Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel vrålade av smärta när han vaknade med en kniv i ryggen.

Milena hörde vrålet och gav Mona och Fredrik varsin orolig blick innan hon rusade mot värdshuset.

Medans hade Niel svimmat.

Mona hörde också vrålet och skyndade efter Milena. Det hade låtit oerhört bekant...Strax var hon inne och hade kommit in i rummet. "Niel!" skrek hon till och kom fram till hans sida. Hon snyftade till. Runt kniven i hans rygg blev det rött. "Niel!".

Milena skrek ursinnigt på värdshusvärden, "HUR KUNDE DU LÅTA DETTA HÄNDA DIN JÄVLA DRUMMEL!!!!!"
Niel försökte svara Mona men bara gurglande och lite blod kom.

Mona snyftade mer. "Jag..jag sja dra ut det". Hon tog tag i knivskaftet och drog så snabbt hon kundr.

Milena flämtade. "Nej! Låt en läkare göra det!" vrålade hon förskräckt mot Mona. Hon vände sig mot närmaste person. "HÄMTA LÄKARE DÅ!!!"

Mona hörde inte Milena utan drog bara upp en skjorta och rev den i långa remsor och band om såret. "Snälla Niel" grät hon. "Lämna mig inte..Bli bra".

En läkare kom efter några minuter. Han hade med sig flera medarbetare och alla instrument han ägde. (medicinska instrument)
Han knuffade undan den gråtande Mona och gav alla instruktioner.

Mona höll på att bli hysterisk. Hon märkte knappt att läkaren knuffade undan henne. Hon bara bad hela tiden att Niel skulle vakna.

Tillslut stod alla bara och flämtade, och såg hopplöst på Niel. "Nja...alltså, jag har aldrig vart med om det, men....pojken kanske vaknar lite senare? H-han behöver nog bara lite vila....?" sa läkarn osäkert. Milena grät tyst och lade sig bredvid den orörlige Niel.

Mona stod en bit ifrån och grät okontrollerat i sina händer. Hela hon skakade av sorg och förtvivlan. "Niel..." hörde hon från henne i alla snyftningarna.
En man som kommit för att hjälpa la tröstande handen på hennes axel.