PRS Lupple & Medi

"Jag ska." Hon drog upp täcket och stoppade om honom och kysste honom en sista gång innan hon stängde dörren efter sig och gick ner där Maria stod och väntade. Hon tog av sig smycket och trädde på Dorians ring och satte på sig smycket igen och log.
"Ska vi åka då?"

Det var inte direkt vila på det sättet. Visst hans kropp var på sätt och vis avstängd men hans tankar var lika snurriga å andra sidan hade han inget annat och göra än att försöka reda ut dem och placera dem på rätt ställe i huvudet vilket var ofantligt avslappnade.

e hade åkt till sjukhuset först och Maria såg på Alexander och log. Började diskutera på italienska.
"Så jag tänkte en sak. Det här måste ni göra." Hon suckade.
"Ifall det händer igen så har ni ett lager med hennes blod." Hon såg över axeln.
"En påse bara."

Alexander såg på Maria efter att ha hälsat på Willow och nickade sakta.
"Du har rätt. Det är väldigt klokt." Sa han och såg mot Willow och ledde in dem i ett mer avskilt rum.
" Så Willow. Ditt blod är ju annorlunda. Så det finns bara du som har denna blodtyp. Vilket innebär att skulle något ske och du behöver en blodtransfusion så behöver vi ha ditt blod på lager. En påse. " Sa han och såg på henne.
"Hur känner du inför det?" Sa Alexander och såg på henne.

"En påse för stunden. Vi kommer göra det här då och då så det finns några påsar ifall." Maria log.

"Jag är med. Ifall det händer att jag skadas och förlorar blod så kommer jag inte klara mig." Hon såg på Alexander och tog av sig skorna och satte sig i stolen och lutade sig tillbaka.
"Men jag vill ha ett roligare plåster."

Alexander skrattade lågt och såg på henne.
" Du kan få det roligaste plåster vi har- kanske även titta i burken där borta där man får en present?" Sa han leendes och nickade mot burken som var till för barn med olika klistermärken, platsleksaker och liknande. Småsaker helt enkelt.
Han tvättade sina händer och tog handdesinfektion för att sedan ta på sig ett par handskar. Han satte sig på en rullpall och rullade till henne.
Tog upp en tvättlapp för att göra området sterilt, tog upp en nål och såg på henne.
"Redo? " Sa han och log svagt.

"Jaa så kan jag visa Dorian sen." Hon såg på honom och såg sedan på honom.
"Ska inte det vara en..." Hon suckade. Ni ser mina vener ovavsett den där bandet?" Hon såg på påsen och nickade.
"Jag är redo. Det här för att rädda mitt liv."

Alexander nickade. "Han vill nog jättegärna se det." Sa han lugnt och nickade sedan.
"Jag känner av dem med alla mina sinnen Willow." Sa han och nickade.
"Precis så." Sa han och stack sedan in nålen, plåstrade fast den och fäste den i en påse och blodet började att tas ifrån henne till påsen.
"Så hur mår hjärtat?" Sa han nyfiket och såg på henne.

"Hjärtat mår bra." Hon såg ner och suckade.
"Jag förstår varför jag får så ont." Hon såg upp.
"Jag ser döda. Det är därför de gör mig illa för de vill så gärna prata med er." Hon såg på Maria och suckade.
"Jag tror det är bra iallafall."

Alexander nickade.
"Berätta." Sa han och lyssnade sedan på hennes ord. De dödas ögon. Det var vad hon hade fått.
" Det är därför du var så sjuk." Sa Alexander och nickade, suckade tyst.
"Jag ber om ursäkt Willow. Det måste vara oerhört jobbigt att behöva se dem." Sa han tyst.
"Du ser ut att vara vid god hälsa i alla fall. Det andra kommer säkert lösa sig." Sa han och försökte le uppmuntrande.