ORS

Jag tror att de har gått nu. De brukar vara rätt snabba... Jag skyndar mig ut ur biblioteket och ner i stora salen. Jag möts av den syn jag fruktade mest att jag skulle få se. Dan står och skriker på Brian. Det här måste få ett stopp. Jag rusar in.
"DAN! SLUTA!" Skriker jag. "SLUTA! GENAST!"
Han stannar upp mitt i en rörelse och vänder sig snabbt om. Han skyndar sig mot mig och slår armarna om mig men jag knuffar bort honom.
"Jag är inte kär i dig, Dan", säger jag uppriktigt och tycker själv att jag lyckas dölja min rädsla rätt bra. "Jag älskar inte dig, jag älskar Brian. Förlåt, men jag orkar inte med dig. Du är ett monster. Jag insåg det när jag såg dig slå Brian halvt död."

Jag ser på henne. Dan står och kokar bredvid.
"Cornelia, vi behöver prata i enrum"

Jag nickar och öppnar munnen men hinner aldrig svara för smärtan som plötsligt sprider sig genom min kind. Han örfilade mig! Jag spärrar upp ögonen och backar. Han tar ett steg fram emot mig med höjd hand och ett hysteriskt uttryck i ansiktet, jag håller upp händerna för ansiktet som skydd men det hjälper inte särskilt mycket, hans knytnäve träffar mig på axeln och jag törnar omkull på stengolvet.

"DAN!", Eric och Maxwell är redan där och håller fast honom. jag avbeväpnar snabbt Dan och låter Eric och Max ta honom till Mrs. Poop.
"Cornelia? Är du okej?"

"Ja", säger jag snabbt. "Helt oskadd."

"Din kind..", jag drar ut handen och smeker hennes röda svullna kind.

"Bry dig inte om den", säger jag och reser mig upp. "Förlåt att jag...störde?"

"Störde? Nej, mer räddade Dan för att göra bort sig... och dig, och mig", jag ler lätt och hjälper henne upp.

Jag vet inte om jag bör besvara leendet eller inte.
"Skulle vi prata eller?" Frågar jag försynt och lägger handen över svullnaden på kinden för att dämpa smärtan.

"Det kan vänta, om jag skulle vara du skulle jag upp till Poop, hon kan nog hjälpa dig."