Skriva av sig-tråden

det har redan löst sej
dom åkte iväg och köpte en bilhundbur till hunden
jag brukar försöka spränga högtalarna till stereon men jag skruvar bara ner igen för att det gör ont i öronen
tack så hemskt mycket jag ska komma ihåg tipsen

agaröömfouhumgöoedgcjs.
Jag pallar inte mer nu. Jag som är skitdålig på att träna. Jag som typ orkar spring två km som mest. Jag som soffarmig ganska mycket. Nu har någon jä*la BMI-sak bestämt sig för att jag väger för lite för min ålder och längd. Vadnurå? Ska jag inte få träna? Vad är detta för skit? Jag som faktiskt behöver träna för att överhuvudtaget klara mig genom idrotts betyget. Nu vågar jag knappt. Orka gå under så att man får någon läkarsak som säger att man typ inte får träna. (Förtydligande, har ingen än).

Orkar inte med skolan. Jag vet att jag inte är den ända som klagar. Men till och med en av våra lärare är sur för att vi har för mycket. Vår skola har en regel som säger, högst två porv per vecka och högst tre läxor per dag. Guess what. Okej, de håller sig till provregeln. Men läxregeln? Nejnej, den kan de gott skita i. Hap, och vad händer med oss då? Hur har de tänkt att vi ska palla. Det är redan flera som har gett upp och bara gör vissa grejer.

Orkar inte med allt hemma. Jag vet att jag borde städa, spela piano, laga mat, diska, hjälpa morsan med tvätten, sy upp och laga kläder, rensa i min rabatt, etc. Men seriöst, vem pallar det? Okej jag klarar av maten och disken helt okej. Men att laga mat tre gången i veckan? Nej seriöst. Det tänker jag inte göra.

Orkar inte vara själv. Orkar inte med det. Varför kan ingen vänlig själ bara bry sig? Varför vill ingen prata med mig? Varför är det ingen som vill träffa mig? Känns typ som inge tar mig seriöst. Jag har ingen att snacka med. Alla bara övergiver mig när jag försöker. Alla de jag brukade vara med, bara vänder ryggen åt och likadant alla andra. Can I never get any support? I just wan't somebody who cares. Is that to much to ask?

Okej, I know, jag skrev och berättade hur jag gör för att klara av dagarna. Men seriöst. Det funkar inte när ingen bryr sig.

jag är extremt dålig på att trösta och så
men ska nog försöka. va glad över att lärarna bryr sej, en lärare i min skola sänker mitt betyg bara för att jag inte hittade någon prao plats.
och se efter om det finns någon som alltid sitter ensam din skola. det kan bli din närmsta vän längre fram i tiden
ryck upp dej
du förtjänar bättre

tack för att jag fick vet om läxregeln
kommer att utnyttjas

Ska snart gå och lägga mig, men innan det skriver jag lite snabbt här.

Snart måndag. Sitter med en klump i magen och har ångest över det. För måndag innebär skola. Jag vill inte gå i korridorerna och få de där kritiska blickarna. Jag vill inte se i deras ögon hur de dömer mig. Vill inte se hur de viskar om mig. De vet inte hur jag mår, så de förstår inte varför jag blir särbehandlad av lärarna. De vet inte, de tror bara att jag är en uppmärksamhetssökande liten skit som gör allt för att höras och synas.
Förra veckan hade vi oförberett prov i SO, jag slapp göra det. Jag fick sitta utanför klassrummet och plugga. När jag gick ut så kommenterade en tjej "Varför får hon gå och ingen annan? Varför särbehandlas hon?"
Jag klarar det inte. De i klassen är sjukt irriterade på mig, över något som jag inte kan rå för.
Jag orkar inte mer, men jag är för feg för att ge upp helt.

Skicka ett sms vännen, så kan vi snacka. ♥

ursäkta, jag menar faktiskt det, är det så att du har dyslexi och inte fått hjälp med att träna upp det så förstår jag, genom hela 7:an gjorde jag nästan alla prov muntligt och halva 8:an
det är extremt störande.
lycka till med morgondagen och tänk på att Mugglis alltid finns för att stötta dej

I feel like that needy child I never wanted to be.
Känns som om jag bara tjatar på mina vänner om att jag behöver peppning, och det känns hemskt. Jag är helt slut och behöver några positiva ord, en kram, vad som helst. Och bara att skriva detta inlägget känns hemskt, för NU känner jag mig som en attention seeker och det har aldrig varit jag. Inte på det sättet. Aldrig.
Men jag litar på er och Mugglis är en plats där jag känner mig trygg, så detta är mitt sista alternativ.
Ja, en liten avskrivning som inte säger så mycket, men jag orkar inte uttrycka mig om allt det där jag inte ens vill tänka på. Men jag vet vad jag ska göra nästa vecka- skriva ett hejdundrande pep talk att ta fram när allt känns såhär svart och negativt. Om jag blir nöjd med det, och det hoppas jag att jag blir, så lägger jag upp det här på mugglis.
Gudarna ska veta att jag vill peppa er allihop, men.. Just nu orkar jag inte ens peppa mig själv \:

^ Vet ju inte vad det är så lite svårt liksom, venne vad jag ska skriva, menmen, jag skriver bara lite saker jag hoppas du blir glad över:
Du är jättefin!
Du är jättebra på att skriva!
Du är jättesnäll!
Du är förstående!
Mugglis wouldn't be the same without you!
Och här: får du en *bamsekram* av mig ^^
Hoppas du blev lite glad i alla fall :3

Knizzlare - Vad rar du är, tack ♥ Kram på dig också, det värmde!


Trodde att det skulle hjälpa att sova på saken men nej.
Det blir bara lite värre för varje dag, lite mer press, lite fler saker jag inte orkar göra.
Och jag är så rädd att något ska hända, för om det gör det är jag knäckt på riktigt. I'm barely alive as it is. Allt jag vill ha just nu, är något som inte är det här jag är just nu.

fannyy: gör det nu. ♥
MonsterCookie tack, det hjälper. ♥