När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg på Xenia
"jag vet, jag är jätte ledsen. jag menade inte att såra min mor" sa han lågt och såg efter henne
"Vi pratar med henne" sa Severus och Sirius nickade och Fai såg på de båda männen när de försvann

"Kom vi går tillbaka till vårt, hon vill ändå vara själv nu." sa Xenia och började gå tillbaka till deras hus. Deras hus...hon var glad åt det, även om hon helst av allt skulle vilja dra huvudet under täcket och inte vakna mera.

"Det är nog lika bra" sa Fai och visste inte vad han skulle göra. han hade aldrig menat att såra sin mor, eller någon av de andra. de kom fram till huset och han såg att Alexis stod utanför och Fai såg kallt på honom
"Jag är inte på humör att prata emd dig" sa Fai och gick förbi honom men Alexis stoppade honom
"Jag vill prata med dig" sa han men Fai drog sig undan och stängde dörren bakom dem

Xenia kastade en sista blick på Alexis innan Fai stängde dörren om dem. Undra vad han ville?, funderade hon för sig själv och gick till vardagsrummet. Hon viftade med staven och strax sprakade det en härlig brasa i eldstaden. Hon satte sig i soffan och stirrade tomt in i elden, varför hade de vart så dumma och gjort det när allt blev så fel?

Fai följde efter Xenia utan att säga något och slog sig sedan ner bredvid henne
"Det är inte ditt fel" sa han "jag övertalade dig" Fais röst var inte mer än en viskning och han drog in Xenia i en omfamning
"Jag är ledsen för allt din mor fick utstå" sa han lågt

"Klart det är mitt fel med, och du övertalade mig inte. Du snarare försökte hindra mig." sa Xenia dovt och höll om honom. Hon nickade, tyst. "Jag med, men det är nog lungt nu, hoppas jag." sa hon sorgset. "Men jag tror inte att det kommer bli som förr, och inte tror jag mamma kan göra som hon vill längre. Cara är ju inte längre där." sa hon lågt och stirrade med blanka ögon in i elden.

"Jag borde hindrat dig mer" sa Fai bestämt och nickade sedan "Jag tror inte något kmr bli som förr" sa han lågt "jag vet inte ens om min mor vill prata med mig längre" sa Fai lågt

"Lycka till att hindra mig från att göra det jag vill." log Xenia milt och kramade sedan om honom. "Självklart vill hon prata med dig, ge henne bara tid." sa hon ömt och kysste hanns panna.

Fai såg på Xenia men sa inget, han visste att hon var extrem envis men han hade kunnat komma på sätt att få henne att göra som han ville, hon hade hatat honom för alltid. "jag tror inte det" sa Fai lågt

"Hon är din mor, hon älskar dig, jag lovar." log hon milt och trollade fram varm chocklad till dem båda. "Det kommer att bli bra." sa hon och gav honom muggen.