(PM)Albus Potter

jaha de är väl många?:/
15 kanske?

Okej, Ginny.T gissar på femton, fler gissningar?
Mwahhaa, det här är kul ! Nu ska jag skriva mer så vinnaren får "Premiären" på det här kapitlet!

41 A4-papper

Ookkiii
Gaah, jag orkar inte vänta! jag är klar med kapitlet nu... DU vann nilla10, fast ingen hade rätt
Rätt svar ät hela 61 A4-papper...
Haha, jag är stolt.. eller nääjj, men jag ugglepostar kapitlet till dig nilla, men du är inte inloggad så ni kommer typ ändå få se kapitlet samtidigt XD
Jag lägger upp kapitlet här om ca 10 minuter!
EDIT: Nu kommer det!
42 - Incendio!
Albus darrade i hela kroppen när han, Ellie och Sco gick ner mot fängelsehålorna. Alla tavlor de passerade sov djupt, och stegen ekade kusligt i den djupa tystnaden, precis som förra gången.
Albus hade aldrig varit mer nervös i hela sitt liv, och han trodde varken Ellie eller Sco någonsin hade vart det heller, eftersom båda darrade på varsin sida av honom. Tänk om James inte ens var nere i fängelsehålorna hos Lypusen? De hade ju inga bevis på att han faktiskt var där. Däremot hade de heller inga bevis som visade att han inte kunde vara där. Albus kunde helt enkelt inte riskera sin brors liv.
Albus var så insjunken i sina egna tankar att han inte lade märke till att de redan hade gått ner för den låga trappan till fängelsehålorna. När han kom tillbaka till nuet upptäckte han att de stod framför dörren som skulle leda dem in till Lypusen. Om de nu skulle lyckas ta sig så långt. Albus tänkte efter. De visste hur man tog sig förbi både ghoulen och inferierna. Den stora frågan var bara om det räckte, eller om det fanns fler hinder på vägen. Det återstod att se.
Alla tre stod ett tag och bara stirrade på dörren. Det verkade inte bara vara Albus som var insjunken i sina egna tankar och funderingar. Men plötsligt bröt Ellie tystnaden.
”Öh…Vart ska vi få tag i eld?” frågade hon.
Det hade Albus inte tänkt på. Hur tusan skulle de få tag i eld? Sedan slog det honom att det hängde facklor på varenda vägg i hela slottet. Problemet var att ingen var tänd.
”Kan ni någon formel…?” frågade Albus och nickade mot en fackla precis bredvid dörren.
Sco skakade på huvudet, men Ellie såg ut att fundera.
”Jag läste någon gång i en bok…Men jag kommer inte riktigt ihåg”, mumlade hon.
Albus suckade. Ellie och hennes böcker alltså. Men det var ju faktiskt bra att hon läste så mycket som hon gjorde. De skulle aldrig klara sig utan henne.
Ellie riktade sin trollstav mot facklan och började försöka. Det blev en lång tids väntan för Albus och Sco.
”I…In…Det var någonting på I!” mumlade Ellie irriterat. ”Inredio! Icentido! Incideo!”
”Det är ingen idé Ellie…” sa Albus dystert, men Ellie ville inte ge upp. Det ville hon aldrig. Nej, hon var en sådan där person som aldrig vill ge sig.
”Inductio! Inredito!” ropade hon hopplöst.
Albus och Sco hade gett upp hoppet och satte sig på golvet mot en vägg.
”Intentio!” fortsatte Ellie. ”Incendio!”
Plötsligt badade rummet i ett svagt ljus. Albus tittade häftigt upp. På väggen var det inte längre en livlös fackla, utan en brinnande fackla, med en stor låga som dansade glatt. Bredvid den stod en mycket stolt Ellie.
”Jag klarade det!” flämtade hon.
Albus och Sco hoppade upp från där de satt.
”Bra Ellie!” hojtade Sco.
”Kommer du ihåg vad du sa?” frågade Albus.
”Hm…Jag tror det”, mumlade Ellie.
Sedan riktade hon trollstaven mot nästa fackla.
”Incendio!” ropade hon, och facklan började brinna.
”Bra!” sa Albus.
Ellie gav facklan till Albus och tände sedan en till som hon gav till Sco. Sedan tog hon den tredje facklan själv.
"Okej. Då var det dags igen då”, mumlade Albus.
De ställde sig framför dörren.
”Jag trodde aldrig att jag skulle göra det här igen…”, sa Sco nervöst.
”Alohomora”, viskade Albus och låset i dörren klickade till.

meeeeeeeeeeer

jättebra kapitel

jag vann jag vann!!!!!!!!!!!!!!

ej! jag hann inte gissa!

mican00 sur!

oj de var några fler A4 sidor än va jag trodde
jätte bra kap btw längtar till nästa

super mega awesome!
meera

As bra kapitel!

Gryyymt!!♥