fönstret så att jag kan komma in.
Vi pratar varenda dag, och du är faktiskt en av mina bästa vänner.

Men som sagt. Vad kommer egentligen att hända? Vi får väll hoppas att vår vänskap kommer fortsätta att leva ett tag till.

"Om du nu gillar mig, kontakta mig nu, för du vet vad jag tycker om dig, men om du bara kan prata med mig skulle det vara bra det va ju trots allt 3 och ett halvt år sedan och du kommer nu och säger det här till min kompis"

Varför tar du INGENTING seriöst? Jag blir så trött på att det alltid är dig jag behöver tjata på om det är någonting viktigt som måste göras.

Jag önskar att jag kunde få vara med en dag i ditt liv, få lära känna dig på nytt.
Vem har du blivit? Hur mycket har du förändrats? Har du förändrats över huvud taget? För det skulle vara helt fantastiskt om du inte hade det!
Jag vill ju leka med Barbie igen, leka med dig som jag aldrig lekte med någon annan.
Fast vi är ju för stora för att leka nu, men ändå.
Du kanske gjorde mig besviken, men jag är inte arg, inte längre.
Du skulle aldrig gjort så för att såra mig, eller hur?
En natt drömde jag om att vi blev vänner igen. En sådan härlig dröm det var! ^^
Jag vet att jag kan kontakta dig, vet vad du heter på kik.
Men vågar jag? Vad kommer du svara? Vad ska vi prata om?
Allt skulle vara så mycket lättare om du bara ringde, vill höra din röst. Är den lika söt som för tre år sedan?
Har du kvar mitt nummer över huvud taget? Jag har kvar ditt, uti fall att.
Jag saknar hur det luktade hemma hos dig, och din gullig hamster, som troligen är död nu.
Jag saknar känslan att kunna vara sig själv.
Jag kan ju det nu också, men med en mindre.

Jag saknar dig, helt enkelt. Vill ha dig tillbaka, om du är som förut.
Men jag vågar inte. Jag är rädd för att du inte vill prata med mig.
För då finns inget kvar. Inte ens hoppet, som jag har nu.

E:

Snälla. Kan du inte bara skriva. Jag vill så gärna prata med dig, men är trött på att det alltid är jag som tar kontakten...

I:

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.
Hej?
Vår vänskap är ju rätt krånglig.
Liksom föra året ringde jag dig och berätta att jag var kär i dig. Tror du fortfarande att jag är kär i dig? Eller har ryktena om att jag är kär i en kille den här gången nått dig?
Hur som helst. Jag litar på dig, för du vet många av min hemligheter.
Du är en sjukt unik och speciell människa, glad att jag är din vän.
Sorry att det blev lite flumigt xD.

G. 2:

G... Jag är kort sagt förvirrad. Vi vet båda att vi är vänner. Men, vi erkänner det inte.
För jo, vi är vänner, och det vet du. Men... Jag är så jäkla osäker på dig och dina värderingar.
Förra året skrek du att homosexuella kunde dö, och nu vet du att jag är bisexuell. Du har förklarat för mig att emos är dumma i huvudet. Och tja... Nu är jag offentlig emo.
Så... Jag vet inte! Du kanske har blivit bättre eller nått.