Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Chaemy:}

Jag hatar att hon lyckas säga saker till mig som får mig att må så dåligt... Jag vägrar ge henne den makten igen. Bara av att tänka på det väcker hatiska känslor i mig.

Jag vet inte varför hon fruktar mig... Jag kan ha varit på jättebra humör i skolan, men sen kommer jag hem, kanske skämtar med min lillasyster och genast börjar hon skrika åt mig. I förrgår så var det så löjligt som att hon skulle dela upp en tårtbit till oss, jag bad henne att tvätta händerna innan (jag har bacillskräck) och då blev hon skitarg eftersom att "jag inte var tacksam över att jag ens får någon tårta". Jag bad henne att tvätta händerna och det var allt, jag svär. Och poff, så var alla på hennes sida ändå.

Tack så mycket för att du bryr dig, fina, fina du! Kram! ♥

GinnyWeaslyy, det är så jobbigt..

Holytail, jag har försökt att prata med mamma. Hon sa bara emot, även om jag erkände att det fick mig att må väldigt dåligt. Jag får nog försöka igen..

_{Skrivet av Chaemy:}
Min lillasyster säger att hon fruktar då jag kommer hem från skolan, och mamma skäller ändå på mig.
Min lillasyster säger saker som får mig att skada mig själv.
Min mamma vet inget om hur jävla ont det gör att hon alltid är på min lillasysters sida.
Min mamma vet inte hur bortglömt och oälskad jag känner mig när hon hela tiden prioriterar min lillasyster.

Jag blir så jävla ledsen.

_{Skrivet av Borttagen:}
Vi har bad imorgon och jag mår så äckligt dåligt men det är det finns inga fler tillfällen så annars får jag ej godkänt i idrott :-)))))))

_{Skrivet av potterflicka:}

Jag har också bad imorgon, har hemskt mycket ångest :-/

_{Skrivet av Borttagen:}


Jag vet precis hur det är. Under hela min uppväxt var jag övertygad om att mina föräldrar tyckte bättre om min lillasyster än om mig. Det gjorde så himla ont och hjälpte inte min depression precis.

Men jag tvivlar starkt på att det är så. Jag har insett nu när jag är vuxen att de inte alls tyckte mer om min lillasyster. Men vi har alltid behandlats olika. Men sen är vi väldigt olika också. Mamma daltade alltid mer med min syster, och jag tog det som ett tecken på att hon tyckte mer om min syster. Men nu vet jag att jag hade hatat det om hon var lika daltig och beskyddande mot mig. Jag har alltid varit självständig och jag tror att mamma visste det redan innan jag visste det.

Jag har märkt när jag har pratat med mina kompisar som också är det äldre syskonet att de äldre behandlas alltid annorlunda från de yngsta. De äldre får automatiskt mer ansvar tidigare för att vi är äldre. Medan de yngre kan få fortsätta vara barn och tas om hand extra mycket extra länge. Min syster kunde gråta sig till vad som helst tills hon var 12. Hade jag försökt mig på det hade de bara sagt åt mig att skärpa mig. Men jag tror det har att göra med att föräldrarna förväntar sig att man ska vara mer mogen som det äldre syskonet.

När även din syster kommer upp i tonåren så kommer skillnaderna suddas ut. Så håll ut bara. Det suger. Men håll ut. Jag är bara en uggla bort om du vill prata med någon som varit där.

_{Skrivet av Borttagen:}
Kroppsångesten som alltid uppstår när jag tar på mig badkläder ...
Speciellt med min klass som typ alla idrottar en miljon gånger i veckan lol :-)

_{Skrivet av potterflicka:}

Gosh, samma för mig. I min klass så idrottar ALLA (utom jag och typ två andra personer?) och jag skäms så mycket över min kropp att jag använder badbyxor istället för bikinitrosor. Känner mig så himla osäker när alla andra går omkring med modellkroppar, och nästa år ska jag försöka gå med en annan klass (som inte är så himla ''perfekt''...)