Skriva av sig-tråden

Jag har exakt samma sak! Man vill bara skrika högt och gråta! Mamma gör det antagligen för att min lillasysters pappa och mamma flrtfarande är tsm....

Jag hade samma problem som du förut. Men för något års sen tog jag mod till mig och sa som det va. Att min syster inte ska få allt hon ber om! Så ge inte upp jag vet hur det känns..
Men jag hoppas du också tar mod till dig och säger som det är! Var lugn det kommer bli bättre!

Jag hatar att hon lyckas säga saker till mig som får mig att må så dåligt... Jag vägrar ge henne den makten igen. Bara av att tänka på det väcker hatiska känslor i mig.

Jag vet inte varför hon fruktar mig... Jag kan ha varit på jättebra humör i skolan, men sen kommer jag hem, kanske skämtar med min lillasyster och genast börjar hon skrika åt mig. I förrgår så var det så löjligt som att hon skulle dela upp en tårtbit till oss, jag bad henne att tvätta händerna innan (jag har bacillskräck) och då blev hon skitarg eftersom att "jag inte var tacksam över att jag ens får någon tårta". Jag bad henne att tvätta händerna och det var allt, jag svär. Och poff, så var alla på hennes sida ändå.

Tack så mycket för att du bryr dig, fina, fina du! Kram! ♥

GinnyWeaslyy, det är så jobbigt..

Holytail, jag har försökt att prata med mamma. Hon sa bara emot, även om jag erkände att det fick mig att må väldigt dåligt. Jag får nog försöka igen..

Ocarina
Av någon anledning kan jag inte ha operation. De är fortfarande inte säkra på vad det är som fick igång den, men det är ingenting som trycker mot nerven och så.
Helst ska man ha fått hjälp med medicin också innan dess, men ingen medicin har fungerat på mig och jag har provat det mesta.
(Neurologen ska tydligen föreslå operation om medicin inte hjälper, men ingen har föreslagit det och när jag nämnde det så ville de ogärna gå med på det. Vissa neurologer jag har träffat har till och med påstått att jag inte kan ha trigeminusneuralgi då jag är för ung...
Dessutom är jag nog för rädd för en operation ändå, så som jag mår just nu.)

Men tack ändå för förslaget. Snällt av dig att bry dig!


Kattuggla
♥ ♥ ♥
Jag klarar mig. Det gör jag alltid. Ibland blir man bara extra-trött på sånt.

En kompis har kommit till skolan efter att ha kräkts massor i helgen. Hon var hemma i 48 timmar efter att hon kräktes men jag är ändå rädd. Hon satt vid samma bord som mig på lunchen och hostade (hon hade satt i halsen) dessutom utan att hålla för mot mig och min mat. Det känns som att det kom jättemycket magsjukebakterier på mig. Jag vill inte bli magsjuk. Jag är rädd.

Kul när hela huset skakar för att en lägenhet en våning ner renoverar sitt badrum. Borrandet gör att man inte kan tänka.
Sova kan man glömma efter klockan 07.... suck.

Ska man ta in på hotell i två veckor, kanske? :-p

InspiredPsycho

Jag kollade din Mugglisprofil, och det står att du är 21 år gammal. Hon som jag vet om drabbades av sjukdomen när hon var 22/23. Hon opererades två år senare. Att det är ovanligt med trigeminusneuralgi bland yngre har jag förstått, men yngre personer drabbas ju visst och att du dessutom har behövt lida så här obeskrivligt under så lång tid... Det är inte okej. Önskar så att du kunde få hjälp med detta.

Jo, jag känner några som är barn som har drabbats av sjukdomen, men vissa neurologer är tyvärr bara dumma och tror att de vet bäst, och blablabla.

Jag hoppas lite att jag vänjer mig vid den lite, så det inte stör mig eller att det blir lite bättre av sig själv. För det kan hända, men det är inte så ofta. Men jag hoppas ändå.

Jag hoppas att vad som än händer, om du vänjer dig, om den blir bättre av sig själv, om det kommer någon medicin som fungerar, om det blir en operation... vad som helst, att det blir bättre för dig i alla fall. Du är en otrolig person som orkar stå ut och överleva trots sjukdomen, och jag önskar dig allt gott. Du är verkligen beundransvärd.