Power (Ett rollspel för alla)

Annabeth skrattade bistert.
"Vill du inte hjälpa till, så skyll dig själv. Om jag dör kommer Connie skylla på dig för att du inte hjälpte oss. Och jag skiter fullständigt i att du är fienden, ibland måste två sidor slås ihop för att kunna kämpa mot en starkare, ondare. Dominus vägrar ge oss information om dessa skuggvarelser. Du vet, så hjälp till."
Annabeths röst blir kylig.
"Och angående min pappa, så vet jag inte alls vad han tänkte. Han hann inte - Oh, just ja. Han är död."

Ariana brister ut i skratt.
"Vad bra att du accepterar det." Säger hon. "Dessutom vill jag hjälpa, men det beror ju bara på om någon i er lilla trupp är redo att ta emot hjälpen från psykosystern som försökt ta livet av de flesta av er." Fortsätter hon utan en gnutta ånger utan en viss nyfikenhet istället. Vilket påminde henne om att hon blev utskriven från psyket när hon låtsades vara psykiskt frisk. Hon är nog ganska... galen. Så kan man definiera det.

Annabeth höjde ögonbrynet.
"Jag är villig att ta emot din hjälp. I valet mellan att låta världen rasa samman pga skuggor eller jobba ihop med kvinnan som mördade min pappa väljer jag det sista. Liksom vissa andra inte gör, tänker jag på helheten."

"Oh, är du?" Frågar Ariana tvivlande. "Du ville inte riktigt ha min hjälp för cirka 3-4 minuter sedan när du knappt hade kraft att stå rakt." Säger hon kritiskt med armarna i kors. Ariana börjar plötsligt undra om någon annan av de välsignade skulle ta hjälp av henne. Inte så många troligtvis, men kanske skulle de ta hjälp av Amanda.

"Jag bad om din hjälp innan du gav mig energi." sa Annabeth lugnt. "Men utmattningen var inte problemet, jag behövde svar, så jag tackade nej. Så kom nu."
Annabeth vände sig om och började gå därifrån.

Ariana rycker på axlarna och följer efter med händerna i fickorna på de smått trasiga jeansen. Hon tänker lite på Jackson för tillfället - och inte bara för att hon försöker förtränga faktorn att hon lyssnar på en av Dominus välsignade. Utan även för vad han lyckades med i fighten. Lite mer beslutsamhet och mindre hjärta och han skulle få vad som helst att lyssna på honom. Synd att pojken är så himla sårbar.

Annabeth var tacksam för sin nya energi. Vid det laget skulle hon ha svimmat annars, och nu kunde hon kanske hjälpa De Välsignade, om de accepterade Arianas hjälp.
Hon kände sig kall inombords. Hon hade inte tänkt på sin pappas död på hela dagen, men det kändes som om det gått mycket längre än så. När om tänkte på honom gjorde hjärtat ont.
Den nya informationen om Connie fick Annabeth att bli yr. Hade hon verkligen varit vän med Ariana?! Och hade de fortfarande kontakt? Isåfall, om Annabeth kunde få ur Ariana var Connie bodde.
Sluta. Du kommer bara lida mer om du tänker så. Du känner inte ens Connie, skit i henne! sa Annabeth till sig själv.
De var snart framme vid platsen där Annabeth lännat de Välsignade. Ingen verkade ha rört sig, förutom Korp-Will som flugit ut genom det öppna fönstret.
Annabeth stålsatte sig, satte på sig sin hårdaste mask och inväntade reaktionerna för Ariana.

"Hej allihopa." Hälsar Ariana road.

Jackson ser på kvinnan och hans blick går från någorlunda oroad till iskall och rent av hatisk.
"Vad gör hon här?" Spottar han ur sig i farten.

"Woah, Jackson ta det coolt." Säger Ariana. "Vi kan jobba på din hämnd för att jag nästan tog ditt liv senare, okej?" Ler hon mot honom med en väldigt lugn atmosfär.

Annabeth stirrade in i Jacksons ögon med kall, allvarlig blick.
"Hon är här för att hjälpa oss. Hon kommer inte lura oss, för isåfall tar jag självmord och Dominus skriver ett bev till Connie som säger att Ariana här mördat mig. Eller hur, Dominus?"
Hon hoppades innerligt Dominus inte skulle protestera. De behövde ett hot för att hålla Ariana i styr. Och Annabeth menade vad om sa.

"Om du har dödslängtan kan jag själv skriva brevet." Flinar Ariana med ena tummen. Sedan kommer hon på något hon skulle sagt till Jackson förut.
"Förresten, har du någonsin testat på att leka hjärtlös?" Frågar hon Jackson som bara suckar, skakar på huvudet och tittar åt ett annat håll.