PRS(Dragon Fantasy)

"Jag vet inte" skrattade Stefan. "Allt möjligt". Han fortsatte och snart var större delen av duken täckt av färg.

Selina var fortfarande lite blek men satte sig på grenen och höll i stammen för att inte falla ner.

Ina skrattade lätt, "Den är vacker." log hon och studerade den, färgerna var underbara.

Ian satte sig vid henne. "Se på utsikten, se så lågt du ser." säger han för att hon skall tänka på annat.

Stefan log. "Kanske det". Han slutade måla och såg på den med, väldigt färgglad var den i alla fall.

Selina la armarna om honom istället då Ian kom och såg ut från trädet. Allt var så vackert...

"Vi kan hänga min på tjänarnas dass så slipper jag se den och de får något trevligt att titta på." flinar hon lätt till men menar det.

Ian log och höll balansen för dem båda, "Visst är det, det är det härliga med träd." log han.

Stefan skrattade igen. "Nej, den kan hänga här". Han tog ännu en pensel och satte i hennes hand.

Selina nickade och såg ut mer. Men hon lutade sig än mot Ian. "Det är vackert...".

Ina rynkade på pannan, "Men jag gillar den inte." sa hon suckandes och såg på penseln, hon var dålig.

"Ja, och du har tappat din höjdskräck." sa han och kramade om henne ytterligare. Sin sköna Selina i skjorta och byxor.

Stefan la sin hand över Inas som höll i penseln och doppade den i färg. "Jag gör..Och man gillar aldrig det man själv gjort". Han började sakta måla lite mer med henne.

Selina kramade honom tillbaka. "Tja...Kanske jag är lite höjdrädd än...Jag vill inte klättra högre". Och snart ville hon nog ner också då pinnen blev obekväm efter en stund.

"Gör man inte? Varför då?" frågar hon och följer sakta hans rörelser med penseln.

"Det behöver du inte heller men ner ska du." sa han och började klättra ner så hon kunde följa efter själv.

"Jag vet inte...Jag tycker inte om det jag själv gör oftast...Eller mig själv, det brukar väl bara vara så". Något bättre svar än så hade inte Stefan.

Selina följde lite stelt efter och höll hårt i sig i grenarna medan hon klättrade neråt. När hon tillslut var på marken suckade hon ut.

"Dig själv? Varför inte? Du är ju underbar." säger hon chockat och ser på honom glömsk av målningen.

Då hon kom ner på marken ser han uppmuntrande på henne.
"Se du kunde, där satt du." sa han och pekade en bra bit upp.