PRS Lupple & Medi

"Jag vet." Hon såg på honom och drog bort håret och lät honom jobba.
"Men han lät mig hålla i den och jag gör det." Hon log och kände plåstret dras av.
"Hur mår Lauren, Alli och Linus då? De var så trevliga och Allie är så snäll."

Alexander nickade sakta.
" Jag förstår, vet du hur viktig en sådan ring är för en vampyr? Man skulle kunna säga att du håller i hans liv på ett eller annat sätt. Han måste lita på dig med sitt liv för att ge den till dig under tiden. " Sa Alexander med ett svagt leende och skrattade lågt.
" De mår bara bra. Laruen och Linus är på en resa. Allie är som vanligt. Hon har pratat nonstop om era äventyr. Shopping, film och ring. Det är vad jag förstått." Sa han och skrattade ömt.

"Ja och jag tror han ångrar att han bet mig. Jag såg det och det här bevisar bara det." Hon log mot honom och kände plåstret.
"Jag tänkte ifall hon ville komma någon kväll när Dorian är frisk så vi kan shoppa hon och jag."
Hon reste sig och såg på skålen med klubbor.
"Jag tar en." Hon log och sträckte sig efter en.
"Tack igen Alexander. Du är min hjälte."

Alexander nickade sakta.
" Det tror jag också." Sa han med ett svagt leende och nickade.
"Hon skulle älska det." Sa han leendes och nickade.
"Gör så. " Log han.
"Allt för dig. Seså iväg." Log han och vinkade efter henne.

Hon gick ut där hon såg Maria läsa en tidning och hon gick fram och log och tillsammans fortsatte de sin dag och till skymmningen började de åka hem och Willow såg ut genom fönstret och såg på det stora paketet hon hade i famnen. Glädjen bubblade inom henne när hon tänkte på Doraians min när han öppnade det stora paketet med en massa målar och sketch saker. Hon hade även inhandlat en fickplunta och hon blev alldeles varm när hon såg huset.
Hon gick in med paketet i famnen och Maria kom efter med en kasse och log.
"Vi är hemma igen."

Lathan gick snabbt och mötte dem i dörren. Han pussade Maria lätt på kinden och kramade Willows hand.
"Hej där. " Sa han och log svagt.
"Jag tror inte Dorian är redo att vakna riktigt än. Solen har redan börjat gå ned men han behöver nog lite längre tid. " Sa han tyst. Fundersamt.
"Men vi får se. När solen helt gått ned kanske han är redo. " Sa han till dem båda men mest till Willow.
"Så vad har ni handlat och gjort idag?" Sa han nyfiket.

Dorian hade hört Willow men hans sinne vägrade att vakna till. Hans kropp var som låst. Solen kanske inte gått ned ännu. Tänkte han bittert.

"Ett halsband till mig som ska sitta tätare om halsen prytt med kors ifall en olycka händer. Vi köpte choklad, torkad lavendel." Hon log när hon visade upp det stora paketet.
"Och det här är till Dorian så jag vill inte säga något ifall han kan höra." Hon skrattade mjukt och började gå mot köket.
"Jag går och gör i ordning en kopp för honom."

Lathan nickade sakta.
"Låter som en intressant dag. " Sa han och log varmt och nickade sakta.
" Låt honom veta att du är där men var inte där inne när han vaknar. Han brukar vara ganska törstig. " Sa Lathan tyst men lite varnade.

"Jag tänker inte gå upp till honom utan hjälp." Hon såg på honom och log.
"Han kan alltid komma ner." Hon visade upp armen.
"Vi har startat en blodbank för mig. Ifall det händer igen."

Lathan nickade sakta.
"Du är klok." Sa han leendes och nickade lite mot plåstret.
"Åh det är otroligt bra. " Sa han leendes och hjälpte Maria in med hennes påsar.