Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log stelt och lyckades tillslut ställa sig upp med ett stön. Han tog ett prövande steg. Det var darrigt, men det gick.

Mona tog sig snabbt efter honom. "Ansträng dig inte! Du måste vila" sa hon bestämt och puttade ner honom i sängen igen.

Niel grymtade surt och blängde lätt på Mona.

Mona satte sig vid honom. "Förlåt, men snälla vila" bad hon och kramade om honom igen. "Inte ens läkaren trodde du skulle överleva" mumlade hon.

Niel kniper ihop läpparna som i protest men sover snart, han är utmattad.

Mona log svagt och la sig ner och drog täcket över dem, hon sov snart med. Hon hade knappt gjort det under dagarna.

Timmar senare vaknade Niel, lite mindre stel. Han reste sig mödosamt upp och hasade sig till badrummet, var han tog sig ett långt, varmt bad.
Han gick ut lite senare med handduken lätt virad runt höfterna.
"Mona?" mumlade han strävt. Det var svårt att prata.

Mona sov fortfarande då han gick upp. Men hon vaknade då han mumlade hennes namn. "Ja?" mumlade hon tillbaka och satte sig långsamt upp. Hon log svagt mot honom och reste sig.

Niel harklade sig lite. "Vad hände egentligen? Vem..."

Mona kom fram till honom. "Jag vet inte vem eller varför...När jag och Milena och Fredrik kom hit låg du bara där, med en kniv i ryggen". Hennes röst blev grumlig.