Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag hatar mitt liv och allt i det. Jag är trött på att leva och vill dö. Helst på ett enkelt sätt.
Tack och hej. Nu försvinner jag!

_{Skrivet av Borttagen:}

Don't do something like that, okej? Bara.. fokusera på det som är bra, istället för att försvinna in i ett stort, svart hål. c:

_{Skrivet av Borttagen:}
Det svarta hålet talar till mig .___. But I shall make it thru!

_{Skrivet av Luna 1:}
Okej, det här är bara så jag känner just nu, och det tror jag inte direkt någon kan ändra på, men iaf.

Jag har ju berättat för er om Linnea, eller hur? Kort sammanfattning: Tjej jag varit bästis med i år som plötsligt börjar förolämpa mitt utseende och lämnar mig i sticket.
Okej, och hon gör det fortfarande lite smått. Och allt detta får mig att tro att alla tänker på det.
Alla tycker jag är ful. När man går förbi någon och de skrattar eller fnittrar så känns det som om de skrattar om hur jag ser ut, klär mig. Men sedan alla mina vänner i klassen som ofta är med mig, vi tar två exempel, T och S. T och jag är väldigt ofta tillsammans och har roligt på badhus, hemma, stranden, lite överallt. Och S är en tjej jag bor väldigt nära och som är sjukt trevlig. Men varje gång T ringer och frågar om det går att va, så är det som om hon säger det för att hon kanske tror att ingen vill vara med mig, och för att hon gör det för min skull, och inte för att hon gillar mig. Och när S frågar om vi möts innan fotbollen så är det som om hon också gör det för att hon inte tror att någon annan kommer göra det och det är hennes plikt. Men S och T, är bara två av dem. Jag är väldigt ”populär” i klassen eller vad man kan säga, så tjejerna vill ofta vara med mig. Eller vilja, är det jag tvivlar på. Och sedan är det inte bara så med mina kompisar, utan också lärarna och fröknarna. Varje gång dem berömmer mig är det som om dem egentligen menar: ”Uhg, du som svarar IGEN? Håll bara tyst” vilket känns obehagligt. Men sedan är det inte heller irl, utan det känns som ni bara låtsas gilla mig, inget illa menat till er alls, ni gör inget fel, men det är som om jag tror att alla hatar mig, eller rättare sagt, det känns som om jag VET det.
För ingen kan gilla mig för den jag är, är tankarna som flyger omkring. Och om någon ignorerar en av mina inlägg tror jag alltid att personen hatar mig, precis som om någon ignorerar saken jag säger så tror jag det. Jag tror folk tröttnar på mig, att dem tycker jag är tråkig, omogen, hemsk, självisk och dum.

Well, that’s it, I guess. Inget av detta är ert fel eller dem andras fel, utan det är jag.

_{Skrivet av childhoodlight:}
Tack finisar!

Well, jag kan väl börja...
Alltså. Jag har en bästa vän, som jag verkligen verkligen verkligen älskar mest av allt. Hon började i min klass förra terminen och hon har jobbat sig upp så himla mycket, och hon är så himla stark som personen. Mitt problem är: jag klarar inte av att folk jämför mig med henne gång på gång. Mina klasskompisar jämför mina betyg med hennes, hur jag ser ut med henne - de väljer i stort sett henne framför mig. De säger att hon är finare än mig och bättre än mig, mitt framför mina ögon. Och det får mig att känna mig så himla... jobbig, ett fel, och jag är så himla rädd för att misslyckas med någonting så fort jag är i hennes närhet. Det mår jag grymt dåligt av, och jag VILL säga något till henne om detta, men det går bara inte, för det känns som om hon bara kommer bli arg och tro att jag säger det för att jag är avundsjuk på henne. Och det är jag inte - utan det är mer att folk faktiskt jämför oss med varandra, och för att hon ses som något bättre än mig.

Förra veckan sade en kille i min klass (jag är Jasmin och Linn är min bästa vän) :
"Jasmin, Linn är mycket smalare än dig. Du är kraftift byggd"
Jag: "..."
Dagen efter så hade jag med mig en påse godis för att vi skulle spela teater, och godiset skulle vara med i en scen.
Han: "Du, jag kan ta all godis för du behöver inte äta upp det där, då du redan är tjock."
Och dagen efter sa han: "Det är inte mitt fel att du inte kan acceptera dig själv som tjock. Kolla på Linn, HON är åtminstone fin."