Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på vår lärare och nickade och lutade mig mot Draco och spann lite och såg sedan på de andra som försökte hålla på med svävande djur. Jag ryckte till när Alecto och Goyle kom in. Jag såg på henne och morrade mot henne. De såg förskräckt på oss och jag log för mig själv och såg sedan på Laura och satte mig framför henne o kurrade lite
"vi kanske ska låta miss Pevensie vara" sa de och backade ut ur rummet och jag såg på henne och la huvudet i knät på henne och kurrade lite

- Tack, sa jag och log och kliade henne lugnt.
- Mycket väldisiplinerade hosdjur du har miss Pevensie, med dem behöver du inte frukta syskonen, sa Flitwick.
- Nej jag vet de är myckt bra, sa jag glatt mot honom och lektionen var slut.
- Vi har mugglarstudier nu, ska vi inte ta och skrämma de andra när vi ändå är i farten?, sa jag och såg på de båda djuren.
- Då vill jag också vara med, sa Blaise och förvandlade sig.
- Jag kollade på Dean, människa eller djur?, sa jag glatt.
- Djur, det skulle vara kul att flyga på honom, sa Dean med ett leende.
- Okej vi gör så här, jag går in i klassrummet och ni gömmer er någonstans i klassrummet.
Sen när det börjar gå överstyr så hoppar ni fram eller på honom.
Och skrämmer honom, gärna slita av honom strupen, men det kanske är lite att ta ia, sa jag med ett skratt.
- Nå vad säger ni?, det kan bli riktigt kul, sa jag glatt och såg på de andra.

Jag nickade mot Flitwick och undrar om han misstänker något? Det verkar inte så. Vi lämnade rummet och gick mot vår nästa lektion och jag gillade Lauras ide. Vi gick in i klassrummet som var tomt. Jag gömde mig bakom katedern och tänkte på vad Laura sagt. Slita av honom strupen var kanske lite väl brutalt men skada honom gör ju inget. Jag la mig ner och väntade på att lektionen skulle börja.

Amygus kom in i klassrummet och stirrade på mig med hatiska ögon.
Sedan ringde klockan in och resten av klassen kom och satte sig på sina platser förvånade över att jag satt själv.
Lektionen började och han hade upprop och stannade vid mitt namn.
- Ja och lilla smutskallen, Pevensie, sa han sarkastiskt.
- Vad har du din lilla dödsätararmé då?, sa han sen.
- Jag är ingen smutskalle, jag är halvblod och min lilla dödsätararmé är inte här som du ser, sa jag leende.
- Du ska inte prata sådär till din lärare, sa han argt.
- Säger jag att du är en smutskalle så är du det, förstått, sa han ilsket.
- Nej, det är inte så jag är halvblod och så är det, sa jag sarkastiskt.
- Det här kanske får dig att lyssna, sa han och kastade Crusio över mig men jag hoppade undan.
Men han kastade en till förbannelse och ett blödande sår fläktes upp på min axel.
Jag duckade under en bänk för nästa förbannelse och väntade på att de andra skulle hoppa fram.
Under bänken riktade jag staven mot hans skor och skosnörena knöt ihop sig med varandra.
Jag skrattade förnöjt, och väntade under bänken på de andras attack.

Jag hörde Amygus kasta förhäxningarna över Laura och jag tog satts och hoppade fram och puttade på honom så han log på golvet och jag morrade honom i ansiktet och jag såg skräcken i hans ögon. De andra gjorde mig sällskap och morrade på sitt eget sätt (jag vet inte hur Dean kan morra dock men det går nog på nått sätt) Amygus såg förskräckt på oss och jag höjde mig tass och rev honom lätt i ansiktet och bet honom sedan hårt i armen när han försökte skydda sig och jag kände snart blod smaken och jag släppte honom och de andra eleverna såg förskräckt på mig och jag antog att jag hade blod runt munnen. Jag igronerade dem och gick fram till Laura och buffade lite på henne för att se om hon var okej. Draco morrade högt åt Amygus och han log stilla på golvet och jag undrade vad de andra tänkte hitta på

Jag såg Cara gå fram till mig hon såg ganska skräckinjagande ut med blod droppande från käkarna.
Hon buffade på mig, för att se om jag var okej.
Jag log och nickade.
- Bara ett sår, sa jag och torkade bort blodet med ärmen och stälde mig upp.
Jag riktade staven mot Amygus och lamslog honom drog honom sedan in i ett skåp och låste.
- Lektionen är slut, sa jag glatt till de övriga eleverna som chockade gick ut ur klassrummet.
Jag satte mig ner på en bänk torkade omedvetet bort blodet som sipprade från såret och log glatt mot de andra.
- Det där var kul, gillade att se honom sådär hjälplös, sa jag glatt.

Jag nickade lättat mot Laura och slickade mig sedan runt munnen och blodet försvann och jag kurrade nöjt när Laura låste in Amygus i skåpet och förvandlade mig till människa och läkte hennes sår.
"det var kul" sa jag och Draco satte sig brevid mig och jag klappade honom och han kurrade nöjt
"varför har vi inte gjort det innan?"

- Tack Cara, sa jag och log glatt.
För att vi inte har varit animagusar, sa jag och tvättade bort allt blod från tröjan.
Blaise och Dean förvandlade sig tillbaka och log glatt.
- Det här borde vi göra om, sa Dean.
- Ja, absolut, log jag mot honom.
- Så, vilken lektion her vi nu?, eller har vi middag?, undrade Blaise.

"sant, men vi kunde ändå låst in honom i ett skåp" skrattade jag och de andra nickade "o ingen orsak Laura"
"vi har middag, fast vi har astronomi i natt" sa Blaise och jag nickade och förvandlade mig till snöleopard och började gå bredvid Draco ner till stora salen och vi satte oss vid Gryffindorbordet och jag tog tag i en slev och la upp lite spagetti och köttbullar och började sedan äta. Det var lite svårt men det gick. Jag log sedan mot mina vänner

Jag skakade på huvudet mot Cara, nog tyckte jag det var kul att vara varg men inte hela tiden.
Jag började äta av maten och såg mig sedan om, och såg Susan gråta vid Hufflebordet.
Jag la ifrån mig bestiken och gick fram till henne.
- Hur är det Susan?, sa jag och satte mig vid henne.
- Min moster har blivit dödad, sa hon under snyftningar.
- Din moster? Amelia Bones?, sa jag och Susan nickade.
- Jag är ledsen Susan, sa jag deltagande.
- Hon var den sista släktingen jag hade i livet, resten dog under förra kriget, sa hon.
Jag klappade henne på ryggen och höll om henne, jag kände en kall vrede mot Voldemort som splittrade så många familjer.
Susans snyftningar upphörde och hon vände sig till mig.
- Tack Laura, jag har saknat dig, jag går och lägger mig nu, sa hon trött och gick ut ur salen.
Jag gick tillbaka till de andra och satte mig ner och väntade på att de skulle avsluta middagen.