Skriva av sig-tråden

Jag får panik? Tre år går ju skitsnabbt och om TRE ÅR fyller jag arton. ARTON. Jag känner mig knappt redo att fylla femton. Att välja linje, att skaffa en framtid som inte är en sådan som man ligger och fantiserar fram tre på natten.
Jag är inte redo. Jag vill inte växa upp!

Försök att njuta av tiden du har som omyndig. Jag kan också få ångest för att jag tänker att tiden går fort. Men det är bara slöseri på tid att tänka för mycket på den. Det är svårt att tänka på att njuta av tiden, men det går!
Och förresten så tror jag också att det är svårt att bli myndig och flytta hemifrån och skaffa jobb och sånt där. Men även då kan du förhoppningsvis välja din egen väg, ett jobb som du trivs med och mycket mer!
Tre år går inte så fort. Man hinner med en hel del på den tiden. ♥

Klarar inte av familjemiddagarna. Det låter, det är kaotiskt, och min morbror är alkoholist och vill krama sönder mig minst en gång varje kvart.
Jag vill bara försvinna härifrån...

Vet inte riktigt hur jag känner mig just nu, är tom men ändå inte.
Ensam fastän jag inte är.
Saknar alla våra konversationer, även de som var meningslösa. De spelade ingen roll vad vi pratade om, bara sålänge jag fick spendera tid med honom.

Har läxor över lovet! No fair!

Tänk på att du förhoppningsvis inte blir utjagad med högaffel ur familjehemmet på 18-årsdagen. Jag har vänner som är 22-23 som ännu bor hemma och det fungerar fint, man är inte misslyckad för att man inte flyger ur boet när man fyller 18. Och man måste inte heller veta vad man skall göra av sitt liv. Du är 14 nu, om du tänker på hur mycket du har hunnit med och säkert utvecklats sedan du var 11? tre år kan vara väldig lång tid

Jag tycker att det är skitlöjligt att folk ser ner på fans till pojkband (syftar då inte endast på One Direction) bara för att stora delar av bandets fanbase är tonåriga tjejer. Hade någon gråtit över ett band som har större del killar eller mer "varierad" fanbase så hade ingen ifrågasatt dem.

jag saknar personen hon var, inte den hon är nu...

Jag är så ensam och jag hatar det. Jag borde göra saker, festa, fika eller vad som helst men vem fan ska jag göra något med? Jag är ett andrahandsval. Andra klagar över att de inte har tid med egentid och så sitter jag där och har inte gjort ett skit på påsklovet. På påskbrasan med min s.k bästa vän så ringer hon en av sina vänner och säger att hon ska komma dit. Hon kommer och jag blir ett andrahandsval igen. Jag går några centimeter bakom och försöker komma på något att säga utan att låta töntig och påträngande. Tidigare sa jag: "jag ska inte bli någon tönt utan vänner som bara sitter hemma". Well here i am. Då till och med min mamma frågar om jag inte borde göra något roligt med mina "vänner" på påsklovet då vet jag, jag är fan ett misslyckande.