wolfy & rollspelare prs

”De frågorna sitter du själv svaret på.” Hannah hade ingen anledning att lägga näsan i blöt i morois privatliv, såvida det inte handlade om liv och död vilket det inte gjorde i det här fallet. ”Är du lycklig?”

Cleo bet sig på läppen och funderade en stund, det var inte mycket att fundera på egentligen.
”Jag är lycklig men kommer det här vara bra för Jonathan? Är jag bra för honom, på lång sikt?” Undrade hon osäkert.

”Jag är inte synsk. Det enda jag vet är att jag är fel person att ställa dessa frågor till.” Hannah förstod dels inte hur en så liten person kunde sitta på så många frågor, men till flickans försvar så var hon ju inte uppvuxen här. ”Huvudsaken är väl att ni är lyckliga och vill vara tillsammans? Allt annat löser sig därefter på ett eller annat sätt.”

”Men du känner ju till hans värld, du är en del av det. Hur illa är det att en kunglig dejtar, till och med älskar, en vanlig människa?” Undrade hon envist och kollade på kvinnan. Hon ville inte ha något diplomatiskt svar utan den hårda sanningen. Jonathan kom först och hon behövde veta hur hon kunde hjälpa honom på bästa sätt.

Hannah saktade långsamt ner då de svängde in på en mindre väg. Hon satt tyst en lång stund då hon inte visste hur hon skulle formulera sitt svar. Hon ville inte ge en lång föreläsning men samtidigt verkade det vara vad Cleo var ute efter.
”Har ni god tur händer ingenting alls,” började hon berätta, kastade en blick på Cleo genom backspegeln igen, ”har ni dålig tur kan det sluta i princip med vad som helst. Fängelsestraff. En gång för länge sedan blev en kunglig till och med avrättad. Men drottningen är naturligtvis inte så ond av sig.”

”Kan Jonathan bli avrättad för att han är med mig?” Undrade hon tyst och rynkade på pannan. Hon drog handen över ansiktet och spände sina käkar. Hon tänkte följa med på middagen, sedan behövde hon lämna honom. Hon ville inte att något skulle gå dåligt i hans liv, hans lycka var allt för henne.

”Nej, senaste gången en kunglig blev avrättad var för 130 år sedan. Tiderna förändras tack och lov.” Hannah satt tyst en stund igen: kunde inte låta bli att undra om hon borde ha formulerat sig på ett annat sätt ändå. ”Du har ingenting att oroa dig för.” Det var en väldigt klen tröst men det var ändå något.

”Vad är det värsta som kan hända ikväll? Kommer drottningen avsky mig direkt eller finns det något jag kan göra för att hon inte ska hata mig?” Undrade Cleo nyfiket, ville inte prata om något så hemskt som Jonathans död. Hon hoppades verkligen att hon inte skulle leva för att se den dagen.

”Hon kommer testa dig på alla möjliga sätt. Stå på dig men visa respekt.” Något Hannah ganska snabbt fått lära sig var att inte låta sig trampas på av drottningen. Någon onödig och sarkastisk kommentar var inte uppskattad men det imponerade alltid på drottningen om man visade att man hade skinn på näsan.

Cleo nickade lite och svalde hårt. Hon kunde knappt tänka klart på grund av all nervositet.
”Okej, tack.” Sade hon försiktigt och kliade sig på armen. Hon sneglade mot Jonathan en stund och log för sig själv, han var värd besväret helt utan tvekan.