☰

Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 1679 1680 1681 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Fashion Fairytale
Elev

Avatar


Vad kan man göra för att motstå något. Distrahera mig hjälper inte

16 maj, 2015 18:09
Borttagen

Avatar


Skrivet av Fashion Fairytale:
Vad kan man göra för att motstå något. Distrahera mig hjälper inte


Se till att man inte kommer nära det man inte kan motstå, om det är möjligt?


16 maj, 2015 18:13
scarhead
Lärare

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!känner mig så jävla otillräcklig och patetisk och fel
varför känns det alltid fel
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F40c17f6816983b30d1473aae77b7847a%2F2b6d82df06007584-60%2Fs500x750%2F6ff482cacffceb3c54556b1b4800f3551baef5ff.gifv

16 maj, 2015 18:50
Igelbarnet
Elev

Avatar


brist på motivation, att vara uttråkad
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det här kommer säkert låta jättelöjligt men jaja, here we go. Jag är uttråkad mer än jag inte är det nuförtiden och jag blir bara allmänt omotiverad på allt och ingenting känns kul. Jag har flera saker som jag vill göra men att påbörja dem känns så jäkla jobbigt. Idag har jag inte gjort ett skit. Har suttit vid datorn, men inte tittat på serier eller något utan bara suttit och gjort inget, sedan var jag ute två gånger med hunden också men det var bara för att jag måste. Ska ut med honom snart nu också men jag ORKAR seriöst inte ha tråkigt. Jag vill göra något kul, men det är en smuuula svårt när allt känns skittråkigt.

16 maj, 2015 20:01
Frivolt
Elev

Avatar


Jag läser och hör typ överallt att om man vill skaffa ett djur så borde man ta djur från typ djurskyddet eller nått liknande. Och att man absolut inte borde ta djur från uppfödare eller privatpersoner i allmänt.

Och det får mig att känna mig så dålig För min kisse är från en privatperson. Jag ville ha en katt, gärna en unge, och då hade pappa någon jobbarkompis som kände några som hade en katt som skulle få ungar. Och då sa jag att jag tar gärna en av katterna, och helst en hona om det blir någon.
Det blev en hona och hon fick jag!

Och jag känner mig dålig för att jag just tog en katt från en privatperson och inte från ett djurskydd eller så D: Att jag typ är dålig för att jag "stöttar" privatuppfödning och att det är dåligt osv....

Men jag tycker inte det. Folk ska väl få göra som de vill, bara de kan hitta bra hem åt kattungarna sen. Då borde väl allt va okej? Eller?

För jag älskar ju min kisse, hon är mitt liv! D: Och jag ångrar inte en sekund att jag tog just henne. Men jaa..jag känner mig så dålig när jag hör hur folk bara säger att man ska sluta ta katter från privatpersoner och adoptera från djurskydd istället...


D: Va ba tvungen o skriva av mig lite D:

17 maj, 2015 11:03
Borttagen

Avatar


Jag måste vara världens hemskaste dotter!
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag blev glad när mamma pratade med sin kompis om att hon och min bonus pappa har bråkat! Är det normalt?

17 maj, 2015 12:16
Luna Chang
Elev

Avatar


Jag fick för mig att jag ville skriva och detta blev resultatet...
Spoiler:
Tryck här för att visa!I’ve been watching a lot of Youtube lately, and when I say a lot, I mean A LOT. One thing that has stuck with me is that it seems that every single one of them have had some sort of problem when they grew up. It’s very common that you hear a youtuber talking about how they was bullied when they were younger or how they have, or do, suffer with some sort of mental disorder.
This really got me thinking. Does it just happen to be the people who were bullied or has a disorder who starts a youtube channel? Or are those things way more common than we think?
My conclusion is that it indeed is more common than we believe it is. I can almost bet you that every single one of you who are reading this have in some point of your life felt like you don’t belong where you are, like life is unjust to you, maybe you even have been bullied or do have some sort of disorder. If this is the case I’m sorry. I’m so sorry that you feel this way or that it is that way, I truly am. No one deserves to be put aside or bullied or anything. No one. I want you al to remember that, and I want everyone to think for a bit now. We do all blame other people for what is happening to ourselves. But are we entirely innocent? I think not. I can’t honestly say that I’ve never talked down a person. I can’t honestly say that I’ve never looked down on a person for something in their appearance they can’t change easily. On later days I’ve even started looking down on people who are wearing branded clothes, because I know that a lot of people do that to fit in. Isn’t that strange? How someone can buy a shirt for 1000 sek/$100/100£ only to fit in. And isn’t it even stranger that for me it works the opposite way? I look down on this people for doing that, for wanting to fit in and doing something about it? I do label people who wears a lot of branded clothes as brat and pretentious. Why? Because I think they try too hard. I find it sick how they can put so much money on one piece of clothing. I just find it strange how this is a thing, how I can think like this.
But this was not where I was headed. I now want to tell you my story.
It all starts with four year old me. I never went to a normal kindergarten. I went to this lady who lived in the same village as me. She took care of me, my sister, another sibling pair, and three more kids. At this point in my life I was happy. I was friends with all of these kids, and since we were so few, no one was left behind. Of course did I have a best friend among these persons as well. The sister in the other sibling pair. It was a natural friendship as we were the same age (yes, when you’re four this was a big deal). The years rolled by and all of a sudden I’d turned six and it was time to start school. Since I’ve always lived in a small village you might not be too surprised when I tell you that we were around nine persons in my class, and of course I still had my best friend. We carried on being best friends throughout 6-years (Sweden has a weird system when you try to translate it), first grade and second grade. Now we did not only have each other, we had other friends as well, and when we got to third grade something horrible happened to me. All of a sudden had my best friend found a new best friend. So I was now standing there without a best friend. I spent a lot of time with this other girl in my class (who by the way had the same name as my former best friend) but we never connected in a best friend level, but we kept on being with each other. Later that year it moved up a family from the capital to where we lived, and they had three kids at the time, and I instantly made friends with the daughter of the family, even though she was two years older than me. The years rolled by and I spent time with a lot of different persons now, but I also kind of stopped being with the girl I’d spent a lot of time with in third grade, for some reason I can’t really put my finger on I started disliking her. And then it was time for fifth grade. My friend from the capital moved school now so I could no longer be with her in school, I still saw her in my free time since we are neighbors. She started coming home with boyfriends which led me to think that once I start seventh grade there would be some of those for me too. And now this was not the outcome of it for me. But it was time for seventh grade. We would finally go to a school with the neighbor villages. This means that I went from a school with around 60 students to a school with around 150, now this isn’t very big numbers, I know that, but it was still more than twice the size. I was put in the to be called “sports class” so you can probably figure out what sort of people I went to school with for these three years. I thought that I would gain a lot of new friends and have my first boyfriend and that life would be so much happier. Well boy was I wrong. In my free time in school I was reunited with my friend from the capital, which was super great and I spent a lot more time with her again. This also led to me spending a lot of time with the ninth graders in general which was really nice at the time. But when I did not have a free period at the same time as the ninth graders I had no one to go to. So what did I do? I started watching The Vampire Diaries. I sat there against the wall watching it and spent a lot of time on a webpage for Harry Potter fans. You as the reader of this do now realize what sort of person I was, right? Then came eight grade. The ninth graders were gone. I had not really made any friends my age due to being with the ninth graders, and I was more or less screwed. This was probably the toughest year of my life. I started realizing that I didn’t really have any friends. My class teacher seemed to notice as well so when the nest student-teacher talks came around they brought this up. I started crying. My teacher asked if I wanted her to set up a meeting with the counselor. I said no, because I didn’t feel like I needed that. Time went on and I still didn’t really have any friends. I started to feel alone, but on the other hand I had a bunch of great friends that I made through the webpage I mentioned earlier. We were a bunch of people who talked to each other more or less every day, there was always someone online to talk to, and you weren’t as exposed. This was a great way for me to be friends with people, because to be honest I’m a bit of an introvert. Later in eight grade something else happened. I’d been gone doing something (I can’t remember what, but I might have been to the dentist or something. At least it was an excusable thing to be gone for) and I came to class a bit late. They had just started up a new area, astronomy, and we were working in groups. My teacher only told me which group I were in so I went and sat with them. Now the thing is I didn’t know what area we were working with, no one had told me, and my group just told me to look up what a nebula is. Now take in mind that I was 14 at the time and very sensible. I started looking it up but I couldn’t concentrate. I was angry with my teacher because she hadn’t told me what we were doing, mad with my group for not realizing this and only telling me to look up a damn nebula so I felt the tears coming and went out of the classroom and no questions were asked. I went to the toilet and sat there for about twenty minutes I think and just cried. Then I decided to get my teacher out of the classroom and I told her about it and once again she offered to set up a time with the counselor and I said no.
Time went on after this and it’s now about two years later. I’m once again in a new school, and once again I thought that I would make new friends, and maybe I have now. We’re this group of friends that spend time with each other in school, but that’s not what I need. I need someone to be with in my spare time, and I am working on it, I truly am, but it’s hard. I have to come up with things to make people be with me. I’ve gotten one of my school friends to come to my house twice. Once to help me dye my hair, and once to study. I find this really sad, but I still have about two years to bond with them closer, and I still have hopes, but damn, it would be nice for those hopes to come true already now.
Hej

17 maj, 2015 13:26
Borttagen

Avatar


Skrivet av Frivolt:
Jag läser och hör typ överallt att om man vill skaffa ett djur så borde man ta djur från typ djurskyddet eller nått liknande. Och att man absolut inte borde ta djur från uppfödare eller privatpersoner i allmänt.

Och det får mig att känna mig så dålig För min kisse är från en privatperson. Jag ville ha en katt, gärna en unge, och då hade pappa någon jobbarkompis som kände några som hade en katt som skulle få ungar. Och då sa jag att jag tar gärna en av katterna, och helst en hona om det blir någon.
Det blev en hona och hon fick jag!

Och jag känner mig dålig för att jag just tog en katt från en privatperson och inte från ett djurskydd eller så D: Att jag typ är dålig för att jag "stöttar" privatuppfödning och att det är dåligt osv....

Men jag tycker inte det. Folk ska väl få göra som de vill, bara de kan hitta bra hem åt kattungarna sen. Då borde väl allt va okej? Eller?

För jag älskar ju min kisse, hon är mitt liv! D: Och jag ångrar inte en sekund att jag tog just henne. Men jaa..jag känner mig så dålig när jag hör hur folk bara säger att man ska sluta ta katter från privatpersoner och adoptera från djurskydd istället...

D: Va ba tvungen o skriva av mig lite D:


Hade du inte tagit din katt så kanske den själv hade hamnat hos djurskyddet? se det så! mina katter är inte heller från djurskyddet

17 maj, 2015 13:45
Frivolt
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Frivolt:
Jag läser och hör typ överallt att om man vill skaffa ett djur så borde man ta djur från typ djurskyddet eller nått liknande. Och att man absolut inte borde ta djur från uppfödare eller privatpersoner i allmänt.

Och det får mig att känna mig så dålig För min kisse är från en privatperson. Jag ville ha en katt, gärna en unge, och då hade pappa någon jobbarkompis som kände några som hade en katt som skulle få ungar. Och då sa jag att jag tar gärna en av katterna, och helst en hona om det blir någon.
Det blev en hona och hon fick jag!

Och jag känner mig dålig för att jag just tog en katt från en privatperson och inte från ett djurskydd eller så D: Att jag typ är dålig för att jag "stöttar" privatuppfödning och att det är dåligt osv....

Men jag tycker inte det. Folk ska väl få göra som de vill, bara de kan hitta bra hem åt kattungarna sen. Då borde väl allt va okej? Eller?

För jag älskar ju min kisse, hon är mitt liv! D: Och jag ångrar inte en sekund att jag tog just henne. Men jaa..jag känner mig så dålig när jag hör hur folk bara säger att man ska sluta ta katter från privatpersoner och adoptera från djurskydd istället...

D: Va ba tvungen o skriva av mig lite D:


Hade du inte tagit din katt så kanske den själv hade hamnat hos djurskyddet? se det så! mina katter är inte heller från djurskyddet


Mjä, hon hade nog inte gjort det! Hon hade nog varit kvar hos familjen som hade kattmamman! Men ja, annars kanske det hade hänt
Okeej då e ja inte ensam iaf!

17 maj, 2015 13:53
AuroraAlexius
Elev

Avatar


Jahapp, vårbalen blev ju en flopp. Eller nej, det var supertrevligt under middagen och så, men sen... killen i kören som jag gillar kysste en annan tjej under dansen. Fan. Mitt hjärta bara sjönk. Hade sett fram emot efterfesten med kören men efter jag sett kyssen så blev hela kvällen förstörd och jag gick tillslut hem och sket i efterfesten. Hade sett fram emot den här vårbalen så länge, och den skulle ju bli den bästa dagen/kvällen/natten/morgonen, men bara för att han kysste någon annan så förstördes allt. Fan fan fan. Hur kunde jag någonsin tro att han var intresserad av mig? Så jävla patetiskt.
~ Hogwarts kommer alltid finns där för att välkomna dig hem ~

17 maj, 2015 15:50
1 2 3 ... 1679 1680 1681 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.