wolfy & rollspelare prs

"Oroa dig inte för mycket, det kommer nog gå bra," upprepade Hannah. Resten av vägen körde hon under tystnad. En kort stund senare stannade hon utanför det stora huset där familjen Ivashkov bodde. Hon klev ut för att sedan öppna dörren för ungdomarna.

Cleo nickade lite och petade lite på Jonathan så att han skulle vakna. Hon log svagt mot Hannah som öppnat dörren.
”Vi kommer snart ” log hon och vände sig sedan mot Jonathan igen, försatte peta och pilla på honom.

"Försvinn.." muttrade han för sig själv i sömnen och viftade lite med handen. Bara något ögonblick senare vaknade han till av Cleos pickande. Han hoppades att hon inte noterat hans pratande i nattmössan eftersom det inte varit riktat åt henne. Därför låtsades han bara att allt var bra.
"Är vi redan framme?" frågade han istället.

”Mmm men jag ska ju försvinna.” Flinade hon och nöp honom löst i kinden. Hon log stort och kysste hans läppar. Hon smekte hans kinder och log svagt. ”Erkänn du mår bättre efter din nap.” Log hon nöjt.

”Vad menar du?” Jonathan gav henne ett oskyldigt leende, låtsades fortfarande som om han inte hade någon aning vad hon pratade om. ”Kanske,” fortsatte han sedan svävande. Den lilla tuppluren hade åtminstone inte gjort hans mående sämre utan tvärtom.

Cleo skrattade till så hon märkte att han tänkte leka dum. Hon skakade lite på huvudet åt honom och klev ut från bilen.
”Kom nu, älskling.” Log hon och gick mot dörren. Han tog upp sin mobil och läste ett sms från Gia, tydligen så hade något hänt på festen men Cleo orkade inte lägga mer energi på det så hon stängde av sin mobil.

Han klev ut från bilen och gick med raska steg mot dörren. Han fortsatte raka vägen uppför trapporna in till sitt rum, ställde sig vid sängen där han lagt fram de två klänningarna. Direkt nervös över vad hon skulle tycka om dem var han inte, men han hoppades att någon av alternativen skulle falla henne i smaken då det skulle spara dem lite tid.

Cleo stönade till och fick nästan småspringa för att hålla takt med honom, hans raska steg var hennes joggande. Hon gick in i hans rum och granskade klänningarna som låg på hans säng.
"Nej vad fina! Har du verkligen valt dom här?" fnittrade hon och kramade om honom glatt. Hon log nöjt och pussade honom snabbt på kinden.

Han låtsades bli stött över hennes fråga.
”Nej, det var min pappa.” Han sken sedan upp i ett leende över hennes förtjusta min, på det att bedöma hade han tydligen lyckats bra med klänningarna. ”Tvivlade du på att jag skulle ha dålig smak?”

"Åh, okej." sade hon och kysste hans hals några gånger. Hon tog en av klänningarna och höll den mot sin kropp. "Vilken av klänningarna skulle du helst vilja slita av min kropp?" undrade hon retsamt och fuktade sina läppar. Hon granskade honom lite snabbt och la ner klänningen på sängen igen.