Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

vill inte att du ska lämna mig. klarar inte av att vara ensam.

Person 1:

Kan du inte bara fatta att jag är så jävla kär i dig?

Person 2:

Alltså, jag antar att vi är vänner.
Vi har ju varit vänner ett bra tag egentligen, men det är liksom svårt. Med tanke på hur elak jag var mot utan anledning för ett år sen. Du verkar ha släppt det mer en jag gjort. Jag kommer troligtvis aldrig förlåta mig själv för det.
Men. Jag är glad att vi kan lita på varandra.

Person 3.

Hur i kan du tycka att person 2 är taskig? Han är bland den snällaste människa jag känner. Seriöst.
Men det är kanske att ni är så jäkla olika. Jag vet ju hur jädra förbannad du blir när man ens på skämt smått antyder att du gjort nått. Och du kan säga en hel del saker som gör han arg och ledsen utan att ens reagera. Så jag får väll leva med att var vän med er samtidigt utan att ni är speciellt förtjusta i varandra. Dessutom är ni ju ex.

Person 4.

Snälla. Låt mig va.

Person 5.

Håll käften. Snälla?
Du vet att när du säger nån av din kommentarer kommer du bara få ett otrevligt svar tillbaka.
Du har varit och är så himla elak mot mina vänner. Och dessutom brukar du inte heller vara så trevlig.

Person 6:

Snälla. Sluta irritera mig, du gör det ju med flit.

Jag är så jävla trött, så utmattad. Jag orkar inte, okej? Så sluta bara.

Till C:
Anledningen till att jag inte pratar så mycket med dig är att jag är rädd att du ska tro att jag är som de andra som bara är med dig för att du är sjuk. Men så är det inte! Jag saknar dig så sjukt mycket. Jag kan sitta och tänka på den där kvällen vi satt i ditt rum och försökte fånga ostbollar med munnen. Kommer du ihåg det? Och efter skolan när vi gick hem till mig och åt snabbnudlar. Grejen är att vi inte hade så mycket sms-kontakt innan, så jag vill inte bomba dig med sms nu. När jag såg dig idag ville jag skratta och springa fram och krama dig, men samtidigt gråta för att jag såg hur blek du var. När jag hörde din röst grät jag nästan. Jag har tänkt jättemycket på dig och jag vill att du ska orka vara i skolan mer. Ingen borde behöva utstå det du gör, jag saknar dig♥

A:
Kan du inte bara låta mig vara?

Sök hjälp, ditt as.

Jag vet att ni har svaårt att komma ihåg datum, men det är ju samma datum år efter år efter år ... och i år är tredje året med mig, för någraav er är det andra. Det borde man väl minnas? Ni minns ju W:s födelsedag, eller hur? Jo.
Jag vill inte att det ska bli som förra året när det blev jag som fick säga att jag fyllde år, jag vill att någon ska minnas av sig själv! Jag skulle kunna gå där som vanligt hela dagen, och ingen skulle ha en tanke på att jag fyllde år.
Men jag vill att någon ska minnas, utan att jag behöver hjälpa er.
Nu har jag ju visserligen gjort det några gånger, gett små vinkar, ledtrådar.
Men jag vill inte behöva gå där, och vänta på att någon ska komma ihåg, och tillslut säga "Vet ni?" med glatt tonfall, fast jag är ledsen.
Förra året kom inte någon av er ihåg. Året innan det kom K ihåg, men hon var den enda. Året innan det kom ingen ihåg.
Snälla, minns!
Jag vet, jag är kräsen och tjatig och jobbig och dum.
Jag borde inte bry mig. men det gör jag.

Killen i min klass:
Jag är så kär i dig. Jag kan inte sluta blicken i från dig, du är så söt!
Vi sitter bredvid varandra på franskan, och nu på musiken. Vi har ganska kul tillsammans, vi skrattar och drar skämt på lektionerna.
Dina ögon... Dom är helt underbara! Du är helt underbar!
Jag har sett att du rodnat när du tittat på mig, och du har gett mig en komplimang två gånger.
Du och dina killkompisar brottades efter musiken och tittade på mig.

Det enda jag vill är att fråga chans på dig och att du svarar ja!
För jag vågar inte fråga själv...

Jag tror typ jag gillar dig...

Jag älskar dig så himla jävla otroligt mycket, du kommer aldrig att förstå det. Du har tittat mig i ögonen typ fem gånger, annars vet du inte att jag finns. Annars så bryr du dig inte om mig. Jag längtar så mycket efter dig.

Jag förstår inte, du var med i min dröm inatt och vi hade verkligen en så otroligt underbar stund tillsammans. Jag var LYCKLIG med dig!
Men lixom, varför är du med i mina drömmar? Varför var det just DU som jag var lycklig med, som jag trivdes så bra med i min dröm?
That makes no sence, för det går lixom emot mig själv. Jag vet inte om du stötte på mig förut, men kanske. Dock sa jag nej, eller ja jag sa att jag inte är så speciellt intresserad av killar.
Men jag tror jag har ändrat mig, jag tror det...jag vet inte.
Kanske har det som hon sa, med personen att göra och inte något annat.
Men varför du?

Jag kan inte sluta tänka på dig nu, jag önskar att jag kunde gå tillbaka och säga men javisst, jag vill väldigt gärna ses.
Men det är ju försent nu, eller? Jag vet inte..Men tänk om... kan man chansa?
Det här känns så konstigt...det skulle ju inte hända!