PRS(fashion7)

TOP hade kommit en bit ut i skogen. Han ropade på Elenora.
Björnen, som stod i vardagsrummet, pratade till Elenora i sinnet; Letar efter dig.

Elenora kom in och såg på björnen. "Tack" mumlade hon och strök den över pälsen lite innan hon rusade ut i skogen igen. Hon hörde Top ropa. "Här är jag Top!" ropade hon.

TOP hörde Elenora och gick tillbaka. Han var ursinnig men när han såg Elenora kom oron till baka, oron han tryckt undan då han väntat på henne.
- Var har du varit? Jag var så orolig! Du kunde ha blivit dödad av någon varg, förstår du inte det!?? Mumlade han trött och drog in henne i sin famn.

Elenora kramade honom hårt tillbaka och begravde ansiktet mot hans bröstkorg. "Jag var arg och sårad på dig...För att du inte berättade och allt möjåigt" mumlade hon mot hans jacka. Han var så varm mot hennes frusna lemar.
"Jag brydde mig inte om vargarna" mumlade hon sedan och snyfyade tyst till. Hade hon förstört mer nu?

TOP kände skulden skölja över honom.
- Förlåt Elenora. Förlåt, förlåt, förlåt!
TOP suckade, han borde vara ärlig, men då skulle hon lämna honom. Han insåg att det var egoistiskt. Han kunde inte hålla på så här längre, tänkte han, han måste berätta.
- Elenora....Jag ljög. Jag ljög om allting, förlåt! Men jag ville inte att du skulle lämna mig...

Elenora snyftade till igen. "Nej jag ska säga förlåt, det var jag som.var borta". Hon kramade om honom hårdare men såg sedan upp. "Vad har du ljugit om? Jag kanske blir arg och springer iväg, men jag kommer alltid tillbaka tillslut".

TOP skakade på huvudet.
- Den här gången kommer du nog inte tillbaka...

Elenora såg bestämd ut. "Jo! Jag älskar fig, färför kommer jag tillbaka".

- Du kommer hata mig...Jag dödade honom Elenora, trots att du förbjöd mig. Vi flyttade för att du inte skulle få veta..

Elenora stirrade upp på honom. Hon var iskall men blev varm av ilska. "Hur kunde du Top?!". Hon försökte lugna sig men det lyckades inte.