Power (Ett rollspel för alla)

Nästa flamma riktas lätt mot det som ska vara dess svaga punkt. Enligt Ariana är det ögonen. Möjligtvis för att de tenderar att försvinna eller åtminstone göra flyktförsök när man träffar dem. Men hon vet inte vad som mördar den här sortens varelse. Skuggan är kvick och undviker attacken som om det var en barnlek. Vad är det som driver denna? De var ju i trupp, så varför riskera att bryta gruppen?

Dominus tänker igenom planen från olika håll. "Ja. Inte vattentät, men hållbar nog att räcka för nu. Du kommer att bli en värdefull tillgång" säger han och ger Annabeth en uppskattande blick. " Men för nuet... så stannar du här. Du har redan haft din strid för idag. Och att vara med där allt händer är inte det enda sättet att vara till hjälp".
Han ser sig omkring i korridoren, och när ingen syns till fokuserar han sina tankar på Zeya. Var kan hon ha tagit vägen?
"Ni som inte har tillgång till kontrollerbara fysiska krafter får attackera som ickeVälsignade. Med knytnävarna" säger han, och en ton av skratt hörs i rösten.
Men efter några sekunder ersätts den av stenhårt allvar "Ni måste ta det här seriöst nu, okej? Det är inte som något av era dataspel, där någon som dör enkelt blir levande igen. Allt det här är på riktigt, och era liv står på spel".

"Det fungerar för mig." Konstaterar Jackson hårt och en aning irriterat. Han är van vid bråk, det här är bara något tuffare än vad han brukar göra.

Annabeth kände sig onödig och oanvändbar. Hon ville GÖRA något, trots att hon kanppt kunde stå.
"Finns det inget jag kan hjälpa till med?! Ska jag bara sitta här medan-"
Annabeths mamma Connies ansikte. Ögonen var fulla av mörk smärta, stormgråa exakt som Annabeths. Det fanns inga spår av tårar, men Annabeth visste att mamman var hemskt ledsen. Hon själv såg ut så ibland.
"Hejdå, Annabeth." Sa Connie och kysste Annabeths kind.
Ariana stod bakom Connie med mörk uppsyn. Connie lade ett brev i korgen Annabeth låg i. Sedan sträckte hon korgen till Ariana.
"Transferera dig därifrån så fort du ringt på. Luke ska inte få veta någonting, annars kan skuggorna utnyttja honom för att få information om Annabeth och dig."
"Jag borde fly isåfall! Du är inte ens magisk, Connie, de kommer skita i dig. Du skulle kunna stanna hos Annabeth."
"De vet att jag och du är vänner. Din magi kan skydda dig, men Annabeth kan inte skyddas med hjälp av magi. De känner till att jag har något band till magi, och om de får veta att en Välsignad är min dotter eliminerar de henne."
Ariana kramade Connie.
"Maila, okej?" Sa hon.
Connie skrattade.
"Självklart, Ari."
Annabeths ansikte bleknade även mer. Mindre än en sekund hade gått. Benen vek sig under henne men hon tog tag i väggen.
Vad betydde alla flashbacks? De var ihopkopplade till skuggvarelserna, Ariana och Annabeths mamma... Connie.
Förståelse gled över Annabeths ansikte.
"Jag-" Började hon. "Öh, lycka till."
Hon gick därifrån, det snabbaste hon kunde. Hon behövde hitta Ariana.

Ariana undviker en attack och för att få bort den förbannade saken fattar plötsligt hela korridoren eld. När elden försvunnit är iallafall skuggan borta men allt är täckt med ett fint lager sot och skelett från vad som troligen var växter ligger här och var.
"Varför finns de här sakerna över hela skolan!?" Frågar Ariana sig själv och sparkar sönder en vas.

((Ariana har gått från Plantkiller till Vasekiller? O.O))

Annabeth hade ingen aning om var Ariana var. Men någonting navigerade henne runt den labyrintlika skolan. Kanske målmedvetenheten.
Men plötsligt stod hon bakom Ariana i en bränd korridor. En sönderslagen vas ligger vid Arianas fötter.
Hon verkar inte ha märkt Annabeth.
"Jag behöver din hjälp." sa Annabeth bistert. Hon lutade sig mot väggen och försökte se allvarlig ut, men hennes krafter var nästan slut.

(Jag tror hon är båda. XD)

"Jasså? Av häxan själv, det var roligt." Halvretas Ariana roat när hon ser på vasen och den svarta korridoren. Hon är inte bra på att städa, så hon kommer inte ens försöka reda upp det hela. Det gör hon aldrig nuförtiden.
"Vad behöver du hjälp med? Förutom att möjligtvis få en aning mer kraft i kroppen?" Frågar Ariana. "Jag kan ordna det där med kraft, om du vill." Fortsätter hon och betraktar henne med en leende. Det är inte äkta. Mer "receptionist på ett hotell som egentligen inte bryr sig ett dugg"-leende.

Annabeth granskade Ariana med nya ögon. Var hon, kvinnan som stod framför henne med det sarkastiska leendet, samma flicka som var så lojal mot sin vän? Som lovade att skydda Annabeth?
"Jag behöver ingen kraft. Du kan döda mig om du vill. Men först har jag lite frågor att ställa. Var det du som mördade Luke Grace?"
Svaret var självklart, men Annabeth behövde höra det från Ariana. Hennes ögon var stormigt grå, maskerade och visade inga känslor. Hon stirrade in i Arianas gröna blick.

"Ja, det var jag som tog Luke Grace's liv utan att tänka på vilka som lämnades kvar, jag trodde redan att du visste det." Svarar Ariana med en blinkning. Hon är bra på att låtsas, så just nu låtsas hon som att hon inte bryr sig. Alls.

Annabeth nickade, nöjd med svaret.
Särskilt eftersom hon såg en glimt av oro i Arianas ögon. Den försvann efter mindre än en millisekund, men Annabeth var bra på att upptäcka sådant. ((MOWHAHA! XD))
"Så förklara nu för mig... Varför gjorde du det? Jag trodde du hade ett hjärta." Annabeth pausade, och höjde på ena ögonbrynet. "Connie trodde du hade det."