Skriva av sig-tråden

yes! den finns på swefilmer

Alltså nog finns det idioter här i världen.

För att bara ha nämnt det så man kan hänga med så jobbar jag på en hamburgergrill.

K=Kund
C=Chef

Idag kom det in två kunder vid 16.15

K: Hur länge har ni öppet?
C: Till Fyra, men ni kan få äta ändå. *Går till kassan*
K *beställer*
C: Och ska ni ta hem maten?
K: Nej. Vi förstår att du kanske vill det, men vi äter snabbt.


Enligt öppettiderna så stänger vi alltså 16. De kommer in 16.15. De FÅR beställa mat. De förstår att vi vill att de tar hem maten så att vi kan få fara hem. Men de tycker att det faktum att de är snabba ätare gör de berättigade till att äta på plats.

Väldigt nyligen fick jag en kärleksförklaring av en (så fantastiskt vacker) tjej som har haft starka känslor för mig i över tre år. Jag har träffat henne många gånger, men jag har aldrig någonsin anat något. Hon vet att jag är gift, men hon tog modet till sig att berätta ändå.. men grejen är ju den att jag inte kunde besvara hennes känslor..

Hon hörde av sig en kväll. Frågade om jag kunde komma ut, för hon behövde prata. Undrade om jag kunde komma ner till parken som är ett stenkast ifrån där vi bor. Det var väldigt sent, och jag satt i mysbyxor och spelade Skyrim. Jag sa till henne att jag bara skulle byta om, men hon ville att jag skulle komma som jag är.
”Ta på dig en jacka, bara. För det är kallt”. Så det gjorde jag. Med rufsigt hår i en tofs, en långärmad tröja och mysbyxor gick jag ut, och därnere stod hon. Jag hade ingen aning om vad hon ville prata om.
Men så berättade hon. Med darrande röst, men hon släppte mig inte med blicken. En massa historier som innefattade mig själv, men som jag inte kände till själv. Så mycket hon hade drömt om, gällande mig och henne.
Och plötsligt förstod jag alltihop. Hon sa att hon redan visste utgången av det hela, och att hon skulle bli sårad.. Och när jag berättade att jag inte kunde ge henne det hon sökte, då jag ju är lyckligt gift, så brast hon.

Hon kunde inte se på mig längre. Och jag har aldrig någonsin sett någon gråta så mycket förut. Tårarna strömmade knäpptyst nedför hennes kinder. Det var så intensivt, men ändå ljudlöst. Hon sa ingenting. Rörde sig inte ens.. och vi stod tysta i flera minuter innan jag till slut gick fram och la armarna runt henne. Hon kramade tillbaka, så otroligt hårt, och jag lät henne.

Igår skrev hennes vän till mig (efter att jag hade frågat hur det var med henne) att hennes hjärta är krossat i småbitar.. och att hon bara har gråtit och inte vill träffa någon just nu.
Det är en så bitterljuv känsla. Att ha varit i någons tankar varje dag (och natt..) i tre år, men inte kunna ge henne samma tillbaka..

Jag känner mig fruktansvärd. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Kattuggla, det är inte ditt fel. Kram! ♥

Inte min text. Men många här verkar behöva höra det här.


At 17, I was a depressed teenager who self harmed and wondered about just how painful it could possibly be to end my life.

Right now, I’m laying on the couch, and I can hear my husband reading our four year old a bedtime story using silly voices.

Life gets better. Make sure you’re there to see it.

jag är så dålig. -.-

Helt tvärtom!

Gick från att ändå känna lite glädje till botten... D: Så jobbigt att man inte får ens va lite glad en längre stund... D:

I need a hug D:

Kram!! ♥♥