Skriva av sig-tråden

En vän till mig, hens mamma gick bort inatt Det känns så hemskt, då det innebär att båda hens föräldrar inte finns i livet mer (Hens pappa gick bort för nått år sen) D:

Känns rätt jobbigt ändå D: är inte en vän som jag umgås väldigt mycket med, vi ses mest på fester osv, men ändå! Jag hoppas att hen har många fina människor runtomkring sig som stöttar hen och ser till att hen klarar av detta!! D:
(Hen är vuxen och runt 30 år så hen är inget barn eller så, men fy lider så mkt med hen)

gymnasiet skulle va en fucking nystart men nä
fortfarande inga kompisar och känner mig ensam och tjock och ful.
som jag gjorde varje dag högstadiet.
har funderat på att skaffa nå å prata med men får alltid ångest när jag ska kontakta nån pga av den hemska kuratorn jag fick prata med i femman som gjorde allt värre.

tbx på ruta 1 and ready 2 die

Känner mig så utmattad när jag tänker på skolan. Är så himla glad att jag tar studenten nu till sommaren, det är liksom dags. Kommer vara skönt att slippa de flesta i klassen dessutom. Hoppas i princip att jag aldrig behöver träffa några av dem igen, hah.

Blir så ledsen av att läsa det här, för jag tycker extremt synd om dig, jag vet exakt hur det är, är själv i nästan samma situation. Jag trodde också att gymnasiet skulle bli räddningen och ändå sitter man här med facit i hand och ser att det inte blev så.
Styrkekramar till dig, och om du vill så får du gärna skicka en uggla om du behöver prata ut om något.

Jag hatar ångest. Jag har så patetiskt lätt att få det.

gnäll

Kommer inte få nått sommarjobb... Har sökt till Skansen (bland annat) och vill verkligen ha det jobbet. En kompis som också sökt det har redan fått varit på intervju och fick idag besked om att hon fått jobbet. Jag har inte hört ett knyst, vilket säkert betyder att jag nästa vecka kommer få ett mejl med "tack för din ansökan, men nej tack". Borde vara glad för min kompis skull, men förmår verkligen inte att vara det. Vill bara ha ett jobb! Vet att jag inte borde ge upp hoppet än, men fan, känns bara hopplöst just nu

Mitt smalben gör så förbannat ont och jag är så less på att det ska göra ont, det har fan gjort ont till och från i ungefär 1½ år nu, och just idag gör det så ont att jag faktiskt gråter för första gången på väldigt länge för att jag har ont.

Har försökt säga till mamma att vi måste kolla upp det och vad får jag för svar? "Gå till skolsyster och hör med henne" Alltså nej? Jag kommer bli skickad vidare, det är ingen idé.