Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Men inte riktigt ändå. Inte samma rädsla och inte samma mat", svarade Johanna med ett leende. För hon kände sig inte riktigt lika hotad av de där muterade djuren som av riktiga människor. Men så mycket hade förändrats sen sista gången i arenan, och hon ville aldrig behöva utstå något sådant igen. Och det borde inte hända heller.

"Nej, sant. Men brasan och natten är den samma." mumlar Thalia och stirrar in i brasan. "Må det aldrig ske igen och hoppas att vi aldrig får återuppleva arenan och spelen och ingen annan heller." säger Thalia och ser på dem, "Ingen, möjligtvis Snow." sa hon och log lite.

Johanna rycker på axlarna och nickar sedan. Snow förtjänade det. Men inte att dö snabbt, för det fick han inte göra. Allra helst ville Johanna att han skulle få lida som de som varit i arenan och stupat.
"Vi kan väl snacka om något annat?", sade hon sedan. Hon hade ingen större lust att prata om spelen. De innehöll minnen, och inga bra minnen heller.

Thalia nickar hon förstod Johanna inte heller hon ville prata om det. Eller kanske prata om det, vissa saker, men inte minnas sen.
"Vi borde ha vakthållning, och ha elden igång under hela natten." sa hon utan att se upp från elden.

"Jag kan ta första vakten", erbjöd sig Johanna. "Om ingen annan vill ha den då förstås", fortsatte hon sedan med ett leende då hon såg hur Cato skakade på huvudet.

"Ta du och väck mig sen." sa Thalia och såg på Johanna med en menande blick, de skulle inte väcka Finnick så han behövde all vila han kunde få.

Johanna nickade. Men hon tvekade på att Finnick faktiskt skulle sova hela natten igenom ändå. Med tanke på allt som hade hänt. Det var inte bara Thalia som förlorat sin älskade. Finnick hade förlorat Annie, och sina vänner Katniss och Peeta. Medan Thalia förlorat Thresh.
Så småningom så somnade de andra, och Johanna satt ensam uppe vid järnvägen, där de tänt elden, och såg på skogen. Den var farlig, men den var hennes hem. Och hon ville gå in dit. Johanna svor över att Huvudstaden inte ens kunde skickat med så mycket som en riktig kniv.

De somnar alla tre, eller så bra de kunde sova då ingen av dem knappast sov bra och lugnt. Mummel och de röde sig, ingen lugn natt inte. Men vem av dem hade haft det? skulle någonsin få det igen?

Johanna såg solen skymtas i horisonten. Dags att låta Thalia ta över vakten, alltså. Johanna skakade lätt om henne, för att väcka henne utan att skrämma livet ur henne.
"Kom igen nu, du sa att du skulle ta andra vakten", sade hon.

Thalia rycker till häftigt och satte sig käpprakt upp, det var en inverkan från spelen alltid vara på sin vakt. Sedan lugnar hon sig och reser sig upp, "Allt verkar lugnt?" frågar hon Johanna.