Life - Lupple & Medi PRS

Han gick fram och tog en guldring och tog på sig det och hjälpte henne sätta på halsbandet och smekte hennes axlar.
"Dy är så elegant hela tiden. Jag är så glad att jag är din."

Mi flinade till och smekte hans händer sakta. " För många års sen, när vi inte hade en sådan säker plats som nu så tvingades vi att vara bland människorna och på den tiden så var en kvinnas roll att vara elegant. Jag var en riktigt ädel lady du vet. " Hon skrattade till. "Jag antar att det sitter kvar. "Log hon och vände sig mot honom och kysste honom lätt. " Nåväl, jag är tacksam för dig. "Log hon och smekte hans kind. " Ska jag ha klackskor tycker du?" Frågade hon och ledde honom till en skänk och plockade fram en liten handväska som skulle matcha och la försiktigt ned pengar och mobil. "Ska jag bära något som du vill ha med dig här?" Frågade hon och höll upp väskan, leendes.

"Du är fortfarande en vacker lady i mina ögon." Han tog några plåster och gav dem till henne.
"Ifall plåstret lossnar och blod komer igen." Han nickade och tog hennes hand.
"Klackskor är så vackert på dig. Du blir ståtlig och så mäktig."

Mistril flinade till. "Åh en dag skulle jag vilja berätta om alla mina liv för dig Ethan, men det skulle ta för lång tid. "Viskade hon sorgset och kramade hans hand. Tog emot alla plåster och la ned dem i väskan. "Om det lossnar så kan jag få rengöra såret. "Bad hon och log sedan. "Åh mäktig, du är så bra med ord. "Log hon och tog på sig ett par stövlar, det var ju ändå höst. "Du min älskling ska ha bekväma skor på dig, så du orkar gå. "Log hon och tog hans hand och ledde ned honom till hallen.

Han skrattade oc nickade.
"Det låter som en bra ide. Men du ser mäktig ut. Du ser ut att veta vad du vill och kan göra." Han tog sokrna och drog dem på sig och gick med henne ner.

Mi nickade. "Tack Ethan. "Log hon och drog på sig en svart kappa, men stannade upp halvvägs. "Kanske är blå bättre?" Frågade hon och såg på honom, leendes.

"Nej svart kappa. Det passar bättre in." Han log och smekte hennes kind.
"Vad skulle du göra utan mig? Säkert gå som en clown." Han log retsamt mot henne.

Mi himlade med ögonen. "Ojoj så morsk du blev då. "Flinade hon men slängde på sig den svarta kappan och en tunnare halsduk och skrattade. " Jag skulle snarare inte riktigt bry mig hur jag såg ut. "Flinade hon. "Jag är så gammal. Jag tänker inte så mycket på sånt, men det glädjer mig att du fått mig återknyta till en sådan sak. " Viskade hon ärligt och tog fram en jacka åt honom. Ett par vantar, en halsduk och en mössa och höll fram dem åt honom.

Han log och såg på honom.
"Det är inte vinter Mi nu är du fånig." Han tog halsduken och virade den om sig och såg in i hennes ögon. Han öppnade och märkte hur kallt det var och tog vantarna och jackan..
"Ingen mössa. Jag tycker inte om mössor." sa han lågt.

Hon såg på honom. "Men du får inte frysa. "Viskade hon och blev väldigt modfälld av att han avböjde men när dörren öppnades och han kom tillbaka sken hon upp. "Se jag har rätt. "Log hon och rättade till hans vantar och pussade hans kind. "Men du måste skydda öronen. "Mumlade hon och drog varsamt upp luvan över hans huvud. "Jag tror du skulle vara riktigt söt i en mössa men men. "Log hon och tog den i handen i alla fall och ledde ut honom från huset och hjälpte in honom i bilen och satte sig själv efter. Hon la mössan mellan dem på sätet och bältade honom. " Så staden. "Log hon.