Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna log svagt åt Thalia, trots att hon inte ville bli kallad sådär. Hon kunde bestämma, visst, men hon tänkte inte vara någon sorts ledare. Det var inte hennes jobb längre. Hon packade snabbt sin väska och gick ut ur tåget med de andra. Och så började de sin vandring, i jakt på att komma fram till distrikt 7 helskinnade.

De sa inget till en början och vandrade bara på, alla i sina egna tankar och inte nödvändigtvis behövde de tala. Men mörkret börjar slutligen falla och även om det var sommarkväll kunde de inte gå i allevighet utan vila.

Johanna gick bestämt framåt. Hon tänkte inte vara den första som sade att de borde vila. Utan när solen gått ner yttrade sig äntligen Finnick.
"Vi borde vila en stund, tycker ni inte?", sade han med en ton av trötthet. Johanna hade helt glömt bort att det måste vara jobbigt för honom, då han nyss återhämtat sig från en skada. Så hon nickade, och stannade till.

Thalia nickade och ser på Finnick, "Du skulle ha sagt till tidigare." sa hon med rynkad panna då hon inte var lika uppmärksam på andras behov som förr. "Här kanske?" säger hon och pekar mot ett buskage.

"Varför då?", frågar Finnick, nästan så att det lät smått argt. "Jag kanske inte behövde stanna nu heller. Det är inte bra att gå mitt i natten om man inte kan se vad som händer runtom sig", försvarade han sig. Men Johanna trodde honom inte. Han ville bara inte se svagare ut än de andra. En sådan där sak var viktig för före detta vinnare. De ville alltid verka så starka som möjligt, vilket Johanna kände igen sig i.

Thalia såg på Finnick och suckade men sa inget om just det, "För att ingen av oss borde prestera bara för sakens skull." sa hon men fattade honom, att inte visa sig svag. De var väll egentligen alla så mer eller mindre? Och ingen av dem ville väl ge sig först precis.

Efter en stunds tystnad sade Johanna att det var ett bra ställe att vila på. Det blåste lite, och det var lite kyligt. Men det var säkert inte nödvändigt med en eld, tyckte Johanna. Hon hade inte märkt att det blivit kallare när de gått, men då höll ju kroppen sig varm på grund av rörelse, vilket var omöjligt när de var stillastående.

"Vi bör göra upp eld." sa Thalia och mumlade något hörbart, troligen svordomar över Finnick som inte kunde erkänna hur han mådde, hon orkade inte se efter andras behov just nu, inte som förr.
Hon samlade ihop en hög med pinnar och ved och sa åt Finnick att sätta sig ner och åt de andra att vila med, men först mat.

När Thalia kom med virke för att starta en eld satte Johanna genast igång med att starta den. Det tog inte så lång tid, men längre tid än vad det brukade ta. Hon var väl lite ringrostig på det där.
En gäspning tvingade sig fram då hon satt framför den sprakande elden. Cato hade tillagat lite mat från konservburkarna de tagit med sig. Eller han hade snarare bara värmt dem över elden en stund.

De tog en varsin burk och satt och stirrade in i elden, "Känns som att man är tillbaka på arenan." säger Thalia och ser på dem för det var just vad brasor påminde henne om, hur mycket hade inte hänt sedan dess? Hur mycket hade inte förändras.