PRS(Dragon Fantasy)

"Tja...Jag hatar mig själv ibland verkligen" sa Stefan och kramade lätt om henne efter att ha lagt bort penseln. "Jag hatar mig själv för att jag slog dig den där gången, och för alla gånger jag sårat dig, och för hur jag var i alla år....Jag är en rktigt svag människa som kan låta en person påverka mitt liv i så många år".

Selina log och såg upp. "Ja jag kunde visst". Hon tog hans hand.

Ina såg på Stefan och kramade om honom.
"Men du tänk inte på det." sa hon ömt och strök honom över kinden. Dock satt det fortfarande i henne, inte slaget det var enkelt att komma över men de gånger han sårat henne.
"Du är inte alls svag." sa hon bestämt.

"Klart du kunde, det visste jag." sa Ian som om det vore självklart och började gå med henne mot sjön.

Stefan suckade lite. "Men du är starkare än mig i alla fall, och en bättre människa". Han kramade om hennes hand och blundade lätt.

Selina fortsatte gå med honom och log, hon kände sig glad nu över att hon lyckats. Snart syntes sjön, den var helt lugn och några hjortar stod och drack vid kanten av den.

Ina skrattade till, "Nej, verkligen inte, jag är inte stark på något vis." säger hon förvånade över att han ens sade så.

Ian tog henne till strandkanten och såg på henne.
"Tja det första är att klä av sig." sa han roat och började göra det.

Stefan log ltie svagt. "Jo, i sinnet, skulle du bryta ihop helt och vara ond mot allt och alla om jag lämnade dig?".

Selina rodnade men klädde av sig byxorna och skjortan, samt skorna. Sedan gick hon sakta i i vattnet och huttrade lätt då det var lite kallt.

Ina såg på honom men erkännande skakade hon på huvudet.
"Jag hade gjort mig illa inte andra." sa hon och tog hans hand.

Ian kom i vattnet efter henne och väntade sedan på det djupa så han kunde ta emot henne.

"Det hade varit bättre att göra illa mig själv än andra" mumlade Stefan men kramade henne sedan hårt. "Jag är så glad att du fick mig att ändra mig".

Selina kom ut på det djupa till honom och då han var längre än henne så räckte vattnet en bra bit högra på henne än på honom.

Ina ler och kramar om honom mjukt.
"Kanske men du har ändrat dig, det är det viktiga." sa hon bestämt.

Han tog tag henne om midjan och kysste henne.
"Hej där." sa han ömt.

Stefan nickade och strök henne lätt över håret. "Och nu om några få veckor så är vi gifta".

Selina log lite och besvarade kyssen med hon lutade sig mot honom. "Hej...". Försiktigt drog hon en hand längs hans bara bröst. "Du är verkligen stilig" mumlade hon lite generat.

"Då när jag får gå igen." flinade hon det längtade hon efter, att gifta sig med och att rida, friheten saknade hon.

Ian drog häftigt efter andan och log mot henne.
"Trodde du skulle lära dig simma." sa han mjukt mot henne.