The cold in our bodies [PRS]

Hon log och började att äta med lycka.
"Vill ni vila er efter middagen eller piffa till er? Vi kommer vara uppe länge och ni ser rätt trötta ut." Alice såg mot dem och log svagt.
"Jag tänkte gå till badet så följ med och sen kan jag visa er vart ni kan sova." Hon log och såg på Lottie.
"Ett bad skulle vara skönt men får vi göra sådant?"

"Med Alices blod kommer vi vampyrer kunna göra den eviga natten. Vampyrerna kommer att härska. " Han funderade och lade huvudet på sned.
"Så vem kommer hon att tillhöra i slutet?" Frågade han medan han funderade.
"Varje år måste man göra om ritualen eller ceremonin för att denna eviga natt kommer att hålla sig evig. Så vi kan inte låta henne gå fri."

"Det.. Ja, det vore trevligt.", instämde Olivia och kastade en osäker blick mot Lottie innan hon såg på Alice igen. "Det skulle vara ovant.. Jag som är tjänare, menar jag.. jag.. jag är inte van menar jag bara.", sa hon och flackade med blicken. Visste inte riktigt vad som skulle vara rätt eller fel att göra i stunden.

"..Och det är därför hon har halsbandet. Alice kommer att komma tillbaka till oss.", sa Maurice tvärsäkert och såg på de andra runt bordet. "Tillhöra? Vad menar du? Hon är ju Ivans. Det vet du ju.", sa han och visade med handen åt Ivans håll.
"Det låter komplicerat med så många ceremonier.", flikade Maurice in i en eftertänksam ton.

"Då är det dags att ändra på det. Ni är mina gäster i min stad. Dessutom alla i staden andvänder den så ni behöver inte oroa er." Hon log svagt och sträckte sig efter sin bägare-
"Vattnet är alltid varmt och det doftar så underbart. Snälla prova för min skull??" Hon himmlade med ögonen och Lottie skrattade till.
"Okej om du säger det är okej.." Sa hon osäkert.

"Sen när lyssnade hon på vad Ivan sa?" Sa han och lade huvudet på sned.
"Ivans blod fungerar inte och jag tror vår lilla Alice är så mycket smartare än vad vi tror." Han såg på sin far.
"Jag hade för mig att det var varje år. Det kanske bara var en? Kanske översättningsfel."

Nytt hopp flammade upp inom Olivia. Det kändes som en frisk vind. Som ett spännande äventyr som väntade framför henne. "Det låter fantastiskt." Hon fnittrade och nickade igen.

Några sekunder av tystnad passerade förbi. Ivan sa inget. Maurice drog efter andan i ett nytt andetag. "Ja, det är något särskilt med henne. Det vet vi ju. Men Cecilia.. det var ju du som kom henne närmast först- vad vet du om Alice?", frågade han och tittade på vampyren.

"Och sen ska ni få sova i helt underbara sängar. Mycket skönare än dom Ivan har." Hon såg på dem.
"Och då menar jag även de lyxiga som jag sov i." Hon återvände till att prata lite med en annan och skrattade.

Cecilia hostade till och lade huvudet på sned.
"Förutom alla märken och hon hade aldrig sett en man tills Ivan tog henne. Eller rättare sagt männen som tog henne till Spanien." Hon suckade.
"Inget mer. Hon verkar.... så mycket mer gammal än dig Ivan. Sen pratade hon mycket om sina örter. Att vissa var bra mot magen, andra var bra mot sömn." Hon såg på Maurice.
"Sa hon något om det till dig?"

"Oj.. det låter lyxigt!", sa Olivia häpet och bytte en blick med Lottie. Ville se om hon var lika överraskad som henne själv.

"Tja, jag fick uppfattningen om att hon har en del koll på läkekonst, men det var inget djupgående. Samma som för er, så ville, eller kunde hon inte, berätta." Maurice ryckte på axlarna och såg på Hugo igen.
"Vi får hoppas att smycket fungerar som det ska. Ceremonin måste göras vid nästa blodmåne. Vi har inte all tid i världen."

"Men är det verkligen okej?" Frågade Lottie och Winny skrattade till.
"Även de som inte bor i palatset vilet blir alla förutom jag och hennes höghet plus någon mer så har alla rätt till samma säng. Det är okej." Hon log och såg på dem.
"Men som jag sa tidigare i morgon kommer ni att få märket på tungan. Det är ifall ni vill lämna denna stad."

"Hon kanske inte kunde visa?" Frågade Cecilia och såg mot Tristan som nickade.
"Ja vad hennes stad än har gjort med henne så kan hon inte berätta..." Sa han och log.
"Jag är sugen på jakt.... Vem vill med?"

"Häftigt.", sa Olivia igen och gömde ett leende bakom sin hand. Vad var det här för ställe egentligen? Det lät för bra för att vara sant.
Hon blev genast mer allvarsam när Winny påminde de om märket på tungan. Olivia nickade tyst som svar.

"Ja, det är väl så.", sa Maurice och funderade ett ögonblick på det tills Tristan kom med förslaget om jakt. "Jamen, varför inte?", sa han och såg runt på de andra vid bordet. "Ivan.. som gamla goda tider? Hugo såg gillande på greven." Ivan verkade hålla tillbaka ett leende. "Okej.", sa han tillslut. "Dåså! Då är det bestämt. Rion? Leo? Cecilia?", fortsatte Hugo. Rion, följt av Leo, ställde sig upp. "Nej. Vi ska inte med." Rion började gå därifrån och Leo följde efter.

Hon log svagt och nickade.
Middagen förflöt och musik hade börjats spela på instrument Lottie aldrig hade sett tidigare. Men de lät helt underbart. Hon slöt ögonen och lyssnade och gungade lite till musiken.

Cecilia log men skakade på huvudet.
"Jag kan inte jaga i min klänning vännen." Hon såg på Hugo och log.
"Jag håller vår vän här sällskap. " Hon nickade.
"Klänningen du lånade Alice var helt magisk. Du måste ge mig sömerskans kontakt." Hon hade något i blicken.

"Det är verkligen trivsamt här.", erkände Olivia och log smått. Hon såg gillande mot Alice och sedan på de andra runt bordet. "Hur känner du dig, Lottie? Jag tänker.. du skulle väl träffa Oskar också? Har ni bestämt något?", frågade hon nyfiket.

"Javisst, dumt av mig." Hugo log ursäktande och sänkte sin blick i en skämtsam skamsen min. "Dåså, då blir det vi då!" Han såg på Ivan och sedan till Tristan. Sedan ställde han sig upp och började gå före de andra. "Ah, blir fint med lite frisk luft."