Skriva av sig-tråden

Jag hoppas att du får sova lugnt. Du har gjort helt rätt i den här situationen, som trots allt är en situation som för det mesta är smärtsam och svår. Jag ser att du är Gryffindorelev här på Mugglis, och det är ju just mod som utmärker Gryffindor - att göra det rätta även om det gör ont. Så jag hoppas återigen att du får sova gott, för du har inte gjort något fel, tvärtom. Även om det kanske inte känns som det just nu.

Pappa vill att jag ska följa med till min faster eftersom jag "behöver det"
Alltså nej tack? Jag vill inte, jag är ipc i min pyjamas redan, jag tänker inte klä på mig för att fara till ett ställe jag inte vill till?

Jag har antingen fått ett hål eller en inflammation i tanden. Det gör så ont. Inte så att man gråter men nu när man haft det i någon dag vill man nästan gråta. Jag har aldrig haft hål eller problem med tänderna så jag har ingen aning vad det kan vara.

Tack så väldigt mycket, underbara du.. Tack!.. ♥

Nu är det såhär, att igår eller i förrgår bläddrade jag lite på statist.se. Jag tycker teater och skådespeleri är väldigt roligt, jag skulle kunnat tänka mig en drömkarriär som skådespelerska i framtiden, och det har länge varit en dröm att vara med i en film/svt:s julkalender. Och så hittade jag något där de sökte yngre tonåringar till en kommande långfilm, bland annat en tjej, 12-14 år. Provspelning under de kommande veckorna i Stockholm, inspelning sker i höst. Jag blev väldigt exhalterad (i brist på bättre ord I guess) över det. Btw jag är 13 och bor i Sthlm.

Jag tänkte på det jättemycket och fantiserade om det. Jag tänkte på det typ hela dagen. Jag tänkte på allt jag gjorde, hur jag satt på lektionen i klassrummet, hur jag inte skulle hålla på med mitt hår hela tiden. Allt som att "förbereda sig inför" en filminspelning, om ni fattar. Jag fantiserade om mina motspelare, om att jag skaffade kompisar på inspelningarna, om hur min karaktär skulle kunna vara och vad filmen skulle kunna handla om. Det vände sig/tog ett litet skutt i magen (tja, grejen är att "vände sig i magen" känns för negativt och "skutt" för positivt) varje gång jag tänkte på det. Tänk vad häftigt att vara med i en film.

Så idag tänkte jag att nu tar jag tag i det, nu frågar jag mina föräldrar, så kan jag gå på provspelningen, och kanske har jag en chans att mina fantisier blir verklighet. Du vill ju det här, tänkte jag. Nu har du chansen att ta tag i det!
Så när jag kom hem från min teater (tar teater"lektioner" utanför skolan, vi sätter upp en pjäs, rolig lärare och shysta kompisar, "lektionerna" är jätteroliga och frambringar ofta skratt, moving on) tog jag upp annonsen på min mobil och visade mamma. Hon sa att det var okej. Pappa frågade varför jag ville det, med ett leende men fortfarande lätt tveksam. Jag sa typ att jag gillar skådespeleri och att det vore kul. Han sa att "aa skolan går ju först i alla fall?" och nämnde lite att det 'spelas ju in på hösten' och så. Han gick i alla fall med på det.
Så man behövde bli medlem på statist.se så jag gick till min dator och fixade det. När jag gick in på annonsen stod det att man behövde betalande medlemskap för att söka. Jag visade det för mamma. Hon klickade runt lite och läste genom en stund tills hon suckade och sa "hämta min väska då". Då när hon skulle fixa betalningen kändes det mer i magen än någonsin. Det kändes jättefel. Mammas ansikte, som var, jag vet inte. Koncentrerat? Allvarligt? Till och med irriterat eller surt? Hon log inte direkt i alla fall. Jag hade inte oroat mig så mycket om provspelningen innan, men nu kändes det så fel. Nu betalar vi liksom. Provspelningen skulle säkert skita sig ändå. Jag vet att jag låter väldigt negativ nu, men det är svårt. En gång kom några till min skola, då man kunde provspela för bland annat julkalender och långfilm. Jag gick dit, och även om det gick bra och mina kompisar påstod det också (man provspelade flera åt gången), fick jag inget besked sen.
Så jag stoppade mamma och sa att vi kan strunta i det, att det kändes fel att vi behövde betala (jag gick inte in närmare på det). Hon såg i alla fall mindre irriterad och mer förstående ut nu.

Det känns lite jobbigt nu bara, behövde skriva av mig. Det är så lätt för någon att säga "amen gör det, det är ju din dröm! Gå på provspelningen, du kommer ju fan vara bäst, du är ju skitbra! Om du inte får rollen så är det inte hela världen, det är bara att prova igen någon annan gång. Du vill det här, kämpa för din dröm!". Men det är verkligen inte så enkelt.

Det vore hur kul som helst att gå på provspelningen. Men det kändes så fel. Jag menar, de söker en tjej 12-14 år, provspelning i Stockholm, för huvudroll i en långfilm. Det kanske är min chans, borde jag ta den? Det bästa nu känner jag vore att prata med min mamma någon gång om det här, bara vi två i lugn och ro, att det känns jobbigt och så.


Det kändes bara jobbigt och behövde skriva av mig.

Fan.
Jag faller.




Helvete.

♥

cw självhat

Jag vill bli typ statist men jag vågar inte säga det till min mamma
Och pappa.