Sjunde året på Hogwarts

"men jag vill inte slås alla. Jag vill inte ha ett dumt krig. Varför ska vi behöva slås överhuvudtaget? Kan de inte kasta tärning om vem som ska vinna?" suckade jag
"och jag väljer själv vilken sida jag står på. Sen får jag ta konserkvenserna" sa jag sorgset och såg på sjön
"jag vet inte om han vill ha dig som dödsätare. Du är ju halvblod så det är inte omöjligt" muttrade jag "jag funderar på att ta en resa och inte återvända fören allt är över..."

- Försvara då, det är väll ännu bättre kan jag tro, sa jag fundersamt.
- Ja kasta tärning borde ha vart bättre, mindre död och blodspillan på det viset.
- Ja du väljer vilken sida du står på, gör bara det som känns rätt, sa jag med ett leende.
- Så enligt honom var jag sämre som mugglarfödd och jag är bättre som halvblod, fast jag är samma häxa som förr?, knäppt alltså, sa jag och skakade på huvudet.
- Ja, du får ha det så kul på resan, skicka ett kort så jag vet hur du har det.
Jag tänker stanna kvar och slåss, så du kan ju alltid komma till min begravning, sa jag sorgset.

"ja det är väll bättre. Ja varför kan de inte kasta tärning? Och grejen är att ingen sida känns bra. Om jag ska vara med måste jag välja sida. Jag kan ju inte springa fram och tillbaka" jag såg sorgset på henne
"ja men han är ju som han är" sa jag besviket " och jag behöver inte gå på din begravning för du kommer klara dig utmärkt" log jag och buffade uppmuntrande på henne

- Jag vet inte hur du ska göra Cara, jag förstår att det är svårt. Du tycker om båda sidor och vill att båda ska klara sig, du är nog godare än jag på det viset, sa jag sedan lätt.
- Tror du verkligen det? Ibland känns det som om jag är så dålig att jag inte klarar nått och att jag kommer dö i striden, sa jag erkännande.

"jag är inte godare än någon annan, jag bryr ju mig bara om de jag gillar och som är mina vänner. Jag är ju egentligen mer självisk än andra eftersom jag struntar i vad som händer med de andra" sa jag lite sorgset och såg på henn med sorgsna ögon
"och jag vet att du kommer klara dig. Du är en enastående häxa. Tvivla inte på det! Och du slås för vad dy tycker är rätt och det kommer man långt på" sa jag uppmuntrande

- Tack Cara, det känns bra att höra.
Jag tycker likadant om dej men det vet du nog redan.
- Nej nu är det bäst vi går upp till tornet Draco är nog orolig och sur på mig, sa jag med ett leende förvandlade mig tillbaks log och väntade på Cara.

Jag nickade och log lätt och reste mig upp. Jag orkade inte förvandla mig till människa utan reste mig och gick lätt bredvid Laura. Folk stirrade lite konstigt på oss men sa inget. Vi gick in i tornet och jag såg på killarna och gick fram till Draco och la huvudet i hans knä och han klappade mig på huvudet
"så ni bestämde er att komma tillbaka till de dödliga." skrattade Blaise och jag nickade
"mår du bättre?" frågade Draco och jag nickade o log mot Laura "jag antar att jag får tacka dig Laura"

- Ingen orsak Cara, Vad har man annars vänner till?, sa jag och log glatt mot henne och satte mig hod Dean.
- Det var inte meningen att säga åt dig sådär vid maten Draco, jag kände bara på mig att det var mig Cara behövde tala med, sa jag med ett leende mot honom.

Jag log och la mig ner och viftade lite på svansen
"äh det gör inget. Jag antar att tjejer behöver samtala med varandra" sa Draco och log lättat
"vad pratade ni om då?" sa Blaise och jag såg på honom och undrade vart han stod i kriget. Hans famil var inte dödsätare men de var inte heller med i orden, så vart stod Blaise någon stans?

- Vi pratade om hennes far, att alla verkar tro att det är Caras fel det han gör, om att jag tycker att jag är en dålig häxa, om mugglarfödda och om kriget vilken sida man står på ochså, sa jag lätt och log mot de andra.

(Ska sova nu ♥ men syns sen nattinatti )