Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon vaggade sin son och hon skakade.
"Det är för att det är iskallt här nere. Han gråter för att han fryser." Hon såg upp på honom och lade handen för magen och hon kved.
"Jag är hungrig. Om jag inre är din fånge... Kan jag få komma upp från grottan?"

"Det är en demon vi pratar om så jag har ingen aning varför det inte fungerade." Cun drog handen genom håret.
"Problemet är att vi inte kan ta oss genom portalen utan en ny amulett. De är lika sällsynta som att Roy skulle vinna i kortspel"

"De presenter som dina vänner lämnat åt mig är inte av värde. Se om det finns något där du kan äta.", sa Zydar som verkade mer intresserad av sin egen spegelbild.
"Kanske det finns något för den lille också."

"Men det måste finnas ett sätt, Cun! Snälla, vad som helst, vet du något sätt som vi kan få tag på en amulett? Kan du inte använda din magi?"
John lät förtvivlad.

"Vart ska jag leta då?" Hon reste sig ochstapplade till och såg upp på honom.
"Jag är människa och äter inte sten."

"Det är inte så lätt. En amulett ska ha rörts av en mästare och en demon samt ett gott väsen. Dom är så sällsynta men min mästare har en." han suckade.
"Men han bor vid de gröna kullarnas dal. Irland."

"Dummer." Zydar såg upp mot Kiliah. "Han lämnade en kista med värdesaker till mig vid er senaste vistelse. Se där, det kanske finns föremål, eller mat av värde, till er."

"Cun, det ger oss inget val, vi måste till Irland då. Seglar du med oss?", frågade John och lät desperat i rösten.

Hon gick fram till kistan och öppnade men skakade på huvudet.
"Bara smycken. Ingen mat." Hon såg sedan bort och höll Sammi nära.


"Det är självklart." Han nickade.
"Ska Miliah och Lily komma med? Vi blir bort så länge." Han såg på dem.

"Jag svär att han sa att han lämnade både rom och kött för att förtäras." Zydar såg åt Kiliahs håll och ner i vattnet igen. "Men det såklart.. vad vet en demon om vad som är människomat och inte?"

"Ja, låt oss inte sära på fler familjer. Vi gör plats för Miliah och Lily med, men fort, vi kan inte ödsla tid."
John svalde och Ethan nickade för att rusa efter Miliah med Roy för att hämta de från deras hus.

Hon såg igen och tog upp köttet och började att äta och såg på honom då och då. Hon gav sammi mjölk.
"Ja det kanske är sant." Viskade hon.

Milah satt med Lilly i famnen och sjöng på en vaggvisa när dörren öppnades.
"Roy vad är det?" Hon hörde Lily börja gråta igen och hon vaggade henne.
"Såja min ängsblomma."

Zydar verkade inte intresserad av Kiliahs upptäckter utan stirrade blint i sin egen spegelbild i vattnet med händerna knäppta bakom sin rygg.

"Miliah, älskade. Vi måste till Irland för att återta ett smycke. Vi misstänker att Kiliah och Sammi är i fara." Roy gick fram till de och satte sig i huk för att se upp på Miliah och Lily. "Men jag vill att ni kommer med er. Resan är lång, och jag vill inte separeras från er så länge." Han vred på huvudet för att se på Ethan. "Ethan hjälper med packning. Säg vad du behöver ta med dig, vad ni behöver, vi hjälper."

"Jag behöver inte mycket. Jag behöver bara en filt och min päls." Hon såg på honom och log.
"Vill du hålla din blomma?" Hon räcktge över en gråtande Lily.


Hon hade ätit upp och hon återvände till höhögen och kurade ihop sig, Snart somnade hon och hade armen om Sammi.

Ethan och Roy nickade. Roy strök Miliah över hennes kind innan han reste sig för att leta reda på hennes päls och filt. "Ja, låt mig hålla henne." Roy tog tag om Lily och förde henne nära sig.
Ethan packade ner hennes saker i en väska och såg åt Miliahs håll. "Lily har mat på skeppet. Det är samma som Sammi fått."
Ethan rätade på sig och plockade upp den packade väskan.
"Dåså, ska vi?" Han visade med armen mot utgången.